Nyheter

2014-02-15

Är Svalan under isen?

Kungsörnsbo. Uppgifter som rör häckning av sällsynta eller hotade arter ska vara sekretessbelagda i Svalan. Men att döma av exemplet från Västmanland i texten nedan, verkar konsulter och exploatörer ha något av en gräddfil till informationen. Foto: Anders Wirdheim

 

Carl von Linné trodde att svalorna övervintrade under isen, nedgrävda i sjöbottnar. Föreställningen levde kvar långt in på 1800-talet, och det krävdes mycket debatt innan dåtidens fågelforskare och andra naturvetare slutligen accepterade att svalorna flyttade till Afrika under vinterhalvåret.

 

Att jag nu ställer frågan om Svalan är under isen innebär inte att jag vill väcka liv i dessa gamla vanföreställningar. Nej, det handlar istället om vårt förträffliga rapporteringssystem Svalan som idag lyder under Artportalen och administreras av ArtDatabanken på SLU. Det finns starka skäl att ifrågasätta hur detta system idag fungerar och används, och frågan är kanske rent av om det bör avvecklas och ersättas av ett nytt. Det som aktualiserar frågan är att jag härom dagen blev uppringd av en av alla dessa konsulter som gör naturvärdesbedömningar åt vindkraftsbolag och andra som exploaterar den svenska naturen.

 

Personen i fråga ville ha upplysningar om diverse ovanliga fåglar i ett område som jag inventerat. Upplysningarna skulle komplettera den inventering som konsulten själv gjort. När jag frågade om resultatet av deras inventering var inlagt i Svalan (Artportalen) blev svaret nej. Jag frågade varför och fick svaret att ”eftersom vår uppdragsgivare inte betalar för detta, anser vi oss inte ha tid att rapportera inom ramen för vårt uppdrag”!

 

Utropstecknet som avslutar föregående mening är mitt, men det är minsann inte första gången jag hör en liknande förklaring. I ett par andra fall har svaret varit att man av uppdragsgivaren blivit ”förbjuden att offentliggöra resultatet” eftersom inventeringsresultatet är att betrakta som en ”företagshemlighet”.

 

Samtidigt ska man veta att nästan alla utredningar av detta slag bygger på material från just Svalan. Utan Svalan skulle de allra flesta naturvärdesbedömningar som gjorts under senare år ha varit synnerligen magra, för att inte säga helt urvattnade. De olika konsultbolagen och deras uppdragsgivare anser tydligen att de fritt ska kunna använda det material som en stor mängd ideellt verksamma ornitologer samlar in, men deras egna inventeringsresultat får inte synas någonstans utan skall gömmas bakom lås och bom.

 

Det finns dessutom exempel på att konsultbolagens folk gjort observationer som skulle ha varit mycket värdefulla ur fågelskyddssynpunkt, men dessa observationer har inte kommit till vare sig den regionala ornitologiska föreningens eller den aktuella länsstyrelsens kännedom. Uppgifterna har stannat hos konsult och exploatör. Jag var själv med om ett sådant exempel för ett par år sedan. Tillsammans med en lokal ornitolog besökte jag ett större område där en omfattande exploatering pågick. Vid detta tillfälle noterade vi flera par av en art som är rödlistad i Sverige. Kort därpå besöktes samma område av en konsultfirma. Dess personal lade ner avsevärt mycket mera tid i området än vad vi gjorde, och de måste ha funnit åtskilligt av stort fågelskyddsintresse. Men utöver någon enstaka sällsynthet (som ”larmades” ut via Club 300) vet vi inget om vad de fann.

 

Det känns synnerligen tveksamt att dessa konsulter, utan att ge någonting i gengäld, kan tjäna ganska grova pengar på det material som vi fågelskådare samlar in helt ideellt. Om det ska fungera så här även fortsättningsvis, måste det lösas hur de ornitologiska organisationerna, som även kvalitetssäkrar materialet, ska få del av det ekonomiska mervärde de genererar. Kommersiella intressen borde således betala för att få utnyttja informationen i Svalan – och en betydande del av summan borde då gå tillbaka till dem som står för insamlandet av uppgifterna.

 

Men det jag vill kalla missbruk av Svalan är värre än att kommersiella aktörer gärna tar men inte ger. Vi fick nyligen ett brev från Lennart Waara, ordförande i Västmanlands Ornitologiska Förening (VOF). Han skriver så här:

 

”VOF har blivit kontaktad av en konsult på ett kommersiellt företag som önskade vår medverkan i en inventering för en planerad vindkraftspark i ett område i Västmanland. Det visade sig att konsulten hade tillgång till hemliga häckningsuppgifter för Västmanland som erhållits från ArtDatabanken som administreras av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Konsulten ställer också frågan om den ornitolog från VOF som skulle medverka var säkerhetsklassad att ta del av de hemliga uppgifterna om häckningen. Uppgifter som  våra ornitologer rapporterat in! Makalöst!

När Artportalen lämnar ut uppgifter av den anförda typen till ett kommersiellt företag, skulle det kunna betraktas som ett avtalsbrott gentemot rapportören. I portaltexten på Svalan står nämligen följande tydliga avtalstext: Rapportören äger själv sina observationer.”

 

En kommersiellt verksam konsult kan alltså få tillgång till säkerhetsstämplat material om känsliga arters häckning. Det är både upprörande och fullständigt oacceptabelt att någon utomstående har denna gräddfil in till de kanske mest värdefulla uppgifterna i databasen. Vi kan inte tolerera att ArtDatabanken till synes utan några skrupler, och utan kontakter med aktuell rapportör, lämnar ut säkerhetsstämplade uppgifter till någon. Det finns inga garantier för att uppgifterna inte hamnar i orätta händer.

 

Folk från ArtDatabanken, SLU och även högre myndigheter hörs numera ofta tala fagert om Citizen Science. Men vad ska dessa medborgarnas bidrag till vårt samlade vetande egentligen användas till? Handlar det, tillspetsat uttryckt, om att bredda kunskapen så att vårt naturvårdsarbete kan bli bättre, eller ska det vara en service åt företag som vill exploatera och tjäna pengar på naturen?

 

Som det fungerar nu, tycker jag att det finns skäl att ifrågasätta om vi över huvud taget ska fortsätta medverka inom ArtDatabankens ram. Kanske ska vi i stället bygga upp en helt egen databas, lik den Dansk Ornitiologisk Forening har? Där skulle vi som samlar in uppgifterna också ”äga” dem och mycket mera effektivt kunna förhindra att känsliga uppgifter hamnar i orätta händer.

 

Anders Wirdheim

 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR