Nyheter

2015-05-03

Det är tufft att vara fågelskådare på Klåvudden!

I väntan på... Nils-Erik Ström väntar och väntar! Bild: Marianne Johansson
 
Tidig morgon, klockan 02.15 ringer väckarklockan för avfärd 02.40. Allt packat och klart kvällen före bara att värma kaffevattnet. Men bara att bära ut packningen tar 10 minuter längre tid än planerat så stressen börjar direkt!

Samling vid missionshuset vid Harge som visar sig vara ett stort vitt reveterat stenhus och inte som man förväntade sig ett rött trähus klockan 03.40. Där står vår guide för morgonen Nils-Erik Ström redan och väntar, jag kommer som nr två och sedan dyker bilen från Örebro med Oscar Axelsson och Jan Zennertun upp. Så vi är 4 st. (tuffingar) som har tänkt oss en vacker morgon med soluppgång och stilla vatten över Vättern. Men verkligheten kommer ifatt oss direkt när Nils-Erik berättar att det snöat hos honom i Åmmeberg kvällen före.
Temperaturen är 4 plusgrader och nordostliga vindar och alldeles becksvart när vi parkerar bilarna efter skogsvägen vid Klåvudden! Det är verkligen svartare än svart när bilarnas ljus slocknar och vi ska börja gå på den smala stigen som leder till utsiktspunkten vid vattnet. Det regnade rejält dagen före så det är mycket blött på skogvägen och stigen. Nils-Erik berättar att när han var här ett par dagar tidigare var det alldeles torrt i skogen. Jag hör bakom mig ur Jan snubblar i mörkret vid ett par tillfällen men alla klarar sig helskinnade!

Väl framme och kikarna inställda är klockan omkring 04.15 fortfarande halvmörkt smakar det bra med en första kaffetår. Nu gäller det, alla är förväntansfulla men inget syns!!! Ett gräsandspar flyger över oss och vi hör rödhakar och bofinkar från skogen. Men inget syns – vi väntar – men inget syns!  Vi söker av och lär oss vad som heter vad, Stora Röckeln, lilla Röckeln och u-båten men vi hittar inget på vattnet och inga sträck syns ens i horisonten!

När det har ljusnat något mera så ser vi några småskrakar, ett par storskrakar kommer flygande och plötsligt säger Oscar att han ser en svärta. Då känns det genast bättre – nu kommer de! Men inte, det enda sträck vi får se är sex svärtor som irrar runt över vattnet och inte kan bestämma sig. En lom ser vi på långt håll som vi inte klarar av att artbestämma. Ett tiotal fisktärnor flyger förbi och en enda storskarv lyckas vi se. Några måsar och trutar hörs över vattnet. Och en drillsnäppa kommer utifrån och landar nedanför där vi står.

Efter andra kaffet ger jag upp och då är klockan 06.50, de andra fortsätter spana någon timme till. Behållningen av morgonen är markerna runt dammarna där var det vitkindade-, kanada- och grågäss. Och både ladu- och hussvalorna hade kommit. Tranor och gråhäger syntes också över markerna. 

Hemma igen 09.00 både frusen och kall och trött! 

Som vanligt har NOF duktiga guider och Nils-Erik är inget undantag så ett stort TACK till honom som trotsade snöväder och ställde upp för oss!

Marianne Johansson
Jan Zennertun spanar i sin kamoflagesäck som värmde gott! Och Oscar Axelsson spanar stående för att se bättre när himlen börjar ljusna! Bild: Marianne Johansson