Nyheter

2015-03-31

En inte helt angenäm eftersmak – veckans fågel (6)

Tranor vid Hornborgasjön. Foto: Anders Wirdheim

 

Den senaste tiden har det skrivits mycket om tranor i svenska tidningar. Det är alltid lockande med rekord, och det blir ännu bättre när det gäller en så imponerande fågel som tranan. Numera finns det ju dessutom inte bara en utan två stora rastplatser för tranor under våren. Hornborgasjön har fått viss konkurrens av skånska Pulken, där det under helgen slogs rekord med 8600 rastande tranor.

 

Både vid Hornborgasjön och vid Pulken utfodras tranorna med korn. Motsvarande sker vid några andra rastplatser längs vägen mellan vinterkvarteren i sydvästra Europa och häckningsplatserna i norr. Dessutom utfodras tranorna mera oavsiktligt i form av spill från det storskaliga jordbruket på många andra platser. Tranan är kort sagt en fågel som, precis som flera gåsarter, förmått dra nytta av EU:s jordbrukspolitik. Den har också expanderat och spridit sig mycket kraftigt.

 

För oss fågelskådare borde det väl ändå kännas positivt att några fågelarter gynnas av denna politik? De allra flesta så kallade jordbruksfåglar missgynnas ju av storskalighet och ändrade brukningsformer!

 

Nja, frågan är komplex. Visst är det fantastiskt att se stora tranflockar, och det är minst lika fantastiskt med det starka intresse de väcker hos människor. Men tranorna börjar ställa till problem i jordbruket på vissa håll, och detta kan bli svårt att hantera. Det är främst unga, ännu icke könsmogna, tranor som orsakar problemen. Dessa ungtranor håller ihop med föräldrarna under hela vinterhalvåret och skiljs från dessa först under senvinter eller tidig vår. Men de följer med norrut även om de inte ska häcka. Istället uppehåller de sig i flockar i närheten av den trakt där de vuxit upp – och det är dessa ”ungdomsgäng”, och inte de häckande paren, som är skyldiga när åkrar med nysatt potatis eller nysådda spannmålsfält får påhälsning.

 

Nu vill LRF (Lantbrukarnas riksförbund) få till stånd jakt på trana. Men frågan är hur detta kommer att tas emot i de breda folklager som fascineras av tranorna? Och vem ska hålla i bössan? Undersökningar som gjorts bland jägare visar att ytterst få är beredda att börja jaga arter som trana och sångsvan (en annan art på offensiven).

 

Men det är inte detta spörsmål som skapar en något besk eftersmak till vårens tranjippon. Det är istället den inverkan tranorna har på andra fåglar. Tranan är en allätare som stoppar i sig allt från fröer, via maskar och insekter till smågnagare och fågelungar! Det finns exempel på hur tranor fullkomligt länsat både fågelskär och våtmarker på ägg och fågelungar.

 

I en annan del av världen, på den nordamerikanska kontinenten och i ryska fjärran östern, finns en parallell utveckling. Där har prärietranan gynnats på samma vis av en motsvarande utveckling av det amerikanska jordbruket. Även prärietranan lockar också stora skaror beundrare på rastplatser längs flyttningsvägarna, och den har precis som vår trana expanderat mycket kraftigt.

 

I början av 1900-talet var prärietranan kraftigt decimerad på grund av omfattande jakt, men från 1930-talet har den expanderat stadigt. Det gäller även de populationer som häckar på västra sidan av Berings sund, det vill säga i nordöstra Ryssland. Det är oklart när prärietranan spred sig över Bering sund, men från att för cirka 50 år sedan enbart ha funnits allra längst i öster (Chukotka) har den i sen tid snabbt expanderat så att den nu förekommer ända till floden Lenas delta, några hundra mil västerut.

 

I en nyutkommen bok (Arktisk sommer) skriver Jens Gregersen om prärietranan:

 

”Därute, där skedsnäppan finns med sina ungar, rör sig stora flockar av icke-häckande tranor. Dödligheten är liten bland tranorna, eftersom de under vintern hålls vid liv på de amerikanska prärierna. De allätande tranorna hittar med lätthet vadarfåglarnas ungar som de plockar en efter en; som små munsbitar. Amerikanernas älskade tranor har intagit tundrakusten. De finns överallt, och tillsammans med labbarna utgör de ett allvarligt hot mot många vadarfåglar. Ryska biologer anser att tranorna är den mest betydande predatorn på tundrans vadare, skedsnäppan inkluderad.”

 

Så det är inte utan skäl att mötet med en stor flock tranor inte enbart blir till en häftig upplevelse i både bild och ljud utan även lämnar en inte helt angenäm eftersmak.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR