Nyheter

2013-12-23

SOF:s fågelkalender – 23 december

Talgoxe, hanne. Hannarna har bredare svart band på undersidan än honorna. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

 

Från 1 december fram till jul presenterar vi en aktuell fågel varje dag. Samtliga är arter som gärna dyker upp vid fågelmatningar. En del är vanliga, andra ses mera sällan. Många hör till de klassiska fågelbordsgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Nu är det dan före dopparedan, och näst sist ut i vår fågelkalender är den eviga ettan på fågelmatningens tio i topp, nämligen talgoxen.

 

Under de åtta år som vi, med hjälp av svenska folket, genomfört räkningen ”Vinterfåglar Inpå Knuten” har talgoxen varje gång varit den art som det setts flest individer av. Dessutom har den toppat listorna i nästan samtliga län. Det finns undantag från detta, exempelvis ligger pilfinken ofta i topp i Skåne och domherren i Jämtland, men talgoxen är alltid med i toppskiktet – var i landet vi än befinner oss. En viktig orsak till detta är att talgoxen är generalist, vilket innebär att den trivs i många olika miljöer. En annan orsak är att den finner sig väl till rätta i närheten av oss människor.

 

Men varför kallas då denna vanliga och även tämligen folkkära fågel för något så märkligt som talgoxe? Namnet har den dessutom burit länge, åtminstone sedan början av 1700-talet. Det första ledet är inte svårt att första. Liksom andra mesar är talgoxen förtjust i talg, och det var säkert något man lade märke till redan på det gamla bondesamhällets tid. Lokalt har den även kallats talgmes, talgsmack, talgtita och talghatt. Men oxe? Någon likhet med ett nötkreatur har den ju inte. Från början var det nog inte oxe utan kanske snarare ”hoxe”. Det ansåg i alla fall Ivar Hortling, en finlandssvensk fågelboksförfattare som bland annat fördjupade sig i de svenska fågelnamnen. Hortling hävdade att hoxe i detta sammanhang betydde glupsk. Och visst kan en talgoxe uppfattas som glupsk när den med frenesi ger sig på att hacka i ett upphängt talgstycke.

 

En annan egenhet som talgoxen har är att den börjar sjunga väldigt tidigt. I södra Sverige kan man ibland höra den redan någon dag efter vintersolståndet, särskilt om solen skiner och det är dagsmeja. Då hörs talgoxens filande, trestaviga ”titti-fy, titti-fy” eller det tvåstaviga ”ti-ty, ti-ty”. Nu är vintersolståndet passerat för denna gång, så skärp hörseln nästa gång solen tittar fram. Kanske kan solstrålarna locka fram lite vårkänslor hos en talgoxe i trakten?

 

Talgoxens sång är för övrigt en historia i sig. Traditionellt har det varit den trestaviga varianten som varit vanligast. Men i en studie som publicerades mot slutet av 1900-talet konstaterades att talgoxar som levde i bullriga miljöer, t.ex. städer med mycket trafik, i stället sjöng tvåstavigt. Förklaringen till detta sades vara att den tvåstaviga sången lättare trängde igenom bullret, vilket innebar att hannar som sjöng tvåstavigt hördes bättre och hade större framgång bland honorna.

 

Nu kan en och samma hanne växla mellan de två sångtyperna, och det räcker inte med dessa båda varianter. Talgoxen har många olika läten, och det är också många andra fågelskådare som med mig låtit sig luras av ett märkligt kvittrande. I tron att det varit en udda fågelart har vi smugit oss fram – bara för att upptäcka att upphovet var en helt vanlig talgoxe!

 

Och vanlig är talgoxen. Det är vår femte talrikaste häckfågel med drygt 2,5 miljoner häckande par. Eftersom de allra flesta talgoxarna stannar inom landet, torde den också vara vår talrikaste vinterfågel.

 

Vid fågelmatningen äter talgoxen allehanda frön som solros- och hampfrön samt jordnötter. Den är också förtjust i fett i olika former – talg, ister, fläsksvålar, margarin, talgbollar med mera. Vid min fågelmatning händer det också att talgoxarna äter frukt, främst äpplen men även i viss mån bär. Sommartid är det framför allt larver av olika småfjärilar som står på menyn, och det är avsevärda mängder som konsumeras av en talgoxefamilj. Det kan vara värt att ha i åtanke.

 

(AW)

Sätt upp en eller ett par holkar i trädgården. Då får du hjälp med bekämpning av insekter som kan skada frukt eller grönsaker. En talgoxefamilj konsumerar åtskilliga tusen småfjärilslarver under en säsong.
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR