Nyheter

2013-12-14

SOF:s fågelkalender – 14 december

En ung sparvhökhona har slagit en kaja. Foto: Anders Wirdheim

 

Från 1 december och fram till jul presenterar vi en aktuell fågel varje dag. Samtliga är arter som gärna dyker upp vid fågelmatningar. En del är vanliga, andra ses mera sällan. Många hör till de klassiska fågelbordsgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Idag handlar det om en fågel som vi inte matar direkt utan snarare indirekt, nämligen sparvhöken.

 

De allra flesta som matat fåglar en längre tid har säkert upplevt dramatiken när en sparvhök plötsligt slår till bland småfåglarna. Flocken av fåglar formligen exploderar, och fåglarna far åt olika håll. Den fågel som inte är helt alert riskerar att bli hökens byte. Det visar en mångårig brittisk studie. Småfåglarna måste helt enkelt vara i allra bästa form för att inte mista livet i sparvhökens klor.

 

Under 1960-talet användes gifter i jordbruket som inte enbart slog mot de insekter eller svampar som de var avsedda för utan även i många led därefter. Det handlade bland annat om DDT och olika kvicksilverpreparat. Gifterna anrikades i fettvävnader vilket innebar att koncentrationerna ökade högre upp i näringskedjorna. För rovfåglar kunde halterna bli dödliga, och de allra flesta arter drabbades hårt. På Brittiska öarna minskade exempelvis sparvhöken så kraftigt att den försvann i stora områden. För talgoxar och andra småfåglar innebar detta att de inte längre behöva frukta hökarnas blixtattacker. Utan detta hot, kunde de lägga på sig några extra gram fett för att ha en reserv om det blev kallt eller besvärligt på annat vis.

 

Men gifterna förbjöds omsider, och sparvhökarna kom tillbaka. För talgoxarna betydde det att det inte längre var en fördel att bära omkring på extra fettreserver. Tvärtom! Den genomsnittliga vikten hos de brittiska talgoxarna minskade med ca tio procent efter hökarnas återkomst. Då var det helt enkelt livsfarligt för småfåglarna att vara ”tung i gumpen”.

 

Sparvhöken är en överraskningsjägare. Tekniken den använder kan beskrivas på följande vis: Från en hög utsiktspunkt, eller genom att cirkla runt på lite högre höjd, spanar sparvhöken av omgivningarna. Upptäcker den då ett lämpligt mål, exempelvis en flock fåglar vid en fågelmatning, dyker den nedåt i skydd av vegetation eller byggnader och ökar farten. Det är som om den har programmerat in platsen för målet, för plötsligt kommer den farande runt en husknut eller över häck och slår till.

 

Är man utomhus, hör man att tillslaget ofta föregås av skarpa och höga varningsläten. En småfågel som får syn på en attackerande sparvhök slår larm, och även om olika arter talar med olika röster, förstår de varandras varningsläten. Det är förmodligen varningslätets upprörda karaktär som gör att det kan förstås över artgränserna.

 

Sparvhöken är Sveriges talrikaste rovfågel. Vi räknar med att vi har ca 45 000 par. De allra flesta av dessa flyttar ut ur landet under vinterhalvåret, huvudsakligen till Väst- och Sydvästeuropa. Några procent stannar, främst i södra Sverige, och utgör då en fara för alla fåglar upp till en tamduvas storlek.

 

Hos nästan alla rovfåglar är honorna större än hannarna. Detta är särskilt tydligt hos sparvhöken. Denna skillnad innebär att honan och hannen delvis jagar olika byten. Medan hannen mest tar små fåglar av mesars eller finkars storlek, tar den större honan bland annat trastar och duvor.

 

(AW)

 

 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, informationsansvarig

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR