Nyheter

2014-09-22

De flyr när maten tryter – veckans fågel (39)

En nötskrika ser maplplacerad ut när den lämnat den trygga skogen och på till synes ostadiga vingar fladdrar högt upp i luften på väg mot ett okänt öde. Foto: John Larsen

 

Det är tyvärr allt för ofta som man läser eller hör att människor runt om i världen tvingas fly undan krig, svält eller annan ofärd. Nu är inte detta något som är specifikt för vår art. Tvärtom är det vanligt förekommande i djurvärlden att utvandring blir den enda lösningen när födan inte längre räcker. Särskilt vanligt är det bland fåglar, och vi har även ett särskilt begrepp som beskriver fenomenet – vi pratar om invasionsfåglar.

 

De ser verkligen malplacerade ut där de fladdrar till synes ostadigt och osäkert i glesa flockar högt upp i luften. Att ge sig ut på långresa över öppna marker är normalt inte nötskrikans melodi, men vissa år tvingas de utsätta sig för de stora risker som detta innebär. I år är ett sådant år, och de senaste veckorna har stora nötskrikeflockar varit ett regelbundet inslag i den strida ström av flyttfåglar som dragit söderut längs svenska västkusten.

 

Det är förbluffande dåligt känt bland svenska fågelskådare att ihållande ostvindar under hösten skapar ett fantastiskt fågelsträck längs västkusten. Då pressas hela det sydriktade fågelsträcket, som går fram över Sverige, ut mot kusten i väster. Först när fåglarna riskerar att driva ut över havet, börjar de kämpa emot. Följden blir att fågelsträcket blir allt mer koncentrerat ju längre söderut det når. Platser som Lerjan vid Varberg, Suseåns mynning vid Falkenberg och Grötvik vid Halmstad erbjuder högtidsstunder när förhållandena är de rätta. Så har det varit den senaste tiden, och flera dagar har strömmen av flyttande småfåglar varit obruten från strax efter gryningen till långt fram på förmiddagen. Vid Grötvik har det då handlat om fler än tusen fåglar i minuten och en bra bit över hundratusen som dagssumma. Bofink har dominerat, men bland annat småfåglar har det även flaxat runt betydande mängder nötskrikor.

 

I stora delar av Sverige utgör ekollon en mycket viktig vinterföda för nötskrikorna. Är det gott om ollon, lägger fåglarna upp förråd – de hamstrar. Denna hamstring är enbart till för de egna behoven, inte för kollektivet nötskrikor som man trodde förr. Fåglarna har dessutom ett särdeles minne för var de gömt sina förråd, och det allra mesta blir nog uppätet under vintern eller fram på vårkanten. Andra hamstrande arter, som nötkråkor och lavskrikor, föder till viss del även upp sina ungar på föda som hamstrats under föregående höst.

 

Men även om hamstrade ekollon är en livförsäkring för nötskrikan vintertid, kommer höstar då ekarna har ont om ollon. Har det dessutom varit några goda år dessförinnan, är nötskrikepopulationen större än normalt. Då blir det trångt för nötskrikorna, och man kan uttrycka det som att det uppstår en kollektiv stress. Denna drabbar särskilt yngre fåglar, medan äldre och mera erfarna fåglar i regel stannar kvar i reviret. De stressade fåglarna ger sig ut på vandring och tvingas då lämna de skyddande skogarna, och kanske måste de även ge sig ut över öppet hav.

 

Längs svenska västkusten har nötskrikorna hållit sig till kustbandet, i alla fall tills de nått trakten av Helsingborg. Där har de lockats av land på andra sidan Öresund och börjat flyga ut över vattnet. Men uppenbarligen är rädslan för vattnet stor – gång på gång vänder flockarna tillbaka mot land, och det slutar ibland med att fåglarna störtdyker ner mot skyddande vegetation. Men efter en stund är de tillbaka i luften igen och gör ett nytt försök.

 

Utvandringsvågor av detta slag bland fåglar kan föra långt. Det är inte ovanligt att nötskrikor från Skandinavien når Brittiska öarna eller angränsande delar av Västeuropa. Men förlusterna är stora i dessa okända miljöer, och det är långt färre som återvänder än som ger sig iväg.

 

Men trots den åderlåtning som utvandringen innebär för nötskrikan har det gått ganska bra för den i Sverige under senare decennier. Den har spridit sig norrut i landet, vilket till viss del kompenserat att bestånden i söder glesats ut när skogslandskapet blivit alltmera dominerat av gran. Faktum är att nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel med cirka 290 000 par. Den slår alltså både kaja, skata och kråka. Det kan vara svårt att tro, men så är det också normalt en fågel som håller sig tämligen dold i skogarna.

 

(AW)

Nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel med cirka 290 000 par. Foto: Ulrik Bruun
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR