Nyheter

2014-01-07

Ormvråk – veckans fågel (1)

Ormvråk. På typiskt manér sitter den och spanar från en plats med god sikt över omgivningen. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder

 

Under hela 2014 ska vi varje vecka presentera en fågel som av ett eller annat skäl är aktuell. Först ut är en art som så här i början av januari är aktuell i den södra tredjedelen av landet – i alla fall just i år. Men även om en tredjedel kan verka blygsamt, är det mera än vad det brukar vara så här års. Det handlar om ormvråken, en art som häckar i större delen av landet men som normalt är en utpräglad flyttfågel utom i allra sydligaste delen. Fast denna vinter har det milda vädret inneburit att fler ormvråkar än vanligt stannat kvar, och under första januariveckan har den rapporterats upp till en linje från södra Värmland via Närke och Västmanland till mellersta Uppland.

 

Under mera normala vintrar är det nästan bara i Halland, Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland som man kan räkna med att få se ormvråk under en fågeltur i januari. I övriga delar av Götaland samt längre norrut i landet lyser ormvråkarna med sin frånvaro. De befinner sig då längre söderut. Å andra sidan kan ormvråken vara ganska vanlig i Sydsverige vintertid. Därtill har den ett levnadssätt som gör den lätt att se. Den sitter ofta öppet, spanande efter sorkar eller möss. Särskilt populära är stolpar längs med stora vägar.

 

Vanan att sitta utmed vägar har fått många att tro att ormvråkarna sitter och väntar på att något annat djur ska bli överkört, så att de kan få ta hand om kadavret. Men även om ormvråken gärna tar för sig av just kadaver, är det i första hand sorkar de är ute efter. Vägkanternas diken är nämligen något av en fristad för sorkar. Där är gräsvegetationen tjock och stabil, och dessutom ligger där ofta diverse skräp i form av presenningar eller plankbitar som kan ge extra skydd för ett sorkbo. Tätheterna av sork är helt enkelt mångfalt högre i vägkanterna än på omgivande marker.

 

Under 2000-talets första decennium genomförde Halmstads Ornitologiska Förening en inventering av rovfåglar i jordbruksbygderna i södra halvan av Halland. Under de tio åren räknades alla rovfåglar längs nio rutter tre gånger varje vinter. I genomsnitt sågs ca 200 ormvråkar vid varje inventeringstillfälle, och utifrån detta drogs slutsatsen att Halland bör hysa ca 1000 ormvråkar varje vinter. Det skånska vinterbeståndet torde vara större, medan vinterbestånden i övriga sydsvenska län är betydligt mindre.

 

Den halländska inventeringen antydde också att många av fåglarna var stationära och kanske även häckade i området. Just de individer som setts sitta stilla och spana på utkiksposter i december och januari, kunde i februari ses i spelflykt över närmaste skogsdunge. Mycket tyder också på att ormvråken är ett exempel på en art med spegelflyttning, det vill säga att de nordligaste populationerna flyttar längst söderut, medan de sydligaste i princip är stannfåglar.

 

Samtidigt ska det betonas att de övervintrande ormvråkarna även kan vara flexibla. Kommer det en köldknäpp eller ett kraftigt snöfall efter en längre tids mildväder, brukar det utlösa snabb sydflyttning hos vråkarna. Det finns exempel på att det så sent som i slutet av januari räknats över 100 ormvråkar på flyttning över sydsvenska sträcklokaler. Därför ska det bli intressant att se vad som händer efter kommande helg, när väderprognoserna varslar om en övergång till kallare väder.

 

Men än så länge är det milt i nästan halva Sverige. Det är så milt, och även blött, i markerna att många av de övervintrande ormvråkarna ägnar sig åt ett näringssök som kan synas vara ovärdigt en kraftfull rovfågel: De springer omkring på åkrar och fält och jagar daggmask! Det är inte ovanligt att se flera ormvråkar på samma fält, och det finns rapporter om upp till tio individer på ett begränsat område. Daggmask är uppenbarligen en resurs som utnyttjas av många olika fåglar.

 

I materialet från Svensk Fågeltaxering finns ingen tydlig trend när det gäller ormvråken i Sverige. Möjligen kan en viss ökning anas under häckningstid efter millennieskiftet, medan vinterräkningarna pendlar upp och ner. I den ovan nämnda halländska studien, som sträckte sig fram till vintern 2009/10, noterades dock en svagt minskade trend under de tio åren.

 

Men om ormvråken håller ställningarna i Sverige, är förhållandena annorlunda i vårt östra grannland Finland. Där visar en mångårig studie via provytor att ormvråken minskat stadigt sedan 1980-talets början och att minskningen i genomsnitt varit 2 % per år. Skillnaderna kan ligga i förhållanden under flyttning och övervintring. De finska ormvråkarna har en genomsnittligt östligare flyttväg genom Europa än de svenska och de flyttar även längre. Delar av beståndet är Afrikaflyttare, och det finns åtskilliga återfynd i Östafrika söder om Sahara.

 

Våra flyttande svenska ormvråkar återkommer i huvudsak kring månadsskiftet mars–april. De allra nordligaste populationerna låter vänta på sig ännu en tid och är normalt på plats i början av maj månad.

 

(AW) 

Ormvråk. Det kan vara svårt att tro att det handlar om samma art som på bilden ovan, men ormvråken varierar mycket i färg och teckning. Ljusa individer som denna finns främst i lövdominerade områden i södra Sverige. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, informationsansvarig

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR