Nyheter

2014-08-13

Följ med i Erik Rosenbergs spår i Kvismaren.

Lars Johansson i Oset. Foto: Hannah Ljung.
Vi gör en vandring på vallen från Öby kulle till Åsens sjöland i Erik Rosenbergs spår i Kvismaren.

Välkommen söndag 17 augusti vid Öby kulle klockan 7 på morgonen.

Exkursionsledare: Lars Johansson

Vi tar med oss matsäcken och går efter en introduktion på vallen i riktning mot Sörön. Under vandringen så stannar vi till och gör vissa reflektioner.  Och tittar på fåglar. Tänkte passera östra pumpen och vända på Åsens sjöland. På väg hemåt och väl på Åslaholmen blir det stopp för fika om inte förr. Vid stoppen blandar vi fåglar i historien och nu med inslag om hur människorna hade det förr och nu.

Ur Erik Rosenbergs debutbok  ”Oset och Kvismaren”  utgiven 1934.

Den 1 augusti

’Solen började värma. Tornuret slog sina slag, men det var onödigt att räkna dem, ty vällingklockorna ringde sju från Sörby herrgård och Nynäs. De många andskyttarna voro försvunna, endast långt borta på andra sidan sjön dånade då och då ett skott, eljest var det som det brukar vara en högsommarmorgon vid Kvismaren. Viporna vinglade omkring i stora svärmar på dymarkerna, spovarna, uteslutande ungfåglar, spatserade på de slagna ängarna, lockade av de talrika gräshopporna, eller gingo och petade i dyn med sina långa böjda näbbar efter iglar och snäckor. Snäppor skymtade i flockar överallt. Ett par fiskmåsar satt tillsammans med de gråspräckliga ungarna och dåsade på en gärdesgård ute i sjön, medan skrattmåsar singlade över kanalen och de öppna vattnen, skränade som vanligt.
 
En kull blå kärrhökungar satt på gärdesgården utanför måsarna, och den blåvita familjefadern kom emellanåt och matade dem. En av ungarna var ännu inte flygfärdig, utan satt övergiven i vassen och skrek högljutt på mat, tills omsider hans brunspräckliga mamma  kom dragande med en stor fet vattensork, en läckerhet, som han fick bli ensam om.
 
Än tittade jag på brushanarna, som kommo farande och läto höra korta, kväkande läten, än på en väldig flock av krickor med inblandning av årtor och vitbukiga bläsänder, som skrämdes upp av en brun kärrhök. Under susande tvärvändningar drogo de fram över vassen och slog till i en göl, där de plaskade och skämtade med varandra och med de tröga skedänder och brunänder, som lågo där förut. Och så brusade de upp igen. Kärrhöken kom åter svävande.’

Lars Johansson fick denna bok,” Oset och Kvismaren” som stipendium i sjätteklass till mycket stor glädje för en mycket fågelintresserad gosse redan då. Så mycket från boken kommer att beröras på vår vandring efter vallen.
 
/Marianne 
Bild av Gunnar Brusewitz på Erik Rosenberg, från Fåglar i Närke nr 1-02, I Erik Rosenbergs fotspår. Om du vill läsa mer om Erik Rosenberg så finns det flera artiklar i FiN nr 1 och 3-2002.