Gotland 22–30 maj 2018

I de höga askarna vid Hien på Stora Karlsö sjunger ofta mindre flugsnappare i slutet av maj. Foto: Jim Sundberg

Senaste nytt: vi avslutar med lite stadsvandring i Visby. Se: 30 maj

Under perioden 22–30 maj reser undertecknad med en AviFaunagrupp till Gotland. Vi gör en rundresa runt ön, från norra delarna av Fårö längst ner till Hoburgen, med avstickare till Stora Karlsö. Senare delen av maj är en mycket fin tid på Gotland med fågelsång och flyttande arktiska vadare som rastar iklädda sina sommardräkter. Resan blir AviFaunas nionde resa till Gotland. Följ observationerna direkt här på nätet!
 

Program & väder

 

Sidan senast uppdaterad den 30 maj kl. 17.00.

22 maj

Resdag. Efter att ha sammanstrålat i den vackra staden Visby ställde vi färden mot nordost, mot Fårö. Tallskogar och syrener kantade vår väg, liksom ”staintaon” (stentun, d.v.s. stengärdsgårdar) och lamm med lammungar (får med lamm). Efter drygt 5 mil nådde vi Fårösund i lagom tid för att kunna ta färjan över till Fårö.
 
Vi hade inte kört långt innan första målarten var klar, ägretthäger. Denna stora, vita häger har börjat häcka på Gotland och här vid havet stod nu en icke-häckare och fiskade framgångsrikt. Gravand, småskrake, skedand och kricka fanns närvarande, liksom storskarv, silvertärna och knölsvan, ”bläcku” (tofsvipa) inte att förglömma.
 
Efter incheckning på pensionatet och en riktigt god middag på det, tog vi en promenad ner till Sudersandsviken i den stilla och sköna försommarkvällen. Vitkindade gäss, en trana, ett par kaniner, några svärtor och i fonden två havsörnar mötte oss, liksom det underbara ljudet från spelande storspovar. Näktergalen ville så klart ha ett ord med i laget.
Ägretthägern på Fårö. Foto: Curt Johnsson

23 maj

Första hela fältdagen på Fårö. Morgonpromenad till Gåsemorahammaren med en underbar ljudkuliss från mängder av storspovar, tofsvipor, strandskator och tornseglare, samt  en fågelfylld havsstrand som badade i ljus. Att storspoven har ett så starkt fäste här på Fårö känns extra bra med tanke på hur den trängts undan i södra Sverige. Riddarskinnbagge och gotlandsgråsugga kom med på listan av bara glädjefarten.
 
En rejäl runda på Norsholmen på norra Fårö gav orkidén Adam och Eva – en allt ovanligare växt sen tranorna funnit att rotknölarna utgör en delikat spis. Målarten rödspov mötte snart upp med ett exemplar och den och dess maka gladde oss alla under en stor del av vår vistelse där. På Gotland häckar endast ett 20-tal par. En småtärna som badade fick även den välförtjänt uppmärksamhet, liksom de olikfärgade brushanarna. Efter detta kollade vi insjöarna på Fårö, eller träsken som de kallas här. Förutom att ha sett doppingar, änder, gäss och måsfåglar hörde vi rosenfinkar bra. 
 
På kvällen kom vi lagom till Limmormyr för att höra kornknarren dra igång kvällsserenaden. Många näktergalar gjorde vad de kunde för att överrösta den. En bit därifrån hörde vi fyra nattskärror, en helt nära. Förr trodde man att de mjölkade getterna på nätterna. Vilka villfarelser lever vi månne med idag?
Storspoven hörs med sina ljuvliga drillar i alla väderstreck på Fårö. Foto: Curt Johnsson

24 maj

Andra och sista hela fältdagen på Fårö började vi skåda i öster, på Holmudden. Direkt fick vi kontakt med en gotländsk karaktärsart, halsbandsflugsnappare. Trevlig att skåda och något lite mindre trevlig att lyssna till, då den låter som om den håller på att drabbas av andnöd. Ett par gråsälar stack nyfiket upp sina huvuden ovan vattenytan och gick därmed direkt in på däggdjurslistan. 
 
En annorlunda tallskog fick vi uppleva i Nordermorarna där skogen plötsligt var full av korsnäbbar. En 50-flock mindre korsnäbb drog förbi, medan en 20-flock av samma art hade godheten att parkera ovanför våra huvuden en bra stund. Några större korsnäbbar spetsade upplevelsen.
 
Ängshök! ropades ut på en tredje lokal och plötsligt fanns både hane och hona på gott skådaravstånd. Efter ett tag fick vi se hanen mobba en havsörn och tiden stannade för några heta sekunder. Med flera havsörnar, ett par sparvhökar, en duvhök och några bruna kärrhökar och lärkfalkar sedda blev detta en riktigt fin rovfågelsdag.
Krutbrännarna är inte stora, men naggande goda att skåda. Foto: Curt Johnsson

25 maj

En sommargylling hördes lite kort innan skådardagen börjat och de spelflygande kungsörnarna på dagens första lokal var på det avstånd yngre människor numera kallar aphåll. Nåja, vi siktade på mer och bättre! Ett 20-tal dvärgmåsar, tre havsörnar och tre duvhökar sedda under dagen var lite plåster på såren.
 
Tack vare att folk har ögonen på skaft upptäcktes en berguv uppe i en tall. En av världens tyngsta ugglor – hanen upp till tre kilo och honan upp till fyra kilo – förtjänade vår visade respekt. 60-70 cm lång och 160-190 cm mellan vingspetsarna och med gigantiska klor på tårna är många djur i farozonen vid ett möte med denna varelse. Genomträngande blick. Vi körde snart vidare!   
 
Efter karminspinnare och strandkål landade vi på hägrarnas hemmaplan. Bland många gråhägrar hittades minst fyra ägretthägrar vilka kom riktigt till sin rätt när de var uppe och flög. På nästa lokal gav ett 20-tal svarthakedoppingar och ett knappt tiotal gråhakedoppingar oss ett överflöd av flärd!
En berguv satt plötsligt i vår närhet. Foto: Curt Johnsson

26 maj

Idag brann det till ute vid kusten. Vi har de första dagarna skådat många fina kustlokaler på ”Öjn”, men först idag behagade ”Di sma” vadarna mellanlanda. Det betyder att vi fick helt underbara upplevelser av myrsnäppor, men kunde även lägga kustsnäppa, sandlöpare och kärrsnäppa(!) till listan. I vår Calidris-grupp, dit numera både myrsnäppa och brushane hör, saknas nu bara småsnäppa.
 
Bästa skönhetsupplevelsen denna dag bjöd nog en 100-flock skärfläckor på. Dels är de särdeles vackra i sin svartvita skrud och gracila uppenbarelse, dels gav mängden skärfläckor ett mycket ögonvärmande intryck. Lite bråk sker väl i de bästa familjer och även här fanns ett par bråkstakar (se bild!). En del skärfläckor har börjat få ut sina ungar redan, men på denna revel låg väldigt många och ruvade och inga ungar sågs till.
 
I slutet av dagen stötte vi på en målart, lundsångare. Visst fick vi höra den ordentligt, men även se den en stund. Dock ska man komma ihåg att de har en förkärlek för de övre etagen i skogen och denna fågel var inte på något sätt annorlunda i det avseendet. Roligt ändå! Bästa upplevelsen här gav nog ändå en välexponerad, sjungande härmsångare. I tuben blev han stor som ett tvåvåningshus med vit nedervåning och gul ovanvåning.
Alla hade det lugnt och skönt i skärfläckekolonin, förutom ett par antagonister som var tvungna att reda ut en kontrovers. Foto: Curt Johnsson

27 maj

Efter 40 minuter med båt kunde vi kliva i land på Stora Karlsö, en dröm för många och Sveriges bästa lokal för alkor. Sillgrisslorna häckar med cirka 20 000 par och lägger ett ägg. Vid midsommar hoppar ungarna ut ur boet och faller handlöst flera tiotal meter ned mot klipporna, men de allra flesta klarar att ta sig ned till vattnet där pappan ligger och väntar. De simmar sen mot söder och honan gör samma färd lite senare. Fascinerande!
 
På Stora Karlsö häckar även många tusen par tordmular, men i motsats till sillgrisslorna som är kolonibildare häckar tordmular solitärt så gott det nu går i platsbristens tider. Utöver mängden alkor och en rad andra fåglar, mindre flugsnappare inkluderad, kunde vi i kalkgrottan Stora Förvar hitta ett par fina kärlkryptogamer, murruta och den ytterst sällsynta hjorttunga. Stor lycka!
Ett von oben-perspektiv på flygande tordmule och simmande sillgrissla. Foto: Curt Johnsson

28 maj

Morgonpromenad på Stora Karlsö och vi lät oss inspireras av några kärrsångare i buskmarkerna. Sången framförs i ett imponerande tempo där det känns som om estradören själv är rätt imponerad av vad som kommer ut ur näbben. Det svänger hit och dit mellan bittert och ljuvt och inga passager tycks avskräcka den lille gynnaren. Inspiration hämtas från omgivningen och finfina härmningar återgav flera av de gotländska fåglarna, men ibland bar det iväg med läten från Moḉambique, Zimbabwe eller Sydafrika där kärrsångaren övervintrar.
 
Vi kikar naturligtvis på annat än fåglar när vi tar oss fram i naturen och bland fjärilar vi sett kan nämnas mindre guldvinge och tosteblåvinge. Denna morgon på Stora Karlsö var puktörneblåvingarna på hugget och en av dem fastnade på bild. Denna fjäril är väl spridd i landet och förutom solig och inte allt för fuktig miljö behöver det finnas ärtväxter som mat åt larverna – t.ex. puktörne (underart till busktörne), rödklöver eller käringtand.
Hane puktörneblåvinge på Stora Karlsö. Foto: Curt Johnsson

29 maj

Sista fältdagen och färd ner till Hoburgen, Gotlands sydvästra hörn. På promenaden ner till ringmärkningen hörde vi busksångare sjunga och väl framme tog Johan Träff hand om oss på bästa sätt genom att ösa ur sin enorma kunskapskälla om småfåglar i allmänhet och svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare i synnerhet. Otroligt intressant! Vi fick också se en bofink ringmärkas och en härmsångare tas ur näten, även om det senare blev lite stört av en förbiflygande jorduggla.
 
Efter att ha varit på en annan lokal i söder där vi såg sju arter rovfåglar, inklusive tre gamla kungsörnar, åkte vi till Lars Jonsson-museét i Vamlingbo. Fantastiskt vilka bilder den konstnären producerat – och att han lyckats blåsa in så mycket liv i de avbildade fåglarna! I museéts trädgård, efter en välförtjänt utomhusfika, fick vi se något som endast reseledaren Jim sett förut, en stenknäckhona på bo. Vi störde henne naturligtvis inte så mycket att hon avbröt ruvningen.
Stenknäck i ruvningstagen. Foto: Curt Johnsson

30 maj

Resdag, men först hann vi med ett besök i den gamla, fina staden Visby. Efter besök i Visby domkyrka, Sankta Maria kyrka, och beundran av interiören inklusive dopfunten från Stora Karlsö, gick vi via trånga prång till DBW:s botaniska trädgård. De Badande Wännerna tog dit en rad exotiska växter, bl.a. näsduksträd, vilket just nu stod i full blom. Det anses vara ett av de vackraste träden i världen p.g.a. de högblad som omger blomman och som ser ut som vita näsdukar som hänger i mängd uppe i trädet.
 
Efter detta gick vi ut genom kärleksporten i muren ned mot havet, men så långt jag kunde se var det inga som försökte pussas i vårt sällskap, så som seden bjuder – ett redigt, om än roligt gäng, således! När fikan tagit slut och råkan blivit 160:e och sista reskryss var det dags för oss att ta farväl av varandra och bli skjutsade till färjeläge respektive flyghamn. Lite vemodigt! Varmt tack för denna gång!
Näsduksträdets blomma och högblad. Foto: Curt Johnsson
Jim Sundberg
 
 

© AviFauna / BirdLife Sverige 2011-.

    Ansvarig för innehåll: Göran Pettersson, AviFauna. 
    AviFauna har ställt resegaranti hos Kammarkollegiet.

    Webbplatsen använder cookies. Läs mer om cookies.
    SiteDirect admin