Nyheter

2014-01-10

Grågås – veckans fågel (2)

Grågås på is. För bara 40 år sedan var det mycket ovanligt med vinterfynd av grågås. Denna vinter finns den i tiotusental i södra Sverige. Foto: Ulrik Bruun

 

Precis som med den första arten i denna serie, ormvråken, utmärker sig grågåsen i vinter genom att finnas i större antal och längre norrut än normalt. I Skåne, Halland och Blekinge har grågässen kunnat räknas i åtskilliga tusental under årets inledning, och i mindre antal har den hållit sig kvar upp till Mälardalen. En ensam fågel har dessutom setts så långt norrut som i Hudiksvall.

 

En viktig anledning till de stora mängderna med grågäss är naturligtvis vädret. Ända fram till nu har det varit mycket milt i Syd- och Mellansverige, vilket naturligtvis har gynnat arter som betar gräs och som dessutom vill ha tillgång till öppet vatten. En annan orsak är möjligen det fina väder som rådde i stora delar av Sydsverige under hösten. Det innebar perfekta förhållanden för lantbruket, och det ledde i sin tur till att vi i vinter har större arealer med höstsådda grödor än på länge. Dessa grödor, inte minst höstvete men även höstraps, utnyttjas gärna av grågässen.

 

Grågåsen hör till de fågelarter som expanderat allra mest i Sverige under senare årtionden. Höstbeståndet har under 2000-talet varit runt 200 000 individer, och milda vintrar har uppemot 50 000 övervintrat. Dessa summor ska ses i perspektivet av hur grågåsen beskrevs i SOF:s Förteckning över Sveriges fåglar så sent som i upplagan från 1970: ”Häckar sparsamt–sällsynt på öar och vid kusten . . .” och vidare ”Beståndet, vilket 1953–54 i sin helhet uppskattades till 200 à 300 par, är nu troligen något större”. I samma upplaga betonades för övrigt att grågåsen någon enstaka gång ”har övervintrat i Skåne”.

 

Detta skrevs alltså för bara drygt 40 år sedan, och det är oerhört mycket som hänt sedan dess. Idag häckar grågåsen tämligen talrikt i de flesta landskapen i Götaland och Svealand samt mera lokalt även i Norrland. Den är utan konkurrens vår talrikaste gås, såväl som häckfågel som på rastplatserna. Det häckande beståndet beräknades 2012 till 41 000 par.

 

Trots denna framgångssaga hör grågåsen knappast till de fåglar som värderas högt av fågelskådare. Det är snarare tvärtom. För fågelskådarna är grågåsen på god väg att hamna i samma fack som kanadagås, fasan och tamduva. De är alla fåglar som för många skådare på sin höjd kan glädja i form av kryss på den nya årslistan, men som i övrigt inte är mycket att hänga i gran. De betraktas nästan som ogräs.

 

Men medan kanadagås, fasan och tamduva är impopulära på grund av att de alla är införda till Sverige av människan, är grågåsens dåliga rykte inte lika lätt att bena ut. Grågåsen är ju en art som hört till den svenska faunan under mycket lång tid, och som så sent som i mitten av 1900-talet var en sällsynthet. Andra arter som kommit tillbaka från utrotningens brant värderas helt annorlunda och står oftast högt i kurs. Möjligen skulle grågåsens befläckade rykte kunna förklaras med att expansionen delvis har sin grund i utplanteringar. Dagens starka förekomst är med andra ord inte helt ”naturlig”.

 

Redan i ovan nämnda förteckning från 1970 nämns att grågåsen i vissa landskap är ”förvildad” eller ”möjligen blott förvildad” och att den har återinplanterats på flera håll. Efter framgångarna med att i stor skala för jaktändamål introducera kanadagås i Sverige, var det många jaktlag som även planterade ut grågäss på 1970- och 80-talen. Kanske är det rent av så att det är dessa utplanteringar som är den huvudsakliga orsaken till expansionen? Hur det än förhåller sig med detta, är grågåsen idag ett mycket påtagligt inslag på många håll i Sverige.

 

Samtidigt med ökningen har även grågåsens vintervanor ändrats. Förr flyttade det lilla svenska beståndet i princip mangrant till Iberiska halvön, och i södra Spanien ses det fortfarande enstaka svenskmärkta grågäss på vintrarna. Men de allra flesta gässen flyttar inte alls lika långt idag. Många stannar som redan nämnts kvar i södra Sverige, medan andra flyttar till Danmark, Tyskland eller Holland. Förändringen av flyttningsvanorna har säkert bidragit till populationens kraftiga ökning. Långa resor är farofyllda, och jakttrycket är större längre söderut.

 

Den viktigaste orsaken till expansionen hos såväl grågåsen som flera andra gåsarter finns dock i jordbrukets förändring. Under senare decennier har det västeuropeiska jordbruket rationaliserats kraftigt. De enskilda gårdarna har blivit allt större, något som även gäller de enskilda skiftena. Till detta kommer en storskalig övergång från vårsådd till höstsådd samt introduktion av nya grödor. För gässen har detta inneburit rik tillgång till föda på stora öppna fält där det är lätt att upptäcka varje fara som hotar. Därmed har vinteröverlevnaden ökat dramatiskt, vilket lett till både populationstillväxt och spridning.

 

Om nu någon händelsevis betraktar grågåsen som störande, är det inte gässen vi ska skuldbelägga. Skulden bärs snarare av vår civilisations hantering av naturen i allmänhet och jordbrukslandskapet i synnerhet.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR