Nyheter

2014-06-01

Ingen kornknarr - men mycket, mycket annat på nattfågellyssningen

Dramatisk solnedgång i Berga på Villingsbergs skjutfält fick exkursionen som lyssnade på nattfåglar uppleva. Till på köpet fick de höra minst fyra nattskärror. Foto: Rolf Hagström
Det finns fåglar som finns. Se’n finns det fåglar som troligen finns. Och så fåglar som kanske finns, men …

Nåja – nu skulle vi alltså ut på nattfågelslyssning. 14 förhoppningsfulla gav sig av från Statoil i Västhaga i Örebro vid 18-tiden en lördagkväll med strålande väder – sol och vindstilla, ca 20°C.

Vad som är en nattfågel kan man naturligtvis fundera över. I Karlslundsområdet hittade vi steglitser (sjungande!), lövsångare, svarthätta, trastar (björktrast i bo), grå flugsnappare mm, men egentligen inte det vi var ute efter. Knorren här var väl två par forsärlor varav det ena visade sig högt uppe i ett kalt träd. Förklaringen, enligt en av deltagarna kunde vara pågående kläckningen av vissa dagsländor, vars latinska namn också meddelades oss, se nedan!

Ingen kärrsångare här – kunde finnas en vid kraftverket? Nähä – väldigt tyst var det här, så då prövade vi lyckan vid Södra tornet vid Tysslingen (dags för lite myggor!). Välan, här satt det alltså en kärrsångare, här kunde man höra ängspiplärkor och enkelbeckasiner. Skrattmåsungdomar från förra året liksom en fiskmås i samma åldersklass hölls intill flödet, några krickhannar, tofsvipor, ett par gulärlor, och så havsörnen långt i fjärran som det väl bara var Ronnie som såg. Därtill sävsparven som sjöng lät lite konstigt, men han såg ut som han skulle. 

En näktergal började värma upp när vi gick tillbaka för att kolla läget på andra sidan vägen. Där fanns både kärrsångare och minsann, en gräshoppssångare! Nu börjar det likna något!

Vidare upp mot Kilsbergen med ett kort stopp i Garphyttan, där Michael Andersson kunde informera oss om att den svarta rödstjärten inte hade hörts av. Nu morras det i kön – är det inte fikadags snart? Alltså fikapaus vid Björktjärnen. Mera myggmedel, tack – här är det knott! Från scoutlägret intill kommer småttingar, klär av sig för att bada. Var dom immuna?!

Vi rullar vidare längs sjöarna och får syn på en storlom i Lilla Axsjön, fortsätter längre in i skogarna, göra några stopp, letar strömstare och hör morkulla. Och till slut hör vi också nattskärra. Vid ett av dessa stopp hör vi också smålom låta i flykten – en eller två? En uppflygande tjäderhöna blir bytet för några i gruppen. Via Berga (flygande morkulla, lätt dramatisk solnedgång) når vi så Hällsjömossen, och här är det fullt surr. Åtminstone 4 nattskärror är i gång och ger oss en ’surroundupplevelse’ (sug på den ni!). Ett par svaga pip från en ljungpipare förärades vi också.

Efter detta tar vi oss snabbt ner på slätten igen. Kornknarr och vaktel vill vi höra. Det är här den initiala reflektionen kommer in. Finns dom eller finns dom inte? Ett antal gånger har jag varit med och lyssnat och inte hört ett knäpp utom möjligen trafiksus i bakgrunden. Visst kornknarr har jag hör ibland, t.ex. på Fårö och nere vid Kvismaren. Dock icke vaktel.  Någonsin. Utom inspelad. Vi blev utan den här gången också – kornknarren alltså. Vaktel däremot! Absolut! Och det var Åke Lorin som ledde oss till rätt plats. 

Vår sista fågel för kvällen fågel tackar vi också Åke för. Kvällen, numera natt, avslutades en bit efter tolvslaget i Hästhagen (polisen undrade nog …) där en flodsångare höll konsert i all oändlighet. Vill ni veta hur det är möjligt får ni fråga Ronnie Lindqvist, som höll en liten initierad föreläsning på gräsplanen där intill.
 
Av Rolf Hagström  
 
Ps. Åsandslända (Ephemera danica) är en dagsländeart som beskrevs av Müller 1764. Åsandslända ingår i släktet Ephemera, och familjen sanddagsländor.

Det blev bra utdelning för de som hängde med på NOF:s nattfågellyssning under lördagen. Med på den var Jan Korslid, Britt-Louise Korslid, Erik Degeman, Berit Sers och Ronnie Lindqvist. Foto: Rolf Hagström