Fågellokaler - Göteborgs kommun

Torslandaviken - Hönö kråkudden
 

Torslandaviken

 
Torslandaviken är en sista återstående rest av den miljö som förr dominerade Göta älvs mynning, en grund havsvik belägen precis på gränsen mellan Bohuslän och Västergötland, numera invallad och hårt trängd av industrier och avfallsupplag. Trots hård exploatering är lokalen fortfarande mycket fågelrik, och med sitt tätortsnära läge är den en av Göteborgstraktens intressantaste och mest välbesökta fågellokaler. Området är framför allt en viktig rast- och övervintringslokal, men är väl värt ett besök oavsett årstid.
 
Fåglar
Vår.Under våren kan det finnas mycket gott om simänder i viken, och en del vadare kan rasta. Under maj samlas stora mängder svalor och tornseglare för att kalasa på fjädermygg över dammarna. Små mängder dvärgmås brukar också kunna ses i maj. Jordugglor kan rasta i busk- och gräsmarkerna i april. Bland rastande tättingar märks enstaka blåhakar, ringtrastar och lappsparvar.
Sommar.Bland häckfåglar kan nämnas smådopping, rörhöna, mindre strandpipare, gulärla och den stora backsvalekoloni som häckar i grushögarna på Rörskär. Fiskgjusar som häckar inåt landet ses ofta fiska i viken. På eftersommaren samlas stora mängder ruggande änder och knölsvanar samtidigt som vadarsträcket börjar komma igång. Dessutom kan ibland enstaka udda tärnor (såsom småtärna och svarttärna) påträffas sommartid.
Höst. På hösten kan det finnas gott om rastande vadare och änder. Eftersom området med omnejd bildar Hisingens sydvästra spets går här också ett ganska spritt men klart märkbart sträck av tättingar och rovfåglar. Många av de förstnämnda väljer att gå ned och rasta i områdets busk- och gräsmarker och drar därför till sig vissa av de sistnämnda. Rödstrupig piplärka, blåhake och lappsparv rastar regelbundet, och stora mängder starar samlas för övernattning i vassarna.
Vinter.Så länge dammarna är isfria utgör de en utmärkt övervintringslokal för diverse änder och svanar. Sångsvan, vigg, brunand och sothöna kan ses i stora mängder, tillsammans med enstaka bergänder. Men lokalen är nog mest känd som övervintringslokal för salskrake. Mellan 50 och 100 exemplar av arten övervintrar årligen på lokalen så länge isläget tillåter, vilket gör Torslandaviken till den överlägset viktigaste övervintringslokalen för salskrake på Västkusten. Vissa vintrar uppehåller sig kungsfiskare på lokalen, vidare brukar området under denna årstid bjuda på fjällvråk, skäggmes, varfågel och flockar med gråsiska, vinterhämpling och snösparv. Mer oregelbundet uppträder havsörn och berglärka.
Året runt.Berguv häckar i närheten, och kan ses jagande i området året om. Vattenrallar kan höras från vassarna oavsett årstid.
Tillfälligt.Amerikansk bläsand, silkeshäger, ägretthäger, stäpphök, aftonfalk, rödvingad vadarsvala, svartvingad vadarsvala, svartbent strandpipare, tuvsnäppa, dammsnäppa, svarthuvad mås, tärnmås, alpseglare, biätare, korttålärka, rostgumpsvala, större piplärka, fältpiplärka, vattenpiplärka, citronärla och rosenstare.
 
Vägbeskrivning
För närvarande är det nedanstående information som gäller för hur man bäst tar sig till området. Observera att detta kan komma att ändras inom en snar framtid.
Från E6:tag av vid Ringömotet (precis N om Tingstadstunneln) på väg 155 mot Öckerö. Följ denna väg (genom Lundbytunneln och förbi ett antal mer eller mindre svårbegripliga korsningar, men håller man sig till 155:an ska det bli rätt) i 13,6 km, då man kommer till en rondell med skyltning mot Öckerö respektive Björlanda. Vänd i denna rondell och kör tillbaka (mot Göteborg/Centrum). Tag första avtaget höger (en knapp kilometer efter rondellen) in på Krossvägen (skyltat Torsviken). Vägen delar sig omedelbart efter avtaget, tag den vänstra grenen och följ denna ca 700 m. Sedan svänger vägen vänster, och i denna sväng finns en grusyta på högersidan som är lämplig för parkering. Härifrån kan man gå mot sydväst ned på Vadskärsudden, där man har god utsikt över vadarstranden och större delen av Karholmsdammen. Fortsätter man istället att följa Krossvägen från parkeringen kommer man ned till Södskärsdammen. Härifrån kan man fortsätta söderut, förbi backsvalekolonin på Rörskär, längs Karholmsdammens östra strand och så småningom komma till mudderdammen.
Ett annat sätt att nå lokalen är genom att i den ovan nämnda rondellen fortsätta på väg 155 mot Öckerö. Drygt 1,5 km efter denna rondell kommer man till ytterligare en rondell. Tag här vänster mot Sandvik och Andalen, och därefter direkt vänster igen. Följ denna väg någon kilometer tills den tar slut. Parkera vid modellflygsklubben som ligger här, gå fram till Karholmsdammen och följ strandvallen mot norr. Vid dammens nordvästligaste hörn, på en liten höjd i en dunge, ligger ett fågeltorn varifrån man har god utsikt över vadarstranden och Karholmsdammen. Kör man istället rakt fram efter att ha tagit vänster i rondellen mot Sandvik, kan man följa denna väg i ca 2 km tills man kommer fram till parkeringen till Torslanda golfbana. Fortsätt förbi parkeringen mot småbåtshamnen Torslanda lagun. Parkerar man utanför småbåtshamnen och går genom densamma kommer man efter 400 m fram till mudderdammen.
 
Skådartips
Änder, svanar och andra simfåglar håller framför allt till i de stora dammarna och då främst Karholmsdammen. Simänder finns ofta runt Karholmsdammens vadarstrand och i viken nordost därom. Vid isläggning brukar någon vak finnas kvar länge i Karholmsdammen, liksom i Hästholmskanalen och Risholmviken där det strömmande vattnet gör att isen lägger sig sent och försvinner tidigt. Karholmsdammen spanas lämpligen av från Vadskärsudden eller fågeltornet i norr, från någon punkt längs dammens östra strand eller från vallen mellan Karholmsdammen och mudderdammen. Den sistnämnda vallen är också bäst för att kolla mudderdammen. Karholmsdammen och Södskärsdammen är även de bästa när det gäller födosökande måsar och tärnor.
Under vår, sensommar och höst kan det stundtals rasta en hel del vadare på lokalen. Vill man studera dessa är det framför allt två områden som är aktuella: mudderdammen i södra delen av området och den så kallade vadarstranden i nordvästligaste delen av Karholmsdammen. Hur läget är på mudderdammen varierar och bestäms av hur mycket öppet vatten som står i dammen, vilket i sin tur framför allt beror av mängden muddermassor som nyligen deponerats i kombination med hur mycket regn som fallit. Står det en viss mängd vatten så att dystränder bildas kan det vara riktigt gynnsamt för vadare. Långa perioder torkar dock dammen ut helt och blir överväxt av vegetation. I gengäld kan den då vara bra för rastande tättingar. Observera dock att tillträdesförbud råder på själva mudderdeponin! Enligt de planer som finns i nuläget ska dock läget här bli betydligt bättre ur fågelsynvinkel i framtiden. Deponin av muddermassor i denna damm ska upphöra år 2009, och därefter ska bassängen förvandlas till ett vadehav med ett pumpsystem för vatteninförsel.
Karholmsdammens vadarstrand överblickas bäst från Vadskärsudden eller från fågeltornet, beroende på ljusförhållandena. Exempelvis är fågeltornet att föredra kvällstid soliga dagar, då motljuset från Vadskärsudden kan vara ganska besvärande. Vadarstrandens status är helt beroende av vattenståndet, vid högvatten försvinner strandremsan helt och hållet.
Från mudderdammen kan man fortsätta mot sydost ut på Risholmen, en karg grusöken där man vintertid har chans på snösparv och vissa vintrar även berglärka. Här häckar f.ö. troligen skärpiplärka. Härifrån kan man också spana av Risholmsviken och Rivö fjord, vilket framför allt vintertid kan ge enstaka lommar, alkor och dykänder. På kobbarna utanför ses ibland skärsnäppa.
I Södskärsdammens nordvästra hörn finns ett varmvattenutsläpp, vilket resulterar i att vattnet hålls öppet här även under strängare köldperioder. Under sådana förhållanden kan det löna sig att spana igenom vassarna runt denna vak efter kungsfiskare och vattenrall. Även rördrom har uppehållit sig här vintertid. Ovanför Södskärsdammen ligger Ardalsberget, vars cisterner allt som oftast tjänar som sittplatser för de berguvar som häckar i närheten.
Under sträcktid är det ofta hög omsättning av arter och individer på lokalen. Fåglarna rastar sällan länge, och ett eftermiddagsbesök kan ge ett radikalt annorlunda utbyte jämfört med ett besök tidigare under morgonen samma dag.
 
Notera
Såsom flera gånger påpekats i ovanstående text är det en föränderlig miljö som möter besökaren i Torslandaviken. Den ständiga krocken mellan naturvårdshänsyn och den expanderande industriregionens ekonomiska intressen gör att sista ordet ännu inte är sagt om Torslandavikens framtid. Eftersom delar av området avsatts som Natura 2000-område ser det i nuläget ganska ljust ut för området som fågellokal, men det är svårt eller omöjligt att veta exakt hur man kan ta sig till och genom det i framtiden. Ovanstående information om framför allt biltrafik och lämpliga gångstråk i området ger alltså endast en ögonblicksbild av hur läget är i skrivande stund.
Områden som i nuläget är förbjudna att tillträda är avfallsdeponin norr om Karholmsdammen, Hjärtholmen, delar av Ardalsberget samt muddermassorna i mudderdammen.
 
Skribent: Johan Svedholm
 
Kråkudden

Lokalen ligger på den västligaste spetsen av Hönö, och är en av Sveriges bästa havsfågellokaler när det blåser hårt från SV eller V. Det är främst under höstens stormar som man får ut optimalt av den, men även dagar med lugnare väder kan vara givande året runt. Kråkudden är i huvudsak en utpräglad lokal för sträckskådning.
 
Fåglar
Samtliga labbarter och islommarna är i praktiken årliga på senare år, vilket gäller även grålira, mindre lira, lunnefågel och alkekung. Under våren sträcker en del fåglar förbi och svansträcket kan vara fint i mars. Under sommaren är chansen störst att få se mindre lira, och under hösten är sträcket ofta intensivt och dagar med tusentals tretåiga måsar, havssulor och alkor förekommer. Kråkudden är kanske landets bästa lokal för ljusbukig prutgås. Under vintern är det ofta väldigt kallt, men stormar kan vara särskilt värda att bevaka. Det kan även vara värt att göra ett besök för att se områdets övervintrande skärsnäppor. Tillfälligt: Drygt 250 arter har observerats på Hönö och i vattnet utanför, och den exklusiva artlistan består bl.a. av rödhuvad dykand, vitnackad svärta, gulnäbbad lira, balearisk lira, stormsvala, jaktfalk, brednäbbad simsnäppa, vitvingad trut, rosenmås, ismås och tornuggla.
 
Vägbeskrivning
Hönö ligger i Göteborgs Norra skärgård. Om man utgår från Göteborg och Hisingen så följer man skyltar mot ”Öckerö” (riksväg 155) till Vägverkets bilfärja vid Lilla Varholmen. Färjan går ofta på vardagar, men i regel bara en gång i timmen under helgmorgnar. Från färjeläget på Hönö kör man rakt fram tills man kommer till en rondell där man tar vänster. Direkt efter denna rondell kommer en Statoilmack Efter macken, tag höger (Lökholmsvägen) och fortsätt sedan denna väg till en T-korsning vid en livsmedelsbutik (ICA). Tag höger (Rödvägen) och fortsätt en kort sträcka. Tag vänster på Ersdalsvägen och fortsätt till en parkeringsplats i slutet av vägen som är tydligt anvisad. Parkera här och gå sedan uppför den grusväg som har en vägbom. Fortsätt sedan denna grusväg som smalnar av och mer blir en grusgång mot sydväst. Efter ett tag passeras en gammal skjutbana, och efter denna syns vindskyddet, som Göteborgs Ornitologiska Förening har byggt, och man får gå resten av sträckan i lite obanad terräng på de ofta ”snälla” stenarna. Observera att det finns ett litet sund precis före vindskyddet som normalt är torrlagt, men vid kraftiga vattennivåhöjningar översvämmas detta och kan bli svårpasserat. Observera även att vindskyddet inte ligger på Kråkudden utan på Räveskär. Det går ofta utmärkt att åka buss till Lilla Varholmen från centrala Göteborg, och om man inte har tillgång till bil kan man åka buss på Hönö eller välja att gå från färjeläget. En promenad från färjeläget till vindskyddet tar ca 45 minuter i hyfsat rask takt.
 
Skådartips
Oftast är den första timmen efter gryningen inte särskilt bra, men vem vill missa en bredstjärtad labb i gryningen? Ett tips är att vara på plats redan när det ljusnar. Mitt på dagen är det oftast sämre sträckaktivitet, men kvällssträcket kan vara väldigt fint. Dock har man ganska rejält motljus under kvällstid. Tubkikare är ett måste för att få behållning av sträcket. Vindskyddet är absolut bäst att befinna sig i när det blåser, men lugnare dagar står man bättre uppe på berget bredvid vindskyddet så att man har bättre utsikt. Om det är mycket folk så att vindskyddet är fullt så kan man välja att skåda från Kråkudden, där man sitter lite högre. Det går också att få bra lä på Räveskär om man inte får plats i vindskyddet. Det är nästan alltid kallt att stå stilla och skåda sträckande fåglar från Hönö, så man bör ha med sig rejält med kläder. Om vattennivån är hög i sundet så bör man åtminstone ha med sig extra strumpor. En del rastande fåglar kan ses i Ersdalen, och området är bra för blåhake under våren. Buskagen kring den gamla skjutbanan (Källeviks mosse), området kring parkeringen mot Lappesand och viken nordväst om parkeringen kan bjuda på överraskningar både vår och höst. Vattenpiplärka övervintrar i området ibland och toppskarvar ses numera regelbundet nästan året runt. Ta det försiktigt om du går runt på klipporna efter regn, då kan dessa vara väldigt hala. Spana även av skären i området, vilka ofta bjuder på rastande vadare, änder, toppskarvar mm. Sträcket är alltid bäst när vindriktningen är SV eller V. Går vinden upp mot NV så avtar sträcket i regel markant. Dagar med lättare vindar från SO eller O kan också vara fina, framför allt på våren.
 
Skribent: Kristoffer Nilsson
 
Göteborg
Här hittar du Bohusläns fågellokaler från Strömstad och söderut.
 
 
 
 

Nu har även föreningen Instagram!
Följ oss på @bohof_com

Köp BohOF sortiment
 
Länk till Studiefrämjandet
 
 
Länk till NyttoData
 
 
Se diplomet i full skala
BohOF sponsrar "Kungsörn 2016"