Nyheter

2015-05-16

Gör som Ronnie - lägg in ett extra kol för att avsluta Atlasinventeringen

Atlasinventeringen är inne på sin allra sista säsong och Ronnie Lindqvist och de andra i Atlasgruppen uppmanar alla att fortsätta rapportera med häckningskriterier. Foto: Rolf Hagström

Atlasinventeringen går in på sin sista säsong och nu gäller det att hålla ångan uppe för att få till en bra spurt på inventeringen.

Här kommer några tips till alla Atlasinventerare och till alla andra som är ute i skog och mark.

Och fortsätt att rapportera med häckningskriterier. 

 

Maj har anlänt och våren och fåglarna har ångan uppe.
Under april har ganska många rapporter om spelande orrar och tjäder flutit in, vilket resulterat i många nya rapporter som fyllt ut luckor i atlaskartan.
Häckningskriterierna börjar nu gå att få höga, med bobyggen bland många arter och även matning av ungar hos tidiga häckare, som exempelvis trädkrypare. 

 

Omdaningen av Artportalen har seglat upp som ett problem och orosmoln för genomförandet av vårt kompletteringsår. Vi vet inte när atlasfunktionerna tas i drift. Den atlaskarta som kan ses i nya Artportalen är inte funktionell för våra behov eftersom inte bara observationer med häckningskriterier visas i kartan.
 
Här kommer några tips för maj.
Många liknar det som gällde i april, men lite nytt tillkommer.
 
Ugglor
Hornugglorna är speciellt angeläget att få fler rapporter av. Kolla deras spelflykt i skymningen över talldungar i odlingslandskapet men även gamla inägor i skogslandskapet har ibland hornugglor. I slutet av maj kan det tänkas att uggleungar kan börja höras tigga.
 
Skogshöns
Orrarna spelar länge än. Tjäder och orre gör fortfarande morgonbesök på grusvägarna i skogen. Ännu någon vecka pågår hönornas besök på lekarna, så det är goda chanser att få kriterie 6 om ni kan höra spelande tuppar och kacklande hönor på lek.
 
Hökar och vråkar
Sparvhökar och duvhökar har nu gott och väl inlett häckningen. Spana över större landskapsavsnitt med hand- och tubkikare och leta efter cirklande hökar över skogarna. Bivråkarna har börjat återvända från vinterkvarteren och nu under maj kan de på samma sätt eftersökas genom att man spanar av större landskap från goda utsiktsplatser. Med tur kan spelflygande bivråkar upptäckas. Bivråken är nog inte riktigt så ovanlig som vi kanske tror.

 

Fiskgjuse

Fiskgjusarna är nu tillbaka på häckningsplatserna. I vårt atlasmaterial skulle det endast behöva hittas fiskgjuse i ytterligare 8 rutor för att den skulle kunna anses ha haft en stabil 30-årstrend. De kan häcka i frötallar på hyggen, men bäst är naturligtvis om tallen står på en holme i den sjö där maten finns. Nu kan de ses flyga med bomaterial för att bättra på boet. Ruvningen har säkert börjat för en del par. Bona kan vara förvånansvärt svåra att upptäcka, så titta på holmar i sjöar från flera håll för att vara säkra på om det finns en häckning där.

 

Hackspettar

Spettarna håller delvis fortfarande på och bygger bon. Färska bon är ganska lätta att hitta. De flesta hackspettar gillar asp och döda stående träd för bobygget. Det är ganska lätt att hitta bohål av spillkråka och gröngöling och mindre hackspett genom att systemantiskt söka av solbelysta trädstammar i skogsbryn där du sett en spett flyga in. Om du vid en promenad i naturen ser att marken är beströdd med färska flisor av trä, så leta efter ett lämpligt träd inom högst 10 meters avstånd. Spillkråkan kan inte bygga i för klena träd, utan den vill ha grova aspar och tallar. Bona sitter mycket högt upp, sällan under 9 meter. De är ovala och cirka 1 dm höga. Hittar du färska stickor "spillor" och ett bohål, men inte ser spetten kan du ändå sätta kriterie 10 på spillkråka om du är säker på att du känner igen hålet till form och storlek.

Särskilt angeläget är att hitta mindre hackspett i ytterligare ett par rutor. Då kan vi säkerställa den ökning som vi nu bara anar i atlasmaterialet. Saknar du mindre hackspett i din ruta? Det är inte försent att ge sig ut och leta. De är ännu i första halvan av maj flitigt ropande och trummande. Med lite tålamod kan du följa en mindre hackspett i 30 minuter under födosök, för att se den dra bort till sitt träd där bohålet är under uthackande eller nyligen färdigt.

Tretåig hackspett bosätter sig ofta i döende skogar orsakade av bäverdammbyggen. Tretåiga är en diskret spett vilket inte minst letandet efter den i Garphyttans nationalpark gett oss alla erfarenhet om. Den som hittar och rapporterar häckningen där ska få en extra guldstjärna i protokollet.

 

Ljungpipare

Är lätta att upptäcka på sina stora öppna myrar, både dagtid då deras ödsliga lockläte hörs, och på natten när de spelar. Stanna i skogen före myrkanten, de tystnar gärna om man går för långt fram.

 

Enkelbeckasin

En av våra mest allmänna vadare som är betydligt vanligare än vad vårt inventeringsresultat visar. Enkelbeckasinen hittar man i alla möjliga öppna våtmarker i skogs- och jordbrukslandskapet där det finns ett större öppet kärr eller ett sumpigt större hygge. Särskilt i skogsmark är den nog missad.

 

Entita, talltita och svartmes

Bobyggena har inletts. Håll ögonen öppna!

 

Stenskvätta

De har nu börjat återvända till häckplatserna i steniga hagmarker, stenmurar vid åkrar och industriområden. De är lätta att hitta! Hjälp till att söka dem i syd- och västernärke nu i maj innan vegetationen kommit upp!

 

 

Sköna maj är här! Jag tror ingen av er ligger på sofflocket nu, men glöm inte att alla rapporter med häckningskriterier är värdefulla, även utanför era egna rutor!

 

 Atlasgruppen genom

 Michael Andersson