Nyheter

2014-09-07

Hur många arter blev det vid Boglundsängen?

Gruppen skådar från skuggsidan! Bild: Marianne Johansson

Morgonskådning vid tornet är inte optimalt ur skådningssynpunkt! Solen stod rakt i öster så det gick bara att se konturerna av fåglarna. Himlen var blå med små lätta moln, vindstilla och cirka 15 grader varmt. Med andra ord en fantastisk morgon att vara uppe med tuppen eller kanske med Bengt är bättre att säga. 

Vi samlades vid parkeringen efter Neongatan, en del kom cyklande och några kom med bil. Nio tjejer och två killar blev gruppens sammansättning. Vilket övertag för tjejerna!

Det bestämdes att vi skulle börja skåda från andra sidan där det var skugga. Så här års är det svårt att artbestämma tyckte vi alla då det är många ungfåglar som inte har rätt fjäderdräkt och många som ruggar så här års.

Många av vadarna låg på den norra sidan av östra vattnet så det blev ett rätt långt avstånd. Tre större strandpipare, en gluttsnäppa, brushanar och väldigt många enkelbeckasiner såg vi. 
Tre juvenila smådoppingar och en juvenil svarthakedopping låg på det västra vattnet vid några stora halmbalar. Åtta spetsbergsgäss låg bland grågässen. Tur nog lyfte den lilla flocken och landade på den östra sidan av vattnet så alla fick se dem. En hybridgås (kanada-/grågås) låg också bland grågässen och likaså några kanadagäss räknade vi in.

Väldigt mycket änder låg på vattnet; bland annat gräsänder, bläsänder, skedänder, stjärtänder, knipor och krickor. Många sothönor var fortfarande kvar. Arton gråhägrar räknade Jan A in innan vi kom men de var säkert kvar allihopa, för många var de.
   
Två knölsvanar kom inflygande och landade på vattnet som vi fick problem med, var det knöl- eller sångsvan? Näbbarna var ljusgula med svart på undersidan, grova halsar och långstjärtade. Knölen fram på näbbroten var inte utvecklad så det gick inte att artbestämma efter den. Stor knöl = hane, liten knöl = hona. Då undrade Jan A om det var något symboliskt från verkliga livet?

Fikat intog vi i solen lite mera österut och som vanligt smakade det verkligen bra. Här hördes en gröngöling skrika från skogen efter järnvägen. Luften var hög och ren, så trafiken var lite störande från E18/20 och järnvägen. Ett annat störmoment är de lösspringande hundarna – tänker ägarna inte längre än näsan räcker?

Exkursionen avslutades med att vi letade efter blåhaken på snötippen men vi missade den, så vi tackade Bengt för en mycket bra och lärorik guidning. TACK BENGT! 

Det blev sammanlagt 35 arter för gruppen!
 
/Marianne J 
Fikat intogs på solsidan av Bengt, Margret, Marie och Åsa. Bild: Marianne Johansson