Nyheter

2014-08-07

Ska vi ”gödsla” vildsvinen?

Vildsvinsutfodring med tunna innehållande spannmål, en hög med betor och (i bakgrunden) en större hög med kasserat bröd från ett bageri. Bilden har ett par år på nacken, men i det aktuella området finns en motsvarande utfodringsplats än idag. Foto: Anders Wirdheim

 

I Svenska Dagbladet har Jägareförbundet och LRF debatterat utfodring av vilt. Bakgrunden är det förslag som lagts av den så kallade Jaktlagsutredningen och som innebär att länsstyrelserna ska kunna förbjuda utfodring. Förbudet skulle bland annat gälla allt vilt sommartid, men det är i första hand vildsvinsutfodringen som utredningen vill komma åt. Jägareförbundet förkastar förslaget helt, medan LRF välkomnar det.

 

Åsa Odell, vice ordförande i LRF, skriver: ”Man kan ställa Svenska Jägareförbundet frågan när det blev fel att jaga på det som naturen ger, eller varför de anser att naturen måste manipuleras för att maximera antalet vilt som kan fällas?” Svaret från Jägareförbundet är smått häpnadsväckande.

 

Så här skriver Bo Sköld och Daniel Ligné, generalsekreterare respektive riksjaktvårdskonsulent i förbundet: ”Ur ett brukarperspektiv är det lika självklart att vårda viltstammarna, som att sköta sin skog eller sin gröda. Det är inte konstigare att utfodra vilt för att kunna få mer viltkött, än att gödsla en åker eller en skog för att öka produktionen.” Lite längre ner hävdar man att det numera är få som ägnar sig åt oetisk utfodring samt att Jägareförbundet utfodrar vilt vintertid för att motverka effekterna av svält och öka överlevnaden.

 

Bo Sköld och Daniel Ligné har en idealiserad bild av hur det ser ut i de svenska skogarna. Man behöver inte röra sig mycket i sydsvenska marker för att stöta på ”oetiska” vildsvinsutfodringar med stora högar av rotfrukter, bröd eller matavfall. De är lika vanliga idag som tidigare, men numera ligger de ofta lite undangömt.

 

Det stora problemet med vildsvinsutfodring är emellertid att man upprätthåller betydligt större stammar än vad naturen kan bära. Med omfattande vinterutfodring eliminerar man den flaskhals som vintern normalt innebär för allt vilt. Följden blir att vildsvinsstammen växer. När våren kommer, går svinen över till annan föda. Som de allätare de är, står bland annat fågelungar, ägg och däggdjursungar på menyn. Likaså ökar trycket på odlade marker och grödor. Att under sommarhalvåret minska trycket från vildsvinen genom utfodring är knappast en framkomlig väg. Svinen äter den mat som är mest näringsrik och smakligast.

 

Sverige har inom FN:s konvention för biologisk mångfald åtagit sig att bevara och använda den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. Det är inte hållbart att genom utfodring driva upp viltstammar till högre nivåer än vad den omgivande naturen tål, men det är just vad som sker med vildsvinen. I vissa delar av landet finns en motsvarande situation när det gäller den inplanterade dovhjorten.

 

Som jag ser det, är Jägareförbundets inställning även oförenlig med lagstiftningen. I 1994-års skogspolitiska beslut, som ligger till grund för lagstiftningen i skogen, står det: ”Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.” Begreppet ”naturliga betingelser” kan inte innefatta en omfattande utfodring. Även bortsett från detta, borde det vara självklart att viltstammarna ska stå på egna ben. I kritiska lägen, till exempel när en art är starkt hotad, kan stödutfodring vara nödvändigt. Men att se på viltstammarna som något som ska brukas och kunna ”gödslas” (utfodras) för att maximeras känns oerhört främmande i en tidsepok då ekologi är ett honnörsord.

 

Nu invänder kanske någon att det även utfodras fåglar, till exempel örnar och andra rovfåglar. Denna utfodring hade avgörande betydelse för överlevnaden hos unga havsörnar när den svenska havsörnsstammen var som mest giftbelastad, men den fyller inte den funktionen idag. Därför bör sådan utfodring enbart tillåtas i speciella fall, till exempel i samband med ekoturism. Den svenska havsörnsstammen klarar sig mycket bra idag även utan utfodring.

 

Men småfågelmatning då? BirdLife Sverige uppmanar ju svenska folket att både mata och räkna fåglarna ”inpå knuten”! Men vi matar småfåglar minst lika mycket för vårt eget välbefinnande som för fåglarnas. Det kan liva upp den mest stelfrusna vintersjäl att ha lite liv utanför fönstret en grå januaridag. Den påverkan som denna matning har på fågelbestånden är dessutom liten, och framför allt går den knappast ut över andra arter.

 

Anders Wirdheim

 

 

 
 
2017-02-17

Ny studie av gäss i jordbrukslandskap

 
2017-02-13

Svarthalsade trastar på fågelmatningar

 
2017-02-13

Snösiska ej längre egen art

 
2017-02-03

BirdLife Sverige nominerat till Naturbonusen!

 
2017-02-03

Skånsk vindkraftpark dödar många rovfåglar

 
2017-01-20

Fågeläventyret imponerar!

 
2017-01-18

Äntligen en bok om Bolivias fåglar!

 
2017-01-18

BirdLife Sveriges riksstämma

 
2017-01-05

Rovfåglar attraheras till havsbaserade vindkraftparker

 
2017-01-04

Tävling – Nya arter för landet 2017!?

 
2016-12-25

Blekinge Offshore läggs ner

 
2016-12-25

Internationellt uttalande om H5N8

 
2016-12-25

Inga fler vindkraftverk på södra Öland

 
2016-12-21

Tornugglor önskar en grön jul

 
2016-12-20

Ge julhelgen lite fågelkrydda ­– delta i Vinterfågelräkningen!

 
2016-12-19

Ny standard för FSC-certifierad skog

 
2016-12-16

Rekordstort Natura 2000 föreslås

 
2016-12-16

IBA (Important Bird and Biodiversity Areas) är viktiga för Natura 2000

 
2016-12-15

Ortolansparven får EU-kommissionen att dra Frankrike inför rätta

 
2016-12-14

Har skogsfåglarnas positiva trend upphört?

 
2016-12-13

Årets sista nummer av Vår Fågelvärld ute

 
2016-12-13

Stort engagemang mot förslag på ökad jakt på allmänt vatten

 
2016-12-12

Alltför långtgående slutsatser av kungsörnsstudier vid Glötesvålen

 
2016-12-12

Ornitologer överklagar skyddsjakt på varg

 
2016-12-11

Fågelinfluensa i Sverige – men fortsätt mata småfåglar

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, informationsansvarig

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44441
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR