Nyheter

2014-03-17

Ingen svanesång för sångsvanen – veckans fågel (12)

Sångsvanen är till skillnad från knölsvanen mycket ljudlig. Den har på bara 100 år gått från att ha stått på utrotningens gräns till att finnas i hela landet. Foto: Ulrik Bruun

 

Även om våren drabbades av bakslag den gångna helgen, har årets vår som helhet varit mycket tidig i stora delar av landet. Det har bland annat märkts vid sjön Tysslingen i Närke, som i år inte haft riktigt lika stora ansamlingar av sångsvanar som under mera normala vårar. Men även om toppen inte var lika markant i år, kom den desto tidigare. Toppnoteringen på ca 2000 rastande sångsvanar kom redan andra helgen i mars, vilket kan sägas vara åtminstone en vecka tidigare än normalt och nästan tre veckor tidigare än under de sena vårarna 2011 och 2010.

 

Tysslingen är den största rastplatsen under våren för sångsvan i Sverige, men det är inte den enda. Flera andra sjöar i Götaland och Svealand hyser under våren stora mängder i mars och början av april. Lite senare i april finns normalt också mycket stora mängder runt Umeälvens delta i Västerbotten. Dessa mängder är egentligen anmärkningsvärda i skenet av den prekära situation sångsvanen befann sig i för bara 100 år sedan. Då stod den på gränsen till utrotning i Sverige, huvudsakligen på grund av alltför hård jakt.

 

På 1920-talet hade det totala svenska beståndet minskat till bara runt 20 par. Dessa fåglar häckade på avlägsna och svårtillgängliga myrar i nordligaste Sverige, huvudsakligen i norra Lappland. Det allvarliga läget fick till följd att sångsvanen fridlystes 1926, men det kom att dröja länge innan den svenska populationen verkligen fick luft under vingarna. Det var egentligen först under andra halvan av 1900-talet som ökningen och spridningen tog verklig fart.

 

Sångsvanen kan sägas ha varit nära att sjunga sin svanesång. Men nu har faktiskt inte detta uttryck något med sångsvan att göra. Det är i stället en gammal föreställning som gäller knölsvan. Den handlar om att knölsvanen sades vara stum under hela sitt liv, men att den sjöng en mycket vacker och hjärtskärande sång strax innan den dog. Hur som helst har uttrycket ”sjunga sin svanesång” kommit att beteckna när någon eller något dött respektive tagit slut.

 

Men sångsvanarna dog inte ut. Tvärtom spred de sig över landet och häckar numera i alla svenska landskap även om tyngdpunkten (mer än 50 procent av paren) fortfarande finns i Norrbottens län. Till skillnad från knölsvanen är sångsvanen både talför och högljudd, men det är kanske snarare trumpetstötar än sång den frambringar. När många fåglar låter tillsammans på avstånd blir det ändå till mycket skön sång.

 

Sångsvanen är lika lång som knölsvanen, men den är betydligt lättare. Detta gör att den kan etablera sig i mindre vattensamlingar än sin tyngre släkting eftersom den inte behöver lika lång startsträcka. Den lättare vikten innebär uppenbart också att sångsvanen känner sig tryggare på land än vad knölsvanen gör. Om räven kommer, tar sångsvanen lätt till flykten. Det är också snarare regel än undantag att sångsvanar födosöker på fast mark, för knölsvanen är det tvärtom ganska ovanligt att de går upp på land för att beta.

 

Denna vana att beta på land har varit en nyckel till sångsvanens framgång. Den har helt enkelt gynnats och kunnat dra nytta av jordbrukets förändring i norra och västra Europa. Vintertid utgör höstsådda grödor något av huvudföda för sångsvanen. Men nu kommer signaler om att svenska lantbrukare anser att sångsvanarna börjat bli ett problem. Liksom gäss och tranor sägs dessa ”stora fåglar” skada jordbruket varför man vill få till en ökad skyddsjakt. Att det är jordbruket självt som bäddat för utvecklingen, talas det inte så mycket om, ej heller att jordbrukets rationalisering gått hårt åt bestånden av de allra flesta fågelarter som vi förknippar med jordbrukslandskapet (t.ex. sånglärka, hämpling, stare och storspov).

 

Jordbrukets organisationer vill se en ökad jakt på sångsvanar, tranor och gäss. Men i dessa sammanhang är jakt sällan en särskilt effektiv metod. Oftast flyttar man bara fåglarna från en plats till en annan, varpå en annan lantbrukare upplever sig ha problem. Det finns andra lösningar, och det måste gå att utveckla metoderna ytterligare så att vi slipper jakt på dessa magnifika fåglar.

 

(Se också inlägget på SOF-bloggen från 15 mars 2014.)

 

(AW)

 
 
2017-01-05

Rovfåglar attraheras till havsbaserade vindkraftparker

 
2017-01-04

Tävling – Nya arter för landet 2017!?

 
2016-12-25

Blekinge Offshore läggs ner

 
2016-12-25

Internationellt uttalande om H5N8

 
2016-12-25

Inga fler vindkraftverk på södra Öland

 
2016-12-21

Tornugglor önskar en grön jul

 
2016-12-20

Ge julhelgen lite fågelkrydda ­– delta i Vinterfågelräkningen!

 
2016-12-19

Ny standard för FSC-certifierad skog

 
2016-12-16

Rekordstort Natura 2000 föreslås

 
2016-12-16

IBA (Important Bird and Biodiversity Areas) är viktiga för Natura 2000

 
2016-12-15

Ortolansparven får EU-kommissionen att dra Frankrike inför rätta

 
2016-12-14

Har skogsfåglarnas positiva trend upphört?

 
2016-12-13

Årets sista nummer av Vår Fågelvärld ute

 
2016-12-13

Stort engagemang mot förslag på ökad jakt på allmänt vatten

 
2016-12-12

Alltför långtgående slutsatser av kungsörnsstudier vid Glötesvålen

 
2016-12-12

Ornitologer överklagar skyddsjakt på varg

 
2016-12-11

Fågelinfluensa i Sverige – men fortsätt mata småfåglar

 
2016-12-09

Var med i Skådarhjälpen 10–18 december!

 
2016-12-09

Äntligen stopp för vårjakt på gudingar på Åland?

 
2016-12-08

Det går dåligt för grå jako, men bra för azorisk domherre

 
2016-12-08

Samarbete med fågelskådare väcker lantbrukares engagemang

 
2016-12-06

Projekt LOM ny arbetsgrupp inom BirdLife Sverige

 
2016-12-01

Svarthakad buskskvätta – bästa året hittills för arten i Sverige.

 
2016-11-30

Kraftledningar skadar fler fåglar än tidigare känt

 
2016-11-29

Ny fågelinfluensa, H5N8, i Sverige

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Anders Wirdheim, informationsansvarig

Telefon: 0705-137576
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44441
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR