Projekt ortolansparv

Ortolansparv. Foto: Thomas Lundquist

Ortolansparven är akut hotad!

 

Krav på häckningshabitatet

Ortolansparven är en fältsparv som kommer till Sverige under fyra månader, maj ‒ augusti, för att häcka. Under övriga delar av året vistas den på öppen sandig mark med grästuvor långt söderut. Den söker också under häckningen öppna vegetationsfria jordfläckar för att där finna lättfångade markinsekter att mata ungarna med. Den öppna jorden får dock inte förekomma på stora ytor utan omväxlande med skyddande markvegetation. Därför passar glesa sädesfält, nyrensade dikeskanter, grustag och andra vegetationslösa mindre sluttningar, järnvägsbankar, industrimark, hårt bränd skogsmark och markberedningsgropar på hyggen bra medan svartträdor på åkrar inte passar. Bara födosökskravet är uppfyllt kan sedan omgivningen nästan se ut hursomhelst.

 

En äkta afrikaflyttare

Ortolansparven är till skillnad från den nära släktingen gulsparven en äkta afrikaflyttare som övervintrar söder om Sahara. Detta hade man länge misstänkt men det bekräftades först sedan att antal loggmärkta fåglar återfångades i början av 2010-talet. Våra nordiska ortolaner jämte alla centraleuropeiska fåglar väljer en sydvästlig flyttväg till främst Mali och Guinea i Västafrika medan de östeuropeiska fåglarna följer en sydöstlig flyttväg till främst Etiopien. Tyvärr är andelen västeuropeiska fåglar bara ca 10 % av totalantalet (Jiguet et al. 2019).

 

En besvärande omständighet har varit fransmännens benägenhet att fånga, göda och äta ortolansparv ända in i sen tid. När kunskapen om flyttvägarna stod klara på 2010-talet så stoppades dock den mesta jakten i Frankrike. Senare forskning har visat att jakten inte varit huvudorsaken till artens minskning, även om kanske 30 000 fångade fåglar per år inte var betydelselöst. De biotopförändringar i häckningsområdena som ägt rum är som nämnts ovan den viktigaste orsaken till nedgången.

 

Populationsutveckling 1900‒2020

Ortolansparven finns rapporterad från i stort sett hela landet från Skåne till långt upp i lappmarken före och fram till mitten av 1900-talet. Det betyder inte att den överallt var talrik. Det krävdes ett småskaligt jordbrukslandskap med tegar, kostigar och öppna diken som regelbundet rensades för hand om arten skulle trivas. Fältet var jämfört med idag bevuxna med relativt gles och luckig gröda. Där trivdes ortolansparven. Efter 1950 då jordbruket började rationaliseras med användning av konstgödsel och genetiskt förädlat utsäde kom också de första rapporterna om minskning.

 

På en skolplansch över ”Fåglarna på fältet” (bild nedan) är ortolanen jämte sånglärka, stenskvätta, gulsparv och rapphöna karaktärsarter som barnen ska lära sig. Jämför med Polen (Goggle Earth) där det på de små åkertegarna fortfarande finns 10 000-tals ortolaner kvar!

”Fåglar på fältet” – skolplansch av Ture Wallner, början av 1900-talet. Notera ortolanhannen under sånglärkan!

År 2011 tog Sveriges Ornitologiska Förening initiativ till att undersöka om något kunde göras för att påverka ortolansparvens negativa populationsutveckling. Studier pågick redan i Kvismaren och en första redovisning kom samma år. År 2017 kom äntligen naturvårdsverkets åtgärdsplan (ÅGP) som tyvärr inte hade några verkningsfulla konkreta åtgärder att rekommendera.

 

År 2017 genomfördes också en stor häckningsbiologisk studie av fyra ortolanbon öster om Sörön i Kvismaren. Det visade sig att paren, främst honorna, sökte föda i de osådda traktorspåren i vårvetet. Vi var dock tveksamma till om dessa spår kunde vara en optimal födosöksbiotop. Det var dock det bästa som kunde erbjudas de häckande ortolansparvarna i Kvismaren.

 

Idag är det kritiskt i jordbrukslandskapet

Ortolansparven har på senaste Rödlistan (2020) flyttas från ”sårbar” till ”akut hotad”, alltså två steg på skalan. Minskningen fortsätter med storleksordningen 10 % per år på de lokaler vi följer i jordbrukslandskapet. Totalt finns nu inga par i Götaland och mindre än 50 par i Svealand (Artportalen 2020). Av paren i Svealand finns bara en större koncentration i Västmanland.

 

Skogsmark i Norrland är det sista fästet

I Norrland förekommer ortolanerna med storleksordningen 750 – 1250 par 2018 (Martin Green, pers. com.) på hyggen, främst då nyupptagna och markberedda. Hur länge de gjort detta är oklart. Men troligen har de funnits minst lika länge som hyggena marbretts maskinellt, alltså från början av 1970-talet. Något direkt samband finns inte mellan ortolaner på åker- och skogsmark. Några grupper av ortolaner på enbart hyggen i Göta- och Svealand har aldrig funnits. Orsaken är troligen att gräs, mossa och ljung invaderar de sydländska hyggena fortare än i Norrland. Hotet är nämligen igenväxning av markberedningsgroparna. Det sker på kanske 5-8 år i Norrland i jämförelse med ungefär halva tiden i södra Sverige.

 

Fem inventerare I BirdLife Sveriges och länsstyrelsernas regi hittade 2019 ca 50 ortolanrevir på hyggen främst i Ångermanland och Norrbotten. Dessutom finns ett kärnområde på skogsmark i Västerbotten väster om Umeå, som inte berördes av 2019-års inventering. Vi tror att genom kompletterande markberedning på äldre igenväxande ortolanhyggen kan arten fortsätta att producera ungar kanske fem år till. På så sätt förlängs tiden som ett nyupptaget hygge är ett bra födosökshabitat med uppåt 100 %.

 

De stora norrländska skogsföretagen har lovat utföra kompletterande markberedning på av ornitologerna anvisade hyggen. (Se t.ex. tidskriften ”Din Skog”, alla nummer 2019, SCAs kontaktorgan med virkesleverantörerna.) Av de inventerade reviren 2019 fanns ca hälften på så igenväxta hyggen att häckningsmöjligheterna bedömdes som starkt begränsade. Genom att göra 100‒200 nya gropar per revir bör denna trend kunna brytas. Vi räknar med att innan ortolanen återkommit våren 2020 ska skogsföretagen ha hunnit åtgärda 10‒15 av de inventerade hyggena. Sedan blir det spännande att under några år undersöka om arten svarar med att uppträda i större antal på dessa hyggen. En förutsättning är dock att ornitologerna rapporterar alla höra ortolansparvar på Artportalen och den kunskapen kommuniceras till skogsföretagen. En kontaktlista finns framtagen.

Jan Lindström, Medelpads Ornitologiska Förening, 070-2382238, har all information.