Nyheter

2014-03-24

Ejdern i fritt fall – veckans fågel (2)

Foto: John Larsen

 

Slutet av mars är traditionellt den allra bästa tiden att uppleva vårens magnifika ejdersträck. Längs i stort sett hela Götalands kuster och vidare upp mot Stockholms skärgård har man de senaste decennierna kunnat njuta av de böljande ejderflockarna som flyger mot häckningsområdena. Men ejdersträcket är inte längre vad det en gång var. Sedan millennieskiftet har Östersjöns ejderstam mer än halverats, och nedgången ser ut att fortsätta. Orsakerna är troligen flera, och delvis skilda i olika delar av landet, men mycket tyder på att födan spelar en viktig roll.

 

Ejdern finns längs hela Sveriges kust men beståndet glesnar ut ju längre norrut i Bottniska viken vi kommer. Anledningen är att huvudfödan utgörs av blåmusslor, och blåmusslan trivs inte särskilt bra där salthalten är låg. Av det svenska beståndet, som 2010 beräknades till 150 000 par, är det endast ca 5000 par som häckar norr om Uppland.

 

Blåmusslan är som nämnts viktig för ejdern. Under 1900-talet ökade biomassan av blåmusslor mycket kraftigt i hela Östersjö-området, och som en följd av detta ökade även ejdern markant. Men någonstans runt millennieskiftet bröts trenden. Ejderns expansion tog tvärt slut och ersattes av en mycket kraftig tillbakagång. En av de första signalerna om att något allvarligt hänt kom från Tylön i södra Kattegatt (som kan sägas vara Östersjöns mynning mot världshavet). Under slutet av 1900-talet häckade där årligen omkring 800 ejderhonor, men våren 2005 räknades bara 225 bon. Nedgången har därefter fortsatt, och 2012 fanns det bara 121 bon på ön.

 

Vid den närliggande Tyludden genomfördes heltäckande sträckräkningar såväl vårarna 1996–97 som 2006–07. Där passerar ejdrar som övervintrat i norra Kattegatt eller Skagerrak men som häckar i Östersjön. De utgör enbart en mindre del av det totala Östersjöbeståndet, men de kan tjäna som ett stickprov på utvecklingen i stort. Vårarna 1996 och 1997 räknades cirka 90 000 sträckande ejdrar, medan antalet 2006 och 2007 stannade vid ca 30 000, det vill säga en minskning med två tredjedelar.

 

Samtidigt noterades att könsfördelningen förändrats kraftigt. Från att det tidigare var ungefär lika många honor som hannar i flockarna, gick det tre hannar på varje hona. Detta tydde på att honorna drabbats värre än hannarna av nedgången. Minskningen har därefter fortsatt, och den sneda könsfördelningen har blivit ännu skevare.

 

Det har förts fram flera teorier om vad som orsakat minskningen. Finska studier har visat att havsörnens predation på ejder ökat så kraftigt i vissa områden att den ensamt skulle kunna förklara hela tillbakagången. Liknande signaler kommer från Stockholms skärgård, där ejdern försvunnit från stora delar av den kala ytterskärgården, medan den klarar sig bättre på öar med träd i mellanskärgården (där honorna kan gömma sina bon bättre). Forskare på Stockholms universitet har rapporterats brist på tiamin som en orsak till ökad dödlighet bland flera arter sjöfåglar, och danska studier pekar på att orsaken finns hos huvudfödan, blåmusslorna. Musslorna har både minskat i antal och blivit magrare, det sistnämnda troligen som en följd av mildare vintrar och ett något varmare havsvatten.

 

Förmodligen samverkar dessa orsaker, och i olika områden kan säkert huvudorsaken variera. På den ovan nämnda Tylön finns inga havsörnar, och där har inte heller konstaterats någon onaturlig dödlighet som kan kopplas till tiaminbrist. Just där måste orsaken finnas någon annanstans. Fortsatt forskning är mycket angelägen. Ejdern är ett omistligt inslag längs våra kuster, där den både sätter färg på och ger ljud åt den efterlängtade våren.

 

För ett par år sedan föreslog SOF att jakten på ejder skulle stoppas tills vidare, det vill säga tills vi har bättre kunskaper om orsakerna till nedgången. Men förslaget föll inte i god jord på landsbygdsdepartementet, utan beslutet blev fortsatt jakt under hösten (vårjakt är förbjuden i Sverige sedan länge). Jägareförbundet har dock uppmanat sina medlemmar att inte skjuta ejderhonor utan inrikta jakten helt på hannar.

 

(AW)

Foto: P-G Bentz/sturnus.se
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR