Nyheter

2014-10-13

Den fjösbenta vråken – veckans fågel (42)

En ung fjällvråk hänger mot vinden och ryttlar samtidigt som den spanar av marken på jakt efter sorkar. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

 

Visst är fjällvråk ett mycket välfunnet namn på denna rovfågel! Men faktum är att den inte alltid hetat fjällvråk. Fram till sekelskiftet 1800/1900 kallades den istället fjösbent vråk eller strumpevråk. Dessa namn syftade på att fjällvråken till skillnad från släktingen ormvråk har fjäderklädda tarser. Idag är inte detta något vi normalt noterar när vi ser en fjällvråk, men på den tid man skådade fågel med bössan i hand, kunde en sådan här detalj vara avgörande för artbestämning.

 

Fjällvråken häckar i gott och väl halva Sverige, från nordligaste Värmland och norrut. Den är, som det nuvarande namnet antyder, vanligast i fjällen, men den häckar även sparsamt i skogslandet från Hälsingland till Norrbotten. Det totala beståndet beräknas till cirka 3000 par, vilket innebär att det går drygt tio ormvråkar på varje svensk fjällvråk. Det svenska ormvråksbeståndet beräknas till cirka 31 000 par. Dessa uppgifter är hämtade från boken Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. Där kan man också läsa att fjällvråksbeståndet anses ha varit större under 1900-talet än idag.

 

Även de specialundersökningar som bedrivs i fjällvärlden visar att fjällvråken gått tillbaka. Så är det bland annat i Ammarnäs, där det så kallade LUVRE-projektet följt fjällvärldens fåglar i 50 år. Även jämförande studier från Stora Sjöfallets nationalpark längre norrut visar en tydlig tillbakagång. Beståndet har i det närmaste halverats jämfört med 1970-talets nivåer. Dessutom har man kunnat visa att områdets fjällvråkar idag lägger i genomsnitt ett ägg mindre än under 1970-talet. Detta gäller dessutom såväl under goda som dåliga år.

 

Fjällvråken är en gnagarspecialist, och som sådan varierar häckningsframgången kraftigt i takt med gnagarnas populationssvängningar. Det anses också allmänt att den främsta orsaken till fjällvråkens minskning är att gnagarfluktuationerna i stort sett upphörde i början av 1980-talet. Från 1982 dröjde det ända till 2011 innan det åter blev ett riktigt bra lämmel- och sorkår i fjällvärlden. Fjällvråkarna svarade direkt på lämmeltoppen, och 2011 blev ett av de bästa åren när det gäller sträckande fjällvråkar i Falsterbo, endast slaget av det goda lämmelåret 1978. Men materialet från Falsterbo visar också att 2010 var ett bra år. Även då noterades en hög sträcksumma i Falsterbo, vilket sannolikt berodde på att gnagarpopulationerna i fjällen då var på uppgång.

 

Det klassiska mönstret för gnagarpopulationerna i den skandinaviska fjällkedjan är en fyraårig cykel med uppgång, topp, nedgång och botten. Det har funnits många spekulationer kring varför denna cykel bröts under 1980-talet. En teori har handlat om att antalet renar kraftigt ökade i fjällvärlden från 1980-talet och framåt och att renarnas bete indirekt påverkade gnagarna negativt. Men idag verkar det som att de flesta forskare istället tror att det är klimatförändringarna som är orsaken. Med mildare väder under vintrarna blir inte det så kallade subnivala rummet, det vill säga utrymmet mellan snötäcket och marken en skyddad värld för gnagarna. Istället rinner det ner smältvatten under mildperioder och gör i dubbel bemärkelse livet surt för gnagarna.

 

Om gnagarcyklerna börjat återkomma (och mycket tyder på det i fjällvärlden), skulle vi kunna räkna med ett nytt toppår för lämlar och sorkar nästa år. I så fall borde den gångna sommaren ha inneburit en uppgång, något som kanske även skulle kunna visas av sträcksiffrorna från Falsterbo. Men såväl fjällvråk som ormvråk har varit förhållandevis fåtaliga i Falsterbo denna höst eftersom det länge blåst ihållande ostvindar. Under sådana förhållanden lämnar en stor del av rovfåglarna landet längre norrut i Skåne, i höjd med Helsingborg där Öresund är som smalast.

 

Det bör kanske också nämnas att även om fjällvråken kan ses i ganska stora antal i Falsterbo, flyttar de flesta svenska fjällvråkar snarare åt sydost än sydväst och lämnar landet via andra sträckvägar, bland annat via Norra Kvarken i Bottniska viken och via Öland. De svenska fjällvråkarnas huvudsakliga vinterkvarter finns i östra och sydöstra Europa och inte i västra eller sydvästra, som är fallet med ormvråken. Återfynd av i Sverige ringmärkta fjällvråkar har en påtagligt östlig tyngdpunkt med många återfynd från Polen och angränsande länder.

 

En mindre andel av fjällvråkarna övervintrar i södra Sverige. De uppehåller sig då gärna i öppna områden, där de på karaktäristiskt manér kan ses ryttla över markerna medan de spanar efter sorkar.

 

(AW)

Sträcksummor för fjällvråk vid Falsterbo 1973–2013. På Falsterbo fågelstations hemsida (www.falsterbofagelstation.se) finns mängder av intressant information om flyttfåglarnas antal från år till år.
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, informationsansvarig

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR