Nyheter

2013-12-20

SOF:s fågelkalender – 20 december

Sparvuggla som slagit till i skymningen och tagit en blåmes på matningsplatsen. Foto: Yvonne Stridsberg

 

Från 1 december fram till jul presenterar vi en aktuell fågel varje dag. Samtliga är arter som gärna dyker upp vid fågelmatningar. En del är vanliga, andra ses mera sällan. Många hör till de klassiska fågelbordsgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Nu har turen kommit till den andra fågeln i denna serie som kan sägas profitera på vårt fågelmatande. Precis som sparvhöken (14 december) är sparvugglan inte ute efter fågelmaten. Det är snarare gästerna som står på menyn.

 

Sparvugglan är Sveriges och Europas minsta uggla. Den är också vår enda representant för ett ugglesläkte som är spritt över en stor del av världen och som omfattar drygt 30 arter. Samtliga är små och flertalet är, liksom sparvugglan, i huvudsak aktiva under gryning och skymning. Detta innebär att de själva riskerar att bli byten åt såväl större ugglor som dagaktiva rovfåglar. För att undvika att bli slagna har de små ugglorna under evolutionens gång utvecklat ett fiffigt försvar – de har ögon i nacken!

 

Nu handlar det inte om några verkliga ögon utan istället om en teckning som ser ut som ögon. Detta kallas på biologspråk för mimikry och handlar om att härma, oftast någon annan och farligare art. Men sparvugglorna härmar alltså sig själv genom att till synes ha ögon både fram och bak. Fördelen med detta är sannolikt följande: Om en sparvhök får syn på en sparvuggla, tror höken att den är iakttagen. Då är det ingen idé att ödsla energi på att försöka slå ugglan. Den kommer ju att fly långt innan höken är framme. Genom att ha falska ögon i nacken kan sparvugglan undgå attacker medan den själv sitter och spanar efter lämpliga byten.

 

Och lämpliga byten finns det ganska gott om. Sparvugglan äter såväl smågnagare som småfåglar. Ja, den är faktiskt kapabel att slå fåglar upp till en sidensvans och koltrasts storlek, det vill säga fåglar som är lika stora eller större än vad den själv är. En sparvuggla väger mellan 50 och 80 gram, vilket även sidensvansen gör, men koltrasten kan väga ända upp till 140 gram. Så nog kan man säga att sparvugglan är liten men naggande god!

 

En egenhet som sparvugglan har är att den ibland lägger upp bytesförråd. Om man rensar holkar vintertid, kan det hända att man i holken finner flera döda möss och mesar, ofta utan huvud. Då är det en sparvuggla som använt holken för kommande behov.

 

Att sparvugglan är ett mycket påtagligt hot för mesar och andra små fåglar kan man själv få exempel på genom att vissla som en sparvuggla. Det är en mjuk vissling som taktfast upprepas ungefär varannan sekund. Lyckas man bra med härmandet, är det inte ovanligt att det dyker upp upprörda mesar och kungsfåglar som vill ha kontroll på den lilla ugglans rörelser. Längre fram mot vårkanten bör man dock passa sig för att härma sparvuggla. Hannarna är starkt revirhävdande och kan gå till anfall. Mer än en ugglehärmare har fått en sparvuggla mitt i nyllet!

 

Framför allt är det vid fågelmatningar i eller nära skog som man kan få besök av sparvuggla. Den förekommer över nästan hela landet, men den saknas i slättbygder och är ganska ovanlig i södra Sveriges skogar. Vintertid kan den vara aktiv hela dagen, men det är främst i gryning och skymning som den jagar.

 

(AW)

 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR