Leduån, Öre- och Lögdeälven

Skådning vid Rödviken vid Leduåns mynning i Nordmalingsfjärden. Foto: Thomas Birkö.
Öreälven, Lögdeälven och Leduån.

Var:
Lögdeälven nås via ett flertal småvägar som utgår från landsvägen mellan Nordmaling och Norrfors. De finaste partierna av Öreälven nås lättast från byarna Örsbäck, Torrböle, Hummelholm, Tallberg och Agnäs. Leduåns mynning i Nordmalingsfjärden nås från Rödvikens Camping och kan även ses från Rundvik.

När:
Det är en fröjd för kropp och själ att skida på älvisen i vårvintertid och lyssna efter hackspettar i morgontimmarna. Större hackspett och spillkråka är vanligast, men mindre, tretåig och gråspett finns här och var. Den bästa hackspettiden varar från mitten av mars till mitten av april. Exkursionen kan då med fördel påbörjas före gryningen då man har chans att höra ugglor, främst pärl-, slag- och sparvuggla.

Naturbeskrivning:
Dessa båda skogsälvar slingrar sig på ett likartat sätt fram i sitt nedre lopp genom Nordmalings kommun. Bygden ikring skiljer sig dock påtagligt mellan älvarna: medan markerna kring Lögdeälven merendels ägs av storskogsbruket och är föga bebodda, kantas Öreälven av ett levnde småskaligt jordbrukslandskap med många och ännu livskraftiga byar.
 
Båda älvdalarna bjuder på en ångermanländskt kuperad och mera omväxlande topografi än många andra delar av det väterbottniska landskapet gör. Med undantag av sträckorna närmast havet flyter älvarna fram mellan täta skogar och djupt nerskurna nipor. På många håll finns gammal skog kvar i älvsluttningarna och flera sydliga växter når i dessa miljöer sin nordgräns. Där bäckar sluter till bildas branta raviner med en tät och ofta yppig vegetation. Inslaget av asp, hägg och vårtbjörk är påtagligt stort och det är på sina håll ännu gott om hålträd till fåglarnas fromma. I älvarnas nedre lopp finns ställvis grova rena lövskogar på näsen mellan meander-slingorna.
 
Fåglar:  
I de gamla tallskogarna längs Öreälven hör man ibland också tjädern spela och överallt är järpen vanlig. Har våren kommit på riktigt är granskogarna tätt befåglade av trastar, järnsparvar och mesar. Bivråk, backsvala och korp är ganska vanliga längs de ödsligare älvsträckorna. I de tätare och lummigare strandpartierna häckar göktyta, gärdsmyg, svarthätta, grönsångare och många vanligare sångare. I lövskogarna längs älvarnas nedersta lopp är artrikedomen stor, rosenfinken en karaktärsart och näktergalen regelbunden. Öreälvens deltaliknande mynningsområde hyser åtminstone höstetid en del rastande småvadare vid otjänlig väderlek.

Tips: Båda älvarna beses under sommaren lämpligen per kanot. Turistbyråerna i Nordmaling och Bjurholm kan berätta mer om uthyrning och bra sträckor. Byarna Hummelholm (Öreälven) och Hyngelsböle (Lögdeälven) är särdeles vackra och värda ett besök. I Hummelholm rekommenderas en titt på det unika strandskogsreservatet, som översvämmas kraftigt varje vår och som delvis hävdas på traditionellt sätt som löväng med slåtter m.m. Ett urskogsreservat - Långrumpskogen- sydost om Hummelholm ger prov på hur traktens skogar borde se ut. Känsliga besökare bör undvika Lögdeälvens övre lopp, där skogsbruket ställvis farit mycket hårt fram. Bland övriga sevärdheter må nämnas bruksmiljön och cafeet i Olofsfors, Norrfors bageri, 
 
Nyåkers pepparkaksfabrik och Öreälvsbroarna vid Bjurholm och Tallberg (bland de högsta i landet). Båda älvarna är dessutom lönande för sportfiske.