Nyheter

2015-12-06

En viltstrategi för 2,7 procent av folket

Naturvårdsverket vill bland annat öppna för mera jakt på allmänt vatten samt i naturreservat och nationalparker. Foto: John Larsen

 

Jaktåret 2013/14 löste 264 881 svenskar jaktkort. Det gjorde även ytterligare 30 680 utländska medborgare. En stor del av dessa var norska ripjägare. Totalt var det alltså drygt 295 000 som fick jaga i Sverige det jaktåret, men det är den första summan, 264 881, som är mest intressant. Satt i relation till hela befolkningen var det alltså endast cirka 2,7 procent som jagade: Ungefär var 37:e svensk är jägare. Räknar vi även in jägarnas familjer rör det sig om omkring 7 procent som antingen jagar eller har en familjemedlem som jagar. Det innebär att endast var 15:e svensk kan sägas ha direkt utbyte av jakten. Ändå har denna lilla minoritet stort inflytande, och nu vill Naturvårdsverket ytterligare öka detta.

 

Framför mig ligger en remiss. Skrivelsen har titeln Regeringsuppdrag Strategi för svensk viltförvaltning. Det är en utredning genomförd av Naturvårdsverket om hur den framtida svenska viltförvaltningen ska se ut. Resultatet kan sammanfattas på följande vis: Underlätta för jakten, jaga mer, jaga fler arter och i fler områden än idag!

 

Jag har nu läst igenom denna strategi för viltförvaltning ett par gånger. Ju mer jag satt mig in i tankegångarna, desto mera bekymrad blir jag. Jag kan inte se detta dokument som något annat än ett försök från Naturvårdsverket att till varje pris visa att det är detta verk som ska hantera viltfrågorna och inte någon annan. Alliansregeringen tillsatte ju en utredning som bland annat föreslog att det skulle skapas en helt ny viltmyndighet. Denna skulle ta över alla jaktfrågor från Naturvårdsverket.

 

En alternativ förklaring är det oproportionerliga inflytande som landets jägarkår har. Långt mer än 2,7 procent av riksdagsledamöterna är jägare, och ser vi till samhällets verkliga makthavare är jakt en mycket vanlig umgängesform. Det räcker att nämna namnet Sverker Martin-Löf. Detta tidigare så mäktiga styrelseproffs tvingades lämna alla sina styrelseuppdrag i näringslivet sedan Svenska Dagbladet avslöjat ett vidlyftigt leverne som inte minst handlade om mycket påkostade jakter för andra näringslivstoppar.

 

I den nya viltstrategin definierar Naturvårdsverket begreppet vilt som ”jaktbart vilt”, och man betonar att detta även innefattar arter som är potentiellt jaktbara nu och i framtiden. Med det måste begripas i princip samtliga däggdjurs- och fågelarter. Det sägs också att man i arbetet med den nya strategin konsulterat andra myndigheter, intresseorganisationer, forskarsamhället och de areella näringarna. Men därefter verkar selektionstrycket ha varit hårt: Det handlar som redan nämnts nästan enbart om att främja jakten.

 

Det sägs exempelvis att ”Jakt, viltturism och annat brukande av vilt ska inte begränsas av omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas”. Vidare konstateras att ”Regler ska förenklas där det är möjligt och myndigheter bör alltid beakta påverkan på brukandet av vilt när de fattar beslut inom till exempel markanvändnings- och friluftsfrågor”. Jag hittar däremot ingenting om att viltet har ett egenvärde, att de däggdjur och fåglar som finns inom landets gränser har rätt att finnas till för sin egen skull. Och hur ska upplevelser av vilt garanteras för de 97,3 procent som inte jagar?

 

En riktigt märklig del i Naturvårdsverkets nya strategi är att statligt skyddad mark ska kunna öppnas för jakt för marklösa jägare. Det handlar om marker som vi äger gemensamt och där syftet med ägandet oftast är skydd av naturen. Varför ska denna mark ”ges” till jägare? Hur ska alla vi andra garanteras upplevelser i dessa områden?

 

Även om Naturvårdsverket vill behålla sin roll som huvudansvarig myndighet för jakten vill man ytterligare regionalisera viltförvaltningen. Att landets viltförvaltningsdelegationer inte fungerar nämns inte, men man föreslår det som redan är beslutat (men inte har genomförts), det vill säga att delegationerna ska utvärderas.

 

Hur vill då Naturvårdsverket förändra jakten för att ”öka möjligheterna att bruka viltet” som det står i strategin? Jo man vill bland annat:

- öppna för småviltjakt i statligt skyddade områden (där det hittills har varit begränsat med jakt)

- öppna för jakt i nationalparker (förekommer i viss omfattning i samernas områden, men inte i övriga delar av landet)

- verka för att ”så många arter som möjligt omfattas av allmän jakt”

- öppna för ökad jakt på allmänt vatten

- öppna för jakt i ekonomisk zon till havs

 

Avslutningsvis kan det noteras att antalet jaktkortslösare i Sverige har minskat tämligen stadigt de senaste decennierna. Det är alltså allt färre som jagar samtidigt som naturintresset i övrigt har ökat markant.  Men det är alldeles uppenbart att Naturvårdsverket utformat den nya viltstrategin för denna allt mindre andel av den svenska befolkningen.

 

Anders Wirdheim

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR