Nyheter

2014-11-24

Den kallades luftens råtta – veckans fågel (2)

Gråsparven minskade i antal när hästarna försvann under första halvan av 1900-talet, men en ny kraftig minskning i slutet av samma århundrade är svårare att förklara. Foto: Tomas Lundquist/N

För bara några årtionden sedan kallades den fortfarande nedlåtande för ”luftens råtta”. Då, på 1960- och 70-talet, trodde en stor andel av svenskarna att gråsparven var Sveriges vanligaste fågel. Idag har nog merparten av landets befolkning aldrig ens sett en gråsparv. Gråsparven hör nämligen till de fågelarter som minskat allra mest i Sverige under senare tid. Men kanske är en liten vändning på gång?

 

En gång i tiden fanns det kanske fog för att betrakta gråsparven som skadegörare. Linnélärjungen Pehr Osbeck, som var präst i södra Halland under 50 års tid i slutet av 1700-talet, skriver så här om gråsparven: ”Denna gör en otrolig skada både i trädgårdar och på sädesåkrar. Skrämmes bäst om åkren öfwerdrages med trå wåglikt.” Vid samma tid hade ett landsråd vid namn Kretschmar beräknat att varje enskild gråsparv orsakade en skada värderad till 4 riksdaler.

 

På den tiden hade många hus i södra Sverige halmtak, och det var ofta i dessa som gråsparvarna redde sina bon. Där var de också svåra att komma åt utan att man samtidigt gjorde åverkan på taket. När sedan spannmålen på de, vid den tiden, små åkrarna började mogna, var årets gråsparvskullar flygfärdiga och antalet individer var som störst. Väl medveten om vad de återkommande missväxtåren betydde, var det nog med fasa som en fattig bonde såg stora flockar gråsparvar slå sig ner i sädesfälten.

 

Under 1800-talet och början av 1900-talet expanderade gråsparven kraftigt även i städerna. Det anses att det var den tidens alla hästdragna vagnar, droskor och annat som var orsaken. Hästarna utfodrades bland annat med havre, och många av kornen gick rakt igenom hästmagen och hamnade på gatan. Där fanns, särskilt vintertid, gott om föda åt de allestädes närvarande gråsparvarna.

 

Men när hästarna försvann och ersattes av bilar kom en första nedgång för gråsparvarna. Såväl här i Sverige som i övriga Västeuropa minskade antalet kraftigt. Det finns inga standardiserade räkningar från Sverige på den tiden, men i London har gråsparvarna i Kensington Gardens räknats på i princip samma sätt sedan 1925. Då organiserade Max Nicholson en räkning av parkens alla fåglar. Gråsparven var den särklassigt talrikaste med 2603 individer. Drygt 20 år senare, 1948, upprepades inventeringen och det visade sig att antalet gråsparvar minskat till 885, en tillbakagång som tillskrevs hästarnas försvinnande från Londons gator under mellankrigstiden.

 

Nya räkningar 1966 och 1975 gav 642 respektive 544 gråsparvar. Men när 50-årsjubileet av räkningen hölls 1995, hade något dramatiskt hänt. Man hittade enbart 81 gråsparvar i hela parken! Fem år senare, vid millennieskiftet, fanns det bara några få kvar. Orsakerna till denna sentida minskning är oklara. Den brittiska dagstidningen The Independent har utlyst en stor belöning till den som kan presentera en hållbar förklaring, men denna lyser ännu med sin frånvaro. Man har dock kunnat konstatera att gråsparvarnas kullar är tydligt mindre nu än för 50 år sedan, så kanske handlar det om störningar i reproduktionen?

 

Utvecklingen var likartad, om än inte alls lika dramatisk, i Sverige. Från det attSvensk Fågeltaxerings sommar- och vinterrutter drogs igång 1975 minskade antalet gråsparvar med cirka 75 procent på sommarrutterna fram till 2010. På vinterrutterna handlade det om ungefär en halvering av antalet. Men kanske nåddes botten ungefär då. Därefter finns nämligen en svag tendens till ökning. Detta gäller även i det stora materialet från vår räkning Vinterfåglar Inpå Knuten. Visserligen fyller inte insamlingssättet i det sistnämnda fallet de krav som ställs på vetenskapliga studier, men materialet ger ändå en fingervisning. Det kan anas en liten uppgång mellan 2013 och 2014.

 

Ser jag till min egen fågelmatning i Halmstad är förändringen mycket tydlig. Gråsparvarna försvann både som häckfåglar och vintergäster under 1990-talet. Men 2010 häckade åter två par i grannskapet, och numera finns här flera par. Den flock som utnyttjar både mina och grannarnas fågelmatningar omfattar några tiotal individer. Liknande rapporter kommer från flera andra fågelskådare i södra Sverige. Så det verkar som att gråsparven är på väg mot en liten renässans!

 

(AW)

Antalet gråsparvar i genomsnitt per fågelmatning under Vinterfåglar Inpå Knuten 2006–2014. Tillbakagången verkar ha brutits, och kanske kan man ana en vändning?
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR