Nyheter

2014-06-30

Världens snabbaste fågel flyger i Västernärke

I sommar finns det åter pilgrimsfalkar i Västernärke. Nordens Ark har levererat fyra falkar som matas och bevakas under sex veckor tills de klarar sig på egen hand.

Luckan fälls upp och tre av de fyra pilgrimsfalkarna hoppar raskt ut. Efter en liten stund står en och balanserar på kanten av tornet, plötsligt ramlar den ner och börjar flaxa. Den försöker flyga men trots ivrigt flaxande med vingarna sjunker den sakta neråt och landar i en buske.

Som tur är fungerar bevakningen av falkarna och Leif Bertilsson rycker ut med håven och en kraftig handske. Pilgrimsfalken fångas in och bärs upp i tornet igen.

- Det var en ilsken liten rackare, han försökte bita mig, säger Leif Bertilsson och lägger på ett skratt.

I sommar finns det åter chansen att se pilgrimsfalkar i Västernärke. Den 12 juni kom Kenneth Skydt från Nordens Ark till Lekeberg med fyra falkar i två stora lådor. Efter sju veckor beräknas pilgrimsfalkarna klara sig på egen hand.

Kul att vi får förtroende att fortsätta att sätta ut falkar, säger Leif Bertilsson som varit den drivande kraften bakom projektet.

Det är nionde året som det sätts ut pilgrimsfalkar i länet. År 2006 började man ta emot och sätta ut falkar som en del av ett räddningsprojekt för pilgrimsfalkar i Sverige.

- Det har gått väldigt bra för oss, falkarna har klarat sig bra och det är väl därför vi får fortsätta som en del i projektet, berättar Leif Bertilsson.

Pilgrimsfalken höll på att försvinna helt och hållet i Sverige på mitten av 1970-talet, bland annat på grund av miljögifter. Då startades ett stort projekt av Svenska Naturskyddsföreningen för att rädda världens snabbaste fågel, pilgrimsfalken. På Nordens Ark i Bohuslän föder man upp pilgrimsfalkar, och sedan sätter man ut ungarna på olika platser i landet.

- Man vill knyta ihop den stam som finns på Västkusten med de pilgrimsfalkar som häckar i Dalarna och norrut. Därför har vi fått möjlighet att vara med i projektet, förklarar Leif Bertilsson.

Falkungarna kommer från Nordens Ark till Västernärke när de är ungefär 35 dagar gamla. De placeras då i en så kallad hackbox, en slags bur där de ska vänja sig vid sin nya miljö. Efter en vecka öppnas buren, då ska ungarna vara flygfärdiga. Pilgrimsfalkarna bevakas och stödmatas under cirka sex veckor. Sedan beräknas de klara sig på egen hand.

Arbetet med falkarna sker helt på ideell basis. Det är medlemmar från Närkes Ornitologiska Förening och Naturskyddsföreningen i Örebro län som sköter matning och bevakningen av pilgrimsfalkarna.

Hittills har över 40 pilgrimsfalkar satts ut i länet. Det har gått bra för falkarna, tack vare bevakningen och matningen har falkarna funnits på utsättningsplatsen tills de blivit skickliga nog att flyga och klara sig på egen hand.

Det har varit ganska få återfynd av de pilgrimsfalkar som blivit utsatta i länet. En förklaring är naturligtvis att det är svårt att läsa av färgringarna på benen på en falk. Från den första kullen, år 2006, hittades en död senare på golfbanan i Mosjö. Under 2011 rapporterades återfynd i Danmark och en Lekebergsfalk som gått till häckning i Hälsingland. Under 2012 observerades en pilgrimsfalk i Dalarna. Under 2013 kunde man läsa av en av falkar från 2012 som var tillbaka till utsättningsplatsen. Och i september förra året hittades och fotograferades en Lekebergsfalk i Kvismaren.

- Nu hoppas vi på att vi får vår första häckning i Närke, den får gärna bli här i Lekebergstrakten, säger Leif Bertilsson.

 

Av KH 

 

 

Fakta om pilgrimsfalken

 

I Europa var pilgrimsfalken allvarligt hotad från 1950-talet och fram till 1990-talet. Det största hotet kom från miljögifter DDT, och andra liknande bekämpningsmedel, som användes inom jordbruk och skogsbruk. Fet allvarligaste problemet var att häckande fåglar ruvade sönder sina ägg eftersom äggens skal blev mycket tunt som en följd av giftansamlingen hos föräldrarna.

Den svenska populationen på över 1000 par krympte vid mitten av 1900-talet och bestod år 1965 av bara 35 häckande par, och omkring 15 par i mitten av 1970-talet. År 1976 överlevde inte en enda unge. Ett intensivt projekt inleddes av Naturskyddsföreningen: med avel, uppfödning och utsättning av ungar under namnet Projekt Pilgrimsfalk. Projektet var lyckosamt och i och med lägre giftansamlingar i de vuxna falkarna återhämtade sig populationen långsamt. År 2002 bestod landets södra population av minst 39 häckande par. I Norrland finns den starkaste stammen, det finns häckande pilgrimsfalkar i Dalarna.

Pilgrimsfalk (Falco peregrinus) är en stor och kraftfull falk med distinkt teckning i svart/grått och vitt. Ryggen är mörk och undersidan är ljus, med tät grå vattring. Ansiktsmasken är skarp med tydlig falkmustasch. Kroppslängden är 40-50 cm, vingspannet 80-110 cm (hanen de mindre värdena, honan de större). Hannen är ungefär kråkstor, honan som en korp.

En störtdykande pilgrimsfalk kan komma upp i en hastighet av 320 km/h eller mer, vilket gör att den brukar betecknas som världens snabbaste djur.

Källa: Wikipedia

 



 


Leif Bertilsson tog hand om den här unga pilgrimsfalken sedan den tippat över kanten och vingarna inte riktigt bar. Men Leif tog med sig håven och ett rejäl handske och bar upp falken i tornet igen.