Nyheter

2015-11-25

Ny, spännande och annorlunda tävlingsform för skådare i Närke?

Hur ska man få skådarna att hitta nya och egna upptäckter i Närke?
En idé är att starta en tävling med ädelkryss. Då handlar det om att man bara får räkna de arter man upptäckt på egen hand i landskapet.
Tanken är ett denna tävlingsform ska stimulera skådare ska söka oss ut på fler platser i landskapet, och då hittar vi säkert fler arter och kanske även rariteter.

 

Det är Johan Åhlén som väckt idén med en ädelkrysstävling i Närke. Här skriver han om sina funderingar:

Under ett par månader har tankar börjat formas för att sedan snurra runt i mitt medvetande om att lansera en, för Närkes skådare, ny tävlingsform på årsbasis i landskapet! Grunden till dessa tankar var en reaktion på hur landskapets skådare utövar sitt fritidsintresse idag och vad denna typ av utövande leder till. Många har ju en lista på årsbasis över vilka arter de sett i landskapet och vill naturligtvis nå en så hög siffra som möjligt varje år!

Är man någorlunda aktiv och inte bortrest för ofta har man idag stora möjligheter att ”hänga in” upp emot 80 procent av de arter som noteras i landskapet varje år! Att nå en bra bit över 200 arter varje år har med dagens hjälpmedel inte bara i form av mer eller mindre klimatsmarta transportmedel utan även via Internet och Sociala medier blivit fullt möjligt. Informationen sprids blixtsnabbt via Artportalen, Facebook, Bird Alarm och vårt eget Band vid namn Närke X när någon art som är mindre vanlig hittas i landskapet. Är man lite på tårna hittar man eller skapar då en lucka i sin privata agenda och missar mer och mer sällan det som dyker upp. Kort sagt anser jag att det har blivit lite för lätt att nå höga antal arter på sin årskrysslista!

 

Vilka blir då de, som jag ser det, negativa effekterna av detta skådarbeteende? Den mest uppenbara effekten är att det under åtminstone de senaste tre åren har hittats färre och färre individer av de arter som man brukar kalla för ”subrariteter”. Arter som ses i mindre antal varje år och som man måste ha lite tur för att hitta eller hinna med att åka på för att få se under året. Exempel på sådana arter är fjällgås, gravand, röd glada, brun glada, fjällpipare, dubbelbeckasin, silltrut, gråspett, ringtrast, busksångare och mindre flugsnappare.

 

Dessa arter hittas dessutom normalt sett på de, för arten, klassiska lokalerna i landskapet varje år vilket gör att när det första stationära exemplaret av varje art för året för hittats så går lämmeltåget till den lokalen. Effekten blir då naturligtvis att när årskrysset är inhängt så slutar man aktivt att leta efter den arten. Dyker arten upp igen åker man inte heller och tittar på årets andra eller tredje fynd. Arten är ju redan klar! Eftersom de flesta oftast hinner fram innan fågeln försvunnit så blir spridningen av skådare över landskapet automatiskt sämre och sämre.

 

Då till förslaget och presentationen av det nya tävlingsupplägget! Det hela går, kort sagt, ut på att på den totala listan arter över året får man bara räkna de arter som man själv har upptäckt! Denna tävlingsform brukar normalt sett kallas för ”Ädelkryss” och premierar mycket tid i fält, morgonpigghet, talang, kunskap och tur! Alla de vanliga arterna får naturligtvis alla som är med och tävlar in utan problem. Svårare blir det dock bland annat med de arter som ovan listas och kallas för ”subrariteter”. Alla kommer inte att lyckas hitta egna exemplar av alla dessa arter.

 

Man måste exempelvis tänka enligt följande: ”Ok! Igår kväll hördes landskapets första dubbelbeckasin för året vid Norra Tysslingen. Var kan jag åka för att ha stor chans att hitta en egen och få in den på min Ädelkrysslista i år?” Eller enligt följande: Ok! Nu är bästa tiden för rastande ringtrastar i landskapet och igår sågs arten både vid Odlingen och på Kvarntorpshögen. Var brukar jag normalt ha stora flockar med rastande trastar och har möjlighet att hitta en egen?

 

Tydliga regler för vad som får räknas och inte kommer att finnas på hemsidan om och när vi drar igång efter nyår. Samtidigt bör man nämligen inte tänka såhär: ”Ok! I morse sågs en småsnäppa här på Ormestaängarna i Oset. Nu ser jag två småsnäppor och får då räkna den andra som ett Ädelkryss.” FEL! Arten är redan noterad på lokalen och får då bara räknas av upptäckaren tills det står helt klart att det är ett nytt fynd det gäller. Vid sträckskådning på exempelvis Klåvudden bör man inte tänka såhär: ”Schysst! Jag stod bredvid Kent när han upptäckte alfågeln så då kan jag räkna den som ett Ädelkryss” FEL! Bara upptäckaren kan räkna den individen. Upptäcker du själv sedan en annan alfågel så får du räkna den som Ädelkryss. Eller också får du hoppas på att hitta en annan senare under året.

 

Jag är övertygad om att denna typ av tävling kommer att leda till att fler ”subrariteter” kommer att hittas under året och dessutom att spridningen av skådare som krävs kommer att leda till att även flera ännu tyngre arter kommer att hittas som en ren bonus! Är du intresserad av att vara med i en sådan tävling så hör av dig till mig på följande mailadress: johan.ahlen@hotmail.com.

 

Anmälan av intresse är inte bindande på något vis men för att en tävling såsom denna skall bli rolig bör man ju vara ett gäng som triggar varandra! Frågor om regelverk över vad som får räknas, eventuella undantagna skyddsvärda arter med mera. tar vi längre fram. Som sagt, hör av dig så kan vi köra igång vid nyåret om intresse finns.

Johan Åhlén vill köra igång en annorlunda form av tävling i Närke, allt för att stimulera skådarna att hitta egna och nya upptäckter.