Nyheter

2015-05-13

Bergatrollen – veckans fågel (1)

Det är inte svårt att förstå att mötet med ett sådant här "bergatroll" kunde sätta fart på fantasin. Foto: Staffan Widstrand

 

Det finns många gamla ögonvittnesskildringar från människor som säger sig ha mött troll i skogen. Flertalet av dessa är från den här tiden på året (senvår eller försommar), och det råder knappast något tvivel om att det är berguvungar och inte troll som man mött. Såväl rörelsemönster som utseende hos en berguvunge kan föra tankarna till en liten människoliknande varelse.

 

När våren står i sitt vackraste flor, mellan hägg och syrén, har årets berguvungar vuxit till sig så mycket att de är kapabla till små utflykter runt boplatsen. Blir en unge då störd, stultar den skrämd iväg som en mycket liten, giktbruten gammal gubbe. När den sedan vänder sig om, borrar den en eldig blick i fridstöraren och knäpper med näbben. Just så beskrivs flera möten med troll i gamla berättelser. 

 

Berguven är en av de mäktigaste fåglarna i vår svenska natur. Det är också en fågel som kan ta förhållandevis stora byten. Den är förvisso opportunistisk i sitt födoval, vilket innebär att den tar de byten som är vanligast och lättast att komma åt. Men den är också generalist, och den kan ta byten från en liten skogsmus upp till en katt eller hare. När det gäller fåglar handlar det om snart sagt allt mellan trastar och hägrar. Påfallande ofta påträffas även rovfågelfjädrar i närheten av berguvars boplatser. I samband med ringmärkning av pilgrimsfalkar, händer det att ringmärkaren möts av en tom bohylla. Falkungarna är borta, men ett strimmigt berguvsdun antyder vad som hänt.

 

Berguvar är som sagt mångsysslare när det gäller födan. Men de kan också specialisera sig i områden där en viss typ av föda är vanlig. I ett grustag nära Halmstad, där berguvar häckade i en holk i många år under slutet av 1900-talet, innehöll insamlade spybollar i princip enbart rester av bruna råttor. Dessa tog uvarna inne i staden under nattliga jakter. I ett kustnära revir vid Hallandskusten utgjordes däremot de flesta bytesresterna av fjädrar från trutar och måsar.

 

Som toppredator har berguven varit illa utsatt. Den var länge förföljd eftersom den ansågs konkurrera med människan och dessutom hände det att den tog höns på gårdarna. När denna förföljelse minskade något under 1900-talets första hälft slog miljögifterna hårt mot berguvarna. På 1960-talet var uven tillbakaträngd till ensliga bergstrakter och skärgårdsområden. Vid en riksinventering åren 1964–65 påträffades 175 besatta boplatser, men flera av dessa tömdes på uvar det följande årtiondet. Främst var det jordbruksgifterna DDT och metylkvicksilver som dödade uvarna, men det finns även belägg för förföljelse långt in på 1970-talet. Detta trots att berguven fridlystes redan 1950.

 

När användandet av de värsta jordbruksgifterna förbjöds, ljusnade framtiden för berguven. På flera håll i landet startades även projekt som syftade till utplantering av i fångenskap uppfödda uvungar. Tillsammans ledde detta till att berguven återkom till många platser, och vid en ny riksinventering 1998–99 påträffades drygt 600 revir i landet.

 

Men sedan har något hänt. Ännu en riksinventering genomfördes 2009, och då hade antalet besatta revir åter minskat till knappt 400. Vad som ligger bakom denna kraftiga tillbakagång (minus ca 50 procent på bara tio år) är inte klarlagt. Misstankar har förts fram om att det handlar om minskat födounderlag till följd av både skogsbrukets och jordbrukets påverkan, men det finns även teorier om att det kan handla om förgiftning. Särskilt de stadsnära uvarnas förkärlek för bruna råttor gör dem känsliga när det gäller råttgift. Råttor som får i sig råttgift kan leva ett par dagar och röra sig ganska långt från platsen där giftet lagts ut. I nyligen genomförda danska studier har man kunnat visa att användning av råttgift kan vara en betydande orsak till onaturlig dödlighet bland både ugglor och rovfåglar.

 

Trots att berguven länge var illa sedd och förföljd, är den ganska populär idag. Det visar sig inte minst genom att den är en av de 20 fågelarter som klarat sig igenom de båda första omgångarna av SOF-BirdLifes omröstning om en svensk nationalfågel.

 

(AW)

Efter en tydlig expansion med återetablering i många gamla uvberg i slutet av 1900-talet, har berguven åter gått tillbaka i Sverige. Orsaken till minskningen är oklar, men råttgift kan ha bidragit. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR