Nyheter

2014-03-31

Allt flera tranor dansar in våren – veckans fågel (14)

Hornborgasjön i Västergötland och Pulken i Skåne bjuder varje vår på ett storartat skådespel med tusentals tranor. Helgen 5-6 april är det "Tranans dag" vid Hornborgasjön. Foto: Kent-Ove Hvass

 

Första helgen i april är det Tranans dag vid Hornborgasjön. Men tranorna har haft goda dagar länge i Sverige denna vår. Redan i februari började de sydsvenska tranorna dyka upp parvis vid sina häckningsplatser, och så här i slutet av mars är redan gott om tranor på plats så långt norrut som i Västerbotten. Söndagen 30 mars sågs även en trana utanför Haparanda! Det är ovanligt tidigt. Samtidigt finns det fortfarande stora mängder nordliga tranor vid Pulken i östra Skåne och vid Hornborgasjön.

 

Tranan är en av flera stora fågelarter som det gått mycket bra för under senare årtionden. Den har ökat mycket kraftigt och spridit sig till nya områden. Numera häckar det tranor i alla svenska landskap, men för bara 50 år sedan saknades den i stora delar av södra Sverige. Ett exempel på den snabba utvecklingen är Halland. Där konstaterades den första häckningen i ”modern” ornitologisk tid 1976, och idag räknar man med att landskapet har mellan 400 och 500 häckande par!

 

Längre tillbaka i tiden fanns tranan sannolikt över hela landet. Men när Gustav III i princip släppte jakten fri, innebar det att trycket ökade kraftigt på i stort sett allt vilt, och särskilt på stora och matnyttiga fåglar. Gäss, svanar och tranor trängdes tillbaka och fanns till slut endast kvar i avlägsna och svårtillgängliga områden. Efter fridlysning och sedan reglerade jakttider införts började de stora fåglarna öka. Denna ökning tog rejäl fart mot slutet av 1900-talet tack vare omfattande förändringar i jordbruksdriften i Europa men kanske också beroende på klimatförändringar och att landsbygden avfolkades hos oss.

 

Framför allt kan tranornas, sångsvanarnas och gässens sentida ökning förklaras med att de idag har närmast obegränsat med föda på de stora åkrarna i Europas jordbruksbygder. Det innebär att överlevnaden hos ungfåglarna är mycket större idag än längre tillbaka i tiden. Idag dör nästan inga ungar av svält utan föda finns i regel i överflöd. Det är alltså i huvudsak det moderna jordbruket självt som är orsak till expansionen – något man kanske bör ha i minnet när det nu klagas på ”stora fåglar” från jordbrukshåll.

 

För tranans del har förändringarna i jordbruksdrift, möjligen i kombination med ett mildare vinterklimat, inneburit att de också övervintrar längre norrut än förr. En betydande del av våra svenska tranor finns idag i Spanien och södra Frankrike. Förr flyttade många vidare ner i Nordafrika. En kortare flyttningsresa innebär också mindre påfrestningar och ökad överlevnad, särskilt för oerfarna ungfåglar.

 

Men kanske har även den svenska landsbygdens avfolkning bidragit till tranans framgång. Den har länge ansetts vara störningskänslig vid sitt bo och därför undvikit människans närhet. När det förr fanns folk snart sagt överallt ute i bygderna kan det ha inneburit svårigheter för tranorna att finna tillräckligt rofyllda häckningsplatser. Idag är snarare folktomt ute i det svenska skogslandskapet. Samtidigt verkar det som om vissa tranpar har vant sig vid människans närhet. Det finns exempel på par som häckar alldeles intill där folk vistas och arbetar.

 

Tranan är allätare vilket innebär att allt från fröer och rotknölar till insekter, groddjur, smågnagare och fågelägg står på menyn. De små ungarna lever nästan uteslutande av insekter vilket innebär att de är känsliga för dåligt väder veckorna efter kläckning. Är det då kallt och regnigt, dör många ungar på grund av att de inte hittar tillräckligt med mat. Men klarar de bara denna tid, är chanserna stora att de når vuxen ålder. Det dröjer några år innan ungtranorna blir könsmogna och själva bildar par. Men till skillnad från exempelvis storkar, återvänder ungtranorna till häckningstrakterna även innan de själva häckar. Under sommarhalvåret samlas de ofta i flockar i särskilt födorika områden. Det är framför allt dessa flockar som kan orsaka problem genom att beta av sättpotatis under vår och försommar eller beta och trampa ner i spannmålsåkrar senare på sommaren.

 

De senaste åren har det av dessa skäl beviljats skyddsjakt på tranor på flera platser. Frågan är emellertid vem som ska hålla i bössan? En undersökning som gjordes bland jägare visade nämligen att ytterst få kunde tänka sig att skjuta en trana eller en sångsvan. Detta säger en hel del om tranans popularitet!

 

(AW)

Tranor med ungar på norrbottnisk häckningsplats. Foto: Anders Wirdheim
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, informationsansvarig

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR