Nyheter

2014-09-10

Biocidkatastrofens spår satt kvar länge(5)

En fiskgjuse kommer med en fisk till sin unge. Idag innehåller dessa fiskar endast små mängder miljögifter, men spridningen av gifter från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet lämnade långlivade spår i den svenska naturen. Foto: Göran Johansson

 

Det tog mer än 30 år innan spåren i naturen av biocidkatastrofen var borta. Den slutsatsen kan dras av en studie av äggskalens tjocklek hos fiskgjusar. Först i början av 2000-talet hade de nått samma nivåer som innan miljögifterna ledde till en förtunning av skalen. Detta redovisas i en artikel av Tjelvar Odsjö och Jan Sondell, som nyligen publicerades i Science of the Total Environment.

 

Under 1960-talet upptäcktes att många fåglar, inte minst rovfåglar och ugglor, drabbats hårt av de gifter som då spreds i naturen. Främst var det gifter som användes inom jordbruket, exempelvis DDT och kvicksilverpreparat. Många av gifterna ackumulerades i kroppsvävnader, vilket innebar att fåglar högt upp i näringskedjan efter hand kom att ha mycket höga halter. En av följderna av den höga giftbelastningen var att fåglarnas äggskal blev tunnare, så tunna att äggen ofta sprack under ruvningen.

 

Spridningen av dessa miljögifter började i större skala under åren efter andra världskriget. Detta återspeglas också i äggskalens tjocklek hos fiskgjusar i Sverige. I museisamlingar kan man se de första tecknen på förtunning i slutet av 1940-talet. Denna förtunning blev allt allvarligare för att nå den lägsta nivån 1973. Då hade flera av de allvarligaste miljögifterna redan blivit förbjudna. Betning av utsäde med kvicksilverpreparat förbjöds 1966 i Sverige och användning av DDT 1972.

 

Den naturliga tjockleken hos skalet på ett fiskgjuseägg är i genomsnitt 0,515 mm. Under 1973 var genomsnittet nere i 0,438 mm. Omfattande förluster av ägg på grund av spruckna skal har visat sig uppträda vid skaltjocklekar under 0,4 mm. I de misslyckade häckningar, det vill säga i bon med inga hela ägg, var den genomsnittliga skaltjockleken 0,366 mm under åren 1971–1973.

 

Efter 1973, då äggskalen alltså var som tunnast, ökade tjockleken långsamt. Men först 2003 hade genomsnittet av de undersökta äggskalen nått den naturliga tjockleken.

 

(AW)

De äggsamlingar som finns på museer, samt insamling av rötägg eller äggskal i bon, har gett värdefull information om mängden miljögifter i äggskalen vid olika tidpunkter. Bilden från Naturhistoriska Riksmuseets samlingar. Foto: Anders Wirdheim
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44440
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR