Vadehavet, norra Tyskland och södra Danmark
29 juli – 6 augusti 2017

Kustsnäppor på Langeness. Foto: Ola Bondesson

Senaste nytt: HemresaSe: 6 augusti

 

Under perioden 29 juli – 6 augusti reser undertecknad med en AviFaunagrupp till Vadehavet i. Vi kommer att fross i mängder med vadare, arktiska vadare i läckra sommardräkter. Att besöka ö-landskapet i Vadehavet är också en upplevelse utöver det vanliga. Det här blir AviFaunas fjärde resa till Vadehavet. Följ observationerna direkt här på nätet!
 

Program & väder

 

Sidan senast uppdaterad den 7 augusti kl. 18.00.

29 juli

Transport med minibuss genom Danmark och en färjetur till ön Langeness ute i Vadehavet i norra Tyskland. Langeness är den största av de tio "hallig" (ö utan skyddsvallar) som finns kvar och den blir översvämmad vid extrema högvatten. Endast husen på de högsta kullarna klarar sig. Imorgon blir det vadarskådning.

Snabbare än färjan, express till Langeness. Foto: Ola Bondesson

30 juli

Uppe med tuppen för att passa in högvattnet vid Hunnenswarf. Gråmulen morgon sprack upp med delikat ljus på vadarna — kustsnäppor, kärrsnäppor, rödbenor, gluttsnäppor, rödbenor, storspovar, myrspovar, kustpipare och strandskator dominerade. En vacker roskarl visade upp sig på nära håll. Senare hittade vi en flock med storspov, myrspov och kustsnäppa (ca 2 000 vardera av de två sistnämnda) som tagit "ståplats" mitt på ön undan högvattnet. Eftermiddagen bjöd på drygt 300 kentska tärnor samt en översomrande prutgås. Dagen avslutades med minst 2 000 myrspovar samt storspovar och kustsnäppor — fantastiskt vackra i superbt kvällsljus.

Myrspovar och kustsnäppor Langeness. Foto: Ola Bondesson

31 juli

Under morgonen och förmiddagen besökte vi grannön Hooge. Trevligt att cykla runt i ett helt platt landskap fritt från bilar! Vi söp in atmosfären av pipande strandskator, drillande sånglärkor och tärnflockar som drog förbi.
På vägen tillbaks till Langeness såg vi en flock med 27 knubbsälar som låg och vilade på en sandrevel som färjan passerade mycket nära.

Efter lunch på Anckers Hörn besökte vi ett museum där man kan se hur det såg ut i ett hus på Langeness vid mitten av 1800-talet. På eftermiddagen skådade vi vid Hunnenswarf igen. Först vid lågvatten så att man fick uppleva hur svårskådat det är då. Sen eftermiddag var det dags för högvattensskådning på samma plats, en avsevärd skillnad. Nu gör det stigande tidvattnet att fåglarna trängs ihop och kommer allt närmre land. Myrspovar, kustpipare, gluttsnäppor, roskarlar, kärrsnäppor, rödbenor och kustsnäppor, alla får de foga sig efter det stigande vattnet. Många bra obsar på närhåll. Den mest frekventa vadaren var kustsnäppan. Minst 5 000 fick flyga in och ställa sig i en vik som delvis var dold för oss.

Marrisp på Langeness. Foto: Ola Bondesson

1 augusti

Även denna morgon tidig frukost och sedan färjan tillbaks till fastlandet vid 07.15. En stilla och behaglig överfart där vi främst kunde nöta karaktärer på fisktärnor. När vi närmade oss land kunde vi se en stor flock med skedstorkar på hallig Oland. Den kunde vi studera från vallen vid färjeläget när vi kört i land. Drygt 100 fåglar i flocken, förvisso på långt håll men ändå skedstorkar. Därefter vände vi blicken åt andra hållet och skådade ut över Hauke-Haien Koog i bra ljus. Snabbt kunde vi öka på reslistan med flera arter änder och vadare samt några skedstorkar på lite närmre håll. Bland de lite mer ovanligare arterna kan nämnas 2 ägetthägrar, >50 dvärgmåsar och 3 svarttärnor. När en gök drog förbi lyfte alla de mindre fåglarna som om det hade varit en rovfågel.
 
Vi flyttade oss till den norra delen av nämnda koog och blickade ut över ett likaledes välfyllt fågelområde. Ganska omgående kunde vi hitta flera svarthalsade doppingar, flera svartsnäppor i blandade dräkter, cirka 20 dvärgmåsar och även här ett tiotal skedstorkar. En brun kärrhökshanne överlämnade ett byte i luften till två vilt fightandes ungfåglar. Nu var det dags att äta lunch och checka in på vårt hotell Arlau-Schleuse där vi skall bo de närmaste fem nätterna.När det var avklarat åkte vi ut i Beltringharder Koog för vidare skådning. Vid första stoppet kunde vi skåda ännu mer svarthalsade doppingar samt de mer ”dubiösa” arterna rostand 3 och dvärgkanadagås 1. Lite längre ner vid Lüttmoorsiel kunde vi njuta av flera kustpipare i olika dräkter på bra håll. Vi letade också upp minst 11 svartbenta strandpipare. En härlig avslutning på skådandet och nu väntar en annan härlig avslutning — middag.

Dvärgkanadagås Beltringharder Koog. Foto: Ola Bondesson

Kentsk tärna. Foto: Ola Bondesson

2 augusti

Morgonen började tidigt med en promenad från hotellet ner i Beltringharder Koog före frukost. Rörsångare hördes sjunga redan när vi stod uppe på vallen. Nästan direkt fick vi kontakt med två vackra årsungar av skäggmes. När vi kom bort till första gömslet visade sig ytterligare två skäggmesar på mycket nära håll, även det årsungar. Här var det motljus och svårt att njuta av fåglarna som låg utanför. Vi gick därför bort till nästa gömsle. Här var ljuset mycket bättre och fågelrikedomen större. Två gluttsnäppor for ivrigt protesterande bort från oss. Vi kunde räkna till tre olika ägretthägrar samt också tre skedstorkar. En subadult havsörn fick fart på fåglarna och rörde om rejält i grytan. På väg tillbaks till frukost kunde vi studera ett smådoppingpar med en pytteliten unge som matades. Man förstår att smådoppingar inte klarar sig där det finns gäddor.

Efter en välförtjänt frukost så åkte vi tillbaks till Lüttmoorsiel. På vägen ner mötte vi en gammal ängshökshanne. Mötet blev kort men intensivt. Här kryllade det av vadare intryckta av högvattnet. Mest var det kärrsnäppor men alla stod tätt hopträngda och sov och var därför svårstuderade. Lite längre upp på land hittade vi de svartbenta strandpiparna. De var lite mer aktiva och vi kunde räkna in minst 64 ex av denna sällsynta fågelart även här. Vi återvände sedan till gömslet där vi sett så mycket fågel på morgonen. Nu insåg vi att den här delen av korgen är i kontakt med havet och tidvattnet. Nu var det fyllt med vatten och inga bankar kvar där det gick vadare. Ytterligare ett bevis för att det står i förbindelse med havet fick vi när vi upptäckte två knubbsälar på en sandrevel en bit bort. En bra belöning för vår promenad blev en pilgrimsfalk som kom flygande mot oss, gjorde några dykningar och försvann en stund. För att strax efter dyka upp igen och flyga bort söderut där vi till slut såg att den skrämde upp en massa tofsvipor. Eftermiddagen tillbringade vi på den fina utställningen om Vadehavet i Tönning. En utställning som berättar mycket om Vadehavets natur och historia men som också har många välskötta akvarier att botanisera bland.

3 augusti

Tidig frukost då planerna var inställda på Helgoland. Under natten har det dock kommit in ett lågtryck med kraftiga vindar och klass 1 varning ute på Helgoland medför att vi ställer in turen. I stället blir det skådning på lokaler i norra Tyskland. Vi börjar vid Hauke-Haien Koog i hällande regn och kraftiga vindbyar. Svårskådat, men vi lyckas ändå hitta en hel del fågel. En flock med 155 nilgäss och i denna en rostand. Det är gott om kärrsnäppor och bland dessa flera spovsnäppor och en småsnäppa, inte så vanlig här. En årsunge svarthalsad dopping dyker längs stranden nära oss.

Vi flyttar upp till den norra delen av koogen. Regnet har upphört och det är fullt av dvärgmås liksom i tisdags, minst 106 ex den här gången. En svarttärna drar förbi över vattnet. Här är också gott om kärrsnäppor och bland dessa också flera spovsnäppor samt en mosnäppa. En rödspov går på stranden, bra att jämföra med alla myrspovar vi ser. Flera småtärnor är i aktion och vi ser minst en ägretthäger.

Nu flyttar vi en bit norrut upp till Rickelsbüller Koog samt Margrethe Koog. Tidvattnet är högt så det är väldigt mycket fågel inne i Margrethe Koog, främst kärrsnäppor men också många gluttsnäppor. Roligast är att titta på alla svartsnäpporna. Minst 500 ex och alla i sin speciella dräkt från de allra svartaste till de ljusa som kommit helt i vinterdräkt. En ung duvhökshona, mycket brun till färgen, drar förbi alldeles framför oss och sätter sig på en stolpe utefter vägen. En tornfalk dyker upp och mobbar den. Nu känner vi att det är dags för lunch som intas på ett Landgasthof i Neukirchen. Trevlig och god mat!

Eftermiddagen tillbringar vi i Rickelsbüller Koog. Tidigare i veckan har man sett en större beckasinsnäppa i de södra delarna av koogen. Vi startar vandringen söderut. Det blir mer än en kilometer att gå. Till en början ser vi inte så mycket fågel men när vi kommer ner mot södra änden blir det mer att titta på — brushanar, skärfläckor, enkelbeckasiner, myrspovar, storspovar, drillsnäppor, en rödspov och en kompakt flock med mer än hundra strandskator. På en liten ö står det fem dvärgmåsar. Aktiviteten avtar men Anders är ihärdig och plötsligt hittar han en kandidat som ser lovande ut. Vi går närmre och kan konstatera att det är en beckasinsnäppa. Även i Tyskland är större beckasinsnäppa en mycket ovanlig art!

Gluttsnäppa vid Margrethe Koog. Foto: Ola Bondesson

4 augusti

Morgonpromenad före frukost kring hotellet. Vi hittar en fin hanne svart rödstjärt med åtminstone två ungar. Vinden håller i sig och vi får några enstaka regnstänk på oss under dagen. Efter frukost tar vi sikte på Danmark där större delen av dagen tillbringas. Vi börjar vid Emmerlev Klev där det rapporterats en häckande svarthakad buskskvätta. Den vill inte visa sig i den kraftiga vinden men vi får en ny resart i form av grå flugsnappare och nu har den grå kråkan delvis börjat ersätta den svarta kråkan.

Nästa stopp blir vid Hjerpsted där en mycket vacker gammal hanne blå kärrhök glider förbi oss i perfekt ljus. Uppe vid Ballum Slude är det högvatten och en knubbsäl dyker upp i vattnet nedanför oss och studerar oss med stort allvar. Skärfläckorna är först samlade i en mindre, en halvstor och en stor flock. En gammal havsörn glider in på scenen och skapar oro. Skärfläckorna i de två mindre flockarna lyfter och slår sig ihop. Fantastiskt vackert när de är uppe och flyger och sedan singlar ner som kritvita snöflingor. Även när de står tätt hoppackade får man en otrolig grafisk effekt. Uppskattningsvis är det minst 2 000 i den nu minsta gruppen och mer än 4 000 i den stora flocken som tyvärr står långt bort från oss. Makalösa 6 000 skärfläckor med andra ord! Vi hittar också en skedstork och en stripgås uppe bland grågässen. I övrigt mycket kärrsnäppor och andra vadare.

Vi tar lunch på Ballums hotell och de presterar tre grandiosa smörrebröd och alla blir mer än mätta. Vi åker nu söderut igen och börjar skåda vid Rickelsbüller Koog och Margrethe Koog. I den sistnämnda kryllar det av fågel. Mängder av intressanta dräkter att studera. Kärrsnäpporna dominerar och nästan alla har kvar sin sommardräkt. Näst vanligast är kustsnäpporna och de varierar från ren vinterdräkt till mer eller mindre hel sommardräkt. Detsamma gäller svartsnäppor och kustpipare medan spovsnäpporna fortfarande till stor del är i sommardräkt. Vi kan också studera fyra olika arter tärnor — fisktärna, silvertärna, småtärna samt svarttärna. En uppskattning av antalet fåglar skulle hamna på minst 50 000 varav 75% är kärrsnäppor och 20% är kustsnäppor. En värdig avslutning på en härlig dag. Klockan 18.45 svängde vi in på hotellets parkering och vid 19.30 satt vi vid bordet och väntade på middagen.

Kväll vid Vadehavet. Foto: Ola Bondesson

5 augusti

Resans sista skådardag började med tidig avfärd från hotellet till färjeläget i Dagebüll. Där tog vi dagens första färja till Amrum vid 07.15. Väl ombord på färjan bänkade vi oss till bords och åt en officersfrukost. Den gled ner med välbehag. Färjan var framme vid 08.45 och vi började skåningen direkt i hamnen i den väntande kön med färjepassagerare som skulle tillbaks in till fastlandet. Det var några timmar sedan lågvattnet inföll och nu var vattnet på väg tillbaks. I Wittdün, hamnstaden på Amrum, ligger det en stor sandbank strax utanför som är blottlagd under lågvatten. Här sprang det fullt av myrspovar, strandskator, kustsnäppor, storspovar, rödbenor och gluttsnäppor. Det är påfallande att så här långt ut är det inte kärrsnäpporna som dominerar scenen. Det var också påfallande många roskarlar som kunde hittas ute bland vadarna.

Sen var det dags att hämta ut våra E-bikes för att glida upp till Norddorf längs östra sidans kustväg. Längs hela den här sidan är det tidvattenstrand och vi såg hur vattnet var på väg in. Uppe vid Norddorf ställer sig vadarna i strandkanten i stora flockar när det råder högvatten. Precis när vi kom upp så hade den sista biten av strand försvunnit och vadarna var bänkade inne på ön. Man kan säga att vi var en halvtimme för sent men färjetiderna styr man inte över. Här dominerade storspovar och myrspovar totalt med en fördelning på 60% storspov och 40% myrspov. Antalsmässigt var det uppskattningsvis 4 000 storspovar och 3 000 myrspovar som stod tätt packade.

När vi kände oss färdiga med fåglarna så tog vi sikte på Café Schilt inne i Norddorf, en pärla på den tyska Nordsjökusten. Inte lätt att bestämma sig för ett bakverk där! Efter kaffet så valde vi att ta oss ner via cykelvägen Waldweg på västra sidan ner till Amrums sydliga fyrtorn. Nere i dynlandskapet runt fyren finns en stor koloni med häckande silltrutar och en del fåglar var kvar i området. Även en brunhökshanne och två årsungar kunde vi se. Tyvärr blev det endast reseledaren som hann med att höra och se fältpiplärkan som flög förbi oss. Nu var det redan dags för färjan tillbaks och vi fick lämna från oss våra uppskattade E-bikes.

På vägen tillbaks till hotellet stannade vi till vid Hauke-Haien Koog en sista gång. På plats var 125 skedstorkar att vinka av oss. Vi kunde också räkna in 23 rödspovar och i bortre delen var det fullt med snappande dvärgmåsar. Kvällsljuset var fantastiskt och det var en fröjd att njuta av de många fåglarna som visade upp sig. I morgon blir det ingen skådning bara transport hem.

Dynlandskap på Amrum. Foto: Ola Bondesson

6 augusti

Endast transportdag hem i trevligt väder. Några morgonpigga hann med ett par tornseglare, ovanliga i området, samt de svarta rödstjärtarna vid Arlau Sluse. En sparvhök flög över vägen strax efter Husum och blev resans sista art. Artlistan kom att omfatta totalt 117 arter, då är avsaknaden av tättingar påtaglig. I miljöerna kring Vadehavet saknas de flesta trådbundna arter. Desto mer av änder, gäss, vadare, måsfågel men även en del rovfågel. Att vi missade Helgoland gör ju att ytterligare minst fyra arter försvann ur artlistan. Trots detta en lyckad resa med många fina fågelupplevelser. Framförallt de enorma mängderna med vadare är en förbluffande upplevelse.

Gruppen samlad utanför hotellet i Arlau inför hemresan. Foto: Ola Bondesson

Ola Bondesson

© AviFauna / Sveriges Ornitologiska Förening 2011-.

    Ansvarig för innehåll: Göran Pettersson, AviFauna. 
    AviFauna har ställt resegaranti hos Kammarkollegiet.

    Webbplatsen använder cookies. Läs mer om cookies.
    SiteDirect admin