Nyheter

2014-06-09

Havsörnen, framgång eller problem? – veckans fågel (24)

Havsörn, en art på stark frammarsch i Sverige. Foto: John Larsen

 

För bara 40 år sedan såg havsörnens framtid i Sverige mycket dyster ut. Den mäktiga rovfågeln var försvunnen från stor delar av sitt forna utbredningsområde, och de få par som fanns kvar längs Östersjökusten hade usel häckningsframgång. Orsaken var i första hand miljögifter, inte minst bekämpningsmedlet DDT. Idag är läget helt annorlunda: Havsörnen expanderar, och vi räknar med att det finns närmare 550 par i landet. Det börjar bli så tätt mellan reviren att arten etablerar sig på oväntade platser. Men ett mynt har två sidor, och det gäller även i havsörnens fall.

 

Som alla andra rovfåglar var havsörnen illa sedd längre tillbaka i tiden. Den jagades hårt, ända till utrotningens brant, innan den tillsammans med flera andra rovfåglar fridlystes på 1920-talet. Även om efterlevnaden inte var fullständig, hade denna fridlysning god effekt. Havsörnsstammen återhämtade sig, och på 1940-talet var den åter en regelbunden syn såväl i Stockholms skärgård som på många andra platser längs Östersjöns och Bottniska vikens kuster. Även i fjälltrakterna gick det bra för örnarna.

 

Men så gjorde kemin på allvar sin entré inom jordbruket i västvärlden. Nya preparat revolutionerade bekämpningen av skadeinsekter, ogräs och skadesvampar. Flera av dessa medel visade sig ganska snart ha allvarliga bieffekter. De var mycket långlivade och lagrades upp i olika organismers fettvävnader. Ju högre upp i näringskedjorna, desto högre blev efterhand koncentrationerna. Utvecklingen var på väg att sluta i en tyst vår, men just boken ”Tyst vår” och andra larmsignaler fick upp ögonen på politiker och andra beslutsfattare. Det var dock en förändring som tog tid, och både kemiindustrin och lantbrukets företrädare kämpade i det längsta emot. Efter hand blev dock flera preparat förbjudna.

 

Då, på 1970-talet, var den svenska havsörnsstammen nere i ca 50 par, och de kusthäckande fåglarna fick ytterst få ungar. Giftstoppet fick effekt, men inledningsvis hade även stödutfodringen vintertid stor betydelse för att den nedåtgående trenden kunde vändas. Därefter har utvecklingen pekat rakt uppåt, dock med ett undantag: De havsörnar som häckar längs kusten i Västernorrlands län bär fortfarande på spår av bland annat DDT, och häckningsframgången förefaller att vara sämre där än på andra håll i landet.

 

Möjligen är det gamla synder i form av slam- och fiberbankar från pappers- och massaindustri som ligger bakom. Vi vet att dessa bankar ofta innehåller gifter, men så länge de ligger orörda nere på bottnarna utgör gifterna i bankarna endast ett litet problem. Nu finns en teori om att en introducerad havsborstmask kan ha satt fart på omsättningen i bankarna, vilket skulle kunna innebära att gifterna läcker ut i ekosystemen. Förhoppningsvis kommer ytterligare studier att ge svar.

 

I övriga Sverige har det emellertid gått mycket bra för havsörnen. Områden som saknat arten i mer än 100 år har åter koloniserats, och på andra håll har en märkbar förtätning skett. Numera hör det exempelvis till de dagliga upplevelserna att se flera havsörnar under båtturer i Stockholms skärgård. Men kanske tar ändå etableringen på Falsterbonäset priset: Vem hade vågat tro att ett havsörnspar skulle etablera sig och föda upp tre ungar nära den hårt trafikerade vägen strax intill den stora rondellen vid Skanörs ljung? Det hade setts som en fullkomlig utopi när läget var som mörkast på 1970-talet.

 

Men samtidigt som havsörnen ökat har det kommit rapporter om att även detta mynt har en andra sida. Redan för flera år sedan rapporterades till exempel om havsörnar som stal både bytesfisk och boplatser från fiskgjusar. Därefter har det kommit allt fler rapporter om att den växande örnstammen orsakar problem för andra arter. Den finländske forskaren Mikael Kilpi har kunnat visa att havsörnen blivit en betydande predator på ruvande ejderhonor, och han hävdar att denna predation kan förklara merparten av den kraftiga tillbakagången för ejdern i finska vatten. I norra Uppland utgör en eller ett par havsörnar ett svårt problem i en skräntärnekoloni. Havsörnen har lärt sig att angripa kolonin under dygnets mörkare timmar, då skräntärnornas försvar inte är lika aktivt. Även Svenska Jägareförbundets fjällgåsprojekt i Lappland har påverkats kraftigt av havsörn. Örnen i fråga tar gässen när de ruggar, alternativt skrämmer örnen iväg de flygoförmögna gässen över fjället, där de kan bli byten för rävar. Dessa fall, där en art som nyligen varit hotad nu hotar andra ovanliga arter, är mycket svåra att hantera ur fågelskyddssynpunkt.

 

På de flesta andra håll i landet har havsörnens återkomst ännu inte försatt naturvårdare och fågelskyddare i besvärliga situationer. Där lever de bland annat på kadaver, fisk och gäss, framför allt grågäss och vitkindade gäss.

 

Samtidigt är havsörnen själv utsatt för många faror. Det förekommer fortfarande förföljelse av havsörnar men värre är den dödlighet som orsakas av tågtrafik och blyrester i kadaver. Åtskilliga havsörnar dör av dessa orsaker varje år. Vidare är havsörnen en av de fågelarter som vi vet kolliderar med vindkraftverk. Det gäller inte bara på ögruppen Smøla i Norge där uppåt ett femtiotal havsörnar förolyckats genom åren, utan även i Sverige, exempelvis på Gotland och i Skåne.

 

(AW)

De tre havsörnsungarna i boet intill Skanörs ljung. Bilden tagen genom tubkikare på långt avstånd. Foto: Lars Samuelson
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR