Nyheter

2014-12-01

Röd-Olle prövar ny rättstillämpning – veckans fågel (49)

En lavskrikefamilj i Dalarna kan komma att bli avgörande för hur de nya reglerna kring artskydd i skogsbruket ska tillämpas. Foto: Anders Wirdheim

Det är en fågel som det är väldigt lätt att bli förtjust i. Orsaken sitter nog både i dess uppträdande och utseendet. Den är färggrann men samtidigt diskret, och den passar så oerhört väl in i en äldre skog med mycket lavar och torrfuror. Att den sedan uppträder förtroligt gör inte saken sämre. Men nu kan lavskrikan komma att hamna i fokus av en helt annan anledning: Den kan bli föremål för den första prövningen av hur Artskyddsförordningen ska tillämpas inom skogsbruket.

 

Det är i västra Dalarna som en familj lavskrikor stoppat en planerad avverkning av ett 14 hektar stort skogsparti. En tjänsteman från Skogsstyrelsen besökte området eftersom det fanns uppgift om ett kungsörnsrevir. Då dök det upp en familj med 5–6 lavskrikor som följde tjänstemannen under besöket. Lavskrikan är idag hårt trängd av skogsbruket i stora delar av landet eftersom den behöver gammal naturskog. Följden av mötet blev att Skogsstyrelsen kontaktade länsstyrelsen och att den sistnämnda myndigheten beslöt att stoppa den planerade avverkningen. Det finns ingen liknande gammal skog i närheten utan allt är avverkat. Därför är det troligt att lavskrikorna är beroende av området, och då måste skogsägaren ta ett stort ansvar.

 

Så som Artskyddsförordningen nu tolkas, kan inte markägaren räkna med någon ersättning för att avverkningen stoppats. Det går att begära dispens hos länsstyrelsen, men det har inte gjorts i detta fall. På Skogsstyrelsen i Dalarna hoppas man att markägaren ska göra det eftersom den nya tillämpningen av Artskyddsförordningen i skogsbruket ännu inte prövats i domstol. Under det gångna året har Artskyddsförordningen stärkts när det gäller skogsbruk:

 

– Artskyddsförordningen är en del av EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv sedan slutet av 1990-talet och har funnits med sedan vi blev medlemmar, men det är först nu som reglerna tydliggjorts i Skogsvårdslagens föreskrifter, säger Tove Thomasson, ansvarig för artskyddsfrågorna på Skogsstyrelsen till tidningen Land. Hon säger också att de nya reglerna är ett komplement som alla måste lära sig hantera. Genom att från början ta rätt hänsyn kan skogsbrukare förebygga att man hamnar i lägen där det, som i fallet med lavskrikorna i Dalarna, blir aktuellt med förbud.

 

Som nämndes inledningsvis är lavskrikan en favorit för många – och så har det varit länge. Forna tiders skogsarbetare hade ett gott öga till ”Röd-Olle”, som var ett av lavskrikans många dialektala namn, och man delade gärna med sig av sin matsäck. Många av senare tiders fjällvandrare eller skidåkare har också glatts åt lavskrikorna när de plötsligt kommit fram ur skogen under en fikapaus. Men just detta med plötsliga uppdykande och lika plötsliga försvinnanden har också skrämt människor. Längre tillbaka i tiden förknippade man den med olycka. Mötte man en lavskrika när man var på väg ut i skogen för att arbeta eller jaga, var det lika bra att vända om. Denna inställning var vida spridd i norra halvan av Sverige enligt Carl-Herman Tillhagens bok Fåglarna i folktron.

 

Numera är det ingen som blir rädd när man möter en lavskrika (mer än möjligen kanske en skogsägare som har planer på att avverka). Istället fascineras man av fågeln sätt och utseende. Även för en ovan betraktare är det uppenbart att lavskrikan är en social fågel. Efter häckningen drar familjen omkring och det är inte ovanligt att någon främmande ungfågel ansluter till flocken. Det händer också att ungfåglarna stannar kvar in på nästa säsong och fungerar som ”hjälpare” när en ny kull föds upp.

 

Lavskrikan hör till de svenska fågelarter som häckar tidigast på säsongen. Honan kan ligga på ägg medan snön ännu ligger djup i skogarna. Detta ställer också krav på föräldrafåglarna när ungarna sedan kläcks. Då kan det fortfarande vara bistert klimat och ont om föda och då gäller det att föräldrarna hamstrat tillräckligt med mat den föregående säsongen. Precis som hos nötkråkan föds nämligen lavskrikeungarna till stor del upp på mat som gömts undan under hösten eller vintern.

 

Lavskrikan har minskat ganska markant i Sverige under senare årtionden, i första hand beroende på en storskalig avverkning av naturskogar. Men nötskrikans sentida expansion norrut kan nog också ha spelat in eftersom det visat sig att nötskrikan ofta plundrar lavskrikans bo. Idag förekommer lavskrikan från nordligaste Värmland och norrut, men den saknas eller är mycket ovanlig i Norrlands kustland.

 

(AW)

Lavskrikan är både social och orädd. Den tar gärna chansen att låta sig bjudas på godbitar av skidåkare eller fjällvandrare. Foto: Anders Wirdheim
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR