Nyheter

2013-12-02

SOF:s adventskalender – 2 december

Blåmes. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

 

Fram till jul ska vi presentera en aktuell fågel varje dag. Fåglarna har det gemensamt att de gärna dyker upp vid fågelmatningar. En del är vanliga, andra ses mera sällan. Många hör till de klassiska fågelbordsgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Vi började igår med gulsparven och fortsätter idag med blåmesen. Det är en art vars utveckling är snarast motsatt den som gulsparven haft.

 

Medan gulsparven minskat i antal det senaste decenniet, har blåmesen ökat stadigt. Dessutom har den spridit sig både norrut och framför allt, inåt land. På sina håll häckar den numera i fjällbjörkskog, en miljö där blåmesen var okänd för inte så länge sedan. Vi vet inte idag varför det går så bra för blåmesen, men en förklaring kan vara att den är generalist i både sitt födoval och valet av miljö. Det innebär att den äter lite av varje och inte heller är så nogräknad med valet av häckningsbiotop. Rent allmänt kan man faktiskt hävda att det under senare tid gått bra för generalister i fåglarnas värld medan de som är specialiserade, antingen när det gäller föda eller livsmiljö, nästan alla haft det tufft.

 

Naturligtvis kan även den ökande fågelmatningen haft betydelse för blåmesen. Tillgången på mat är en helt avgörande faktor under vintern, och med väl utrustade fågelmatningar, lever blåmesar och andra betydligt tryggare än förr. Vi är mellan 300 000 och 500 000 svenska hushåll som matar fåglar varje vinter. Det måste helt enkelt sätta sina spår.

 

Men blåmesen är något av en vagabond vintertid. Likt andra övervintrande fåglar drar den omkring och rör sig över ganska stora områden. Exempelvis har ringmärkare, som försökt fånga alla blåmesar i sin trädgård vintertid, kunnat konstatera att det som verkade vara stationära fåglar i stället varit just vagabonder. När vintern gått mot sitt slut, har de kunnat ringmärka uppemot 80–90 blåmesar, trots att det sällan varit fler än fem på plats samtidigt.

 

Blåmesen är inte stor, men sin litenhet till trots är den något av en tuffing. Den ses ibland jaga bort den större släktingen talgoxe från en foderplats, och många ringmärkare har erfarenhet av dess krafter. Medan andra fåglar håller sig stilla i handen på en ringmärkare, hackar blåmesen frenetiskt på fingrarna. Av någon märklig anledning verkar de dessutom förstå att nagelbanden är särskilt känsliga: Det är ofta där de sätter in sitt hackande.

 

Vid fågelmatningen hör blåmesen inte till de kräsna. Solrosfrön, hampfrön, jordnötter, talgbollar, fett av annat slag samt bär och frukt står på menyn. Sommartid är det i huvudsak insektslarver som blåmesarna äter. En kull ungar sätter i sig flera tusen larver under de veckor de matas av föräldrarna. Därför kan du göra både blåmesarna och dig själv en tjänst genom att sätta upp holkar. Blåmesar och andra hyresgäster svarar för en effektiv biologisk bekämpning av larver.

 

(AW)

I Naturbokhandeln finns boken Holkliv som ger en mängd värdefulla tips om holkar och holkfåglar.
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR