I många kusttrakter är det från idag och en stor del av hösten tillåtet att jaga ett flertal änder. Även Finland har liknande lagstiftning och faktum är att ett inflöde av änder till Sverige kan märkas i samband med den finländska jaktstarten.
På Öland, där BirdLife Sverige har sitt säte, vittnar fågelskådare om att andjakten minskat kraftigt under senare år, men fortfarande upplevs skottlossningen som omfattande på en del platser.
Även om många fågelskådare anser att andjakten är tämligen olustig, bland annat på grund av den höga skadeskjutningsfrekvensen, så är föreningen inte uttalat emot jakt på vanliga arter om den bedrivs på korrekt vis.
Det är upp till varje enskild jägare att veta när och vad som får jagas. En svårighet i sammanhanget är att sällskapande arter som liknar varandra kan ha helt olika jaktstatus. Exempelvis är krickan talrik och jaktbar, medan årtan är fredad och rödlistad som ”sårbar”. Att urskilja en honfärgad årta bland krickor kan vara nog så svårt för en fågelskådare med tubkikare, så hur ska en jägare lyckas med konststycket att avgöra det genom ett kikarsikte kan man fråga sig? På samma sätt måste en jägare, innan skjutning påbörjas mot en gräsandsflock, ha försäkrat sig om att där inte finns några sked-, stjärt- eller snatteränder.
Risken att åka fast för nedläggning av årta, sked-, stjärt- eller snatterand lär vara minimal, men likväl är det jägarens skyldighet att inte begå sådana jaktbrott. Straffet kan bli förlorad jaktlicens och böter. Sannolikt är det ovanligt att årtor skjuts i Sverige, men från ringmärkningsåterfynd vet vi att många årtor dödas under jakt i Frankrike.
Förutom lagar och regler kring när och vilka arter som får jagas, så finns i vissa fall strikta föreskrifter om vilken ammunition som får användas. Sedan 1 juli 2002 är det till exempel förbjudet att jaga med blyammunition vid våtmarker. Detta är säkert de allra flesta jägare medvetna om, men dessvärre förefaller det vara färre som känner till att ”grunt öppet vatten” ingår i definitionen våtmark, vilket bland annat innebär att blyammunition inte får användas på de allra flesta öländska kuststräckor (under förutsättning att ammunitionen riskerar att hamna i vattnet).
Anledningen till blyförbudet är att många fåglar, däribland änder och svanar, konstaterats dö av blyförgiftning från ammunition de stoppat i sig i tron att det är mat. I nästa steg omkommer predatorer som havs- och kungsörn genom att de får i sig bly från de döda fåglarna. Även skadeskjutna fåglar som dör av eller med bly i kroppen leder till samma mortalitet högre upp i näringskedjan.
Av ovanstående anledningar hoppas BirdLife Sverige på att den EU-konsultation som nu pågår kommer att leda till ett förbud mot användning (och innehav) av blyammunition i anslutning till våtmarker (och en skyddszon om 300–500 meter) i hela unionen. Nästa steg blir att förbjuda blyammunition vid all jakt, vilket förutom hos fåglar skulle innebära tydliga hälsomässiga fördelar även för människor (och då i synnerhet jägare).
DANIEL BENGTSSON, fågelskyddsansvarig BirdLife Sverige
