Nyheter

2014-11-17

En symbol med luft under vingarna – veckans fågel (5)

Pilgrimsfalken är numera en regelbunden syn över flera svenska städer under vinterhalvåret. Dessa övervintrande falkar väljer ofta en hög byggnad som viloplats och lever till synes gott på främst duvor, kajor och måsar. Foto: John Larsen

När höstmörkret nu på allvar sänkt sig över landet, kan man som fågelskådare ändå glädjas åt spännande syner i flera svenska städer: På ett högt kyrktorn, en silo, bro eller annan byggnad tronar en pilgrimsfalk. Dessa falkar har valt en stad som vinterkvarter, och de lever till synes gott på framför allt tamduvor, kajor och måsar. Naturligtvis tar de även andra fåglar, men vintertid är födoutbudet ganska begränsat, och då är det främst de ovan nämnda arterna som står på menyn.

 

Domkyrkan i Uppsala har haft sin falk de senaste vintrarna, gasklockan och Älvsborgsbron i Göteborg har haft sina liksom stora silobyggnader ibland annat Varbergs, Falkenbergs och Halmstads hamnar. Det finns många fler exempel, och de visar tillsammans på en fantastisk utveckling samt – och det är inte minst viktigt – att det går att vända en utveckling som kan synas mycket dyster.

 

Om någon på 1970-talet hade sagt att pilgrimsfalken åter skulle bli en regelbundet förekommande fågel i stora delar av Sverige, hade detta setts som en omöjlig utopi. När det var som mörkast 1976 fanns det bara ett enda par kvar i Götaland och något tiotal par i hela Norrland. Idag har vi minst 350 par i landet, varav närmare 120 par i Götaland och 40 par i Svealand! Den gångna häckningssäsongen är enligt Projekt Pilgrimsfalk den bästa sedan arbetet med att rädda pilgrimsfalken startade. Enbart i Västergötland har det under året noterats inte mindre än sex nya häckningar!

 

Det som fick pilgrimsfalken att hamna nära utrotningens gräns var först åratal av förföljelse. Därefter kom jordbruksgifter (bl.a. kvicksilverpreparat och DDT) att slå mycket hårt mot predatorer i toppen av näringskedjan. På bara något årtionde slogs en betydande del av rovfåglarna ut. Det skedde inte bara här i Sverige utan i stora delar av Europa, Nordamerika och andra ”utvecklade” delar av världen. Rachel Carsons bok ”Tyst vår” blev en väckarklocka, men här i landet gjorde även svenska debattörer viktiga insatser. Vi ska dock veta att de mötte mycket kraftigt motstånd från både jordbruksnäringen, politiker och kemikalieindustrin.

 

Kvicksilverpreparat och DDT förbjöds i Sverige och många andra länder åren runt 1970. En annan anledning till att pilgrimsfalken kom tillbaka relativt snabbt, åtminstone på svenska västkusten, var Projekt Pilgrimsfalks målmedvetna och genomtänkta avels- och utsättningsprogram. Kanske hade de svenska pilgrimsfalkarna återhämtat sig även utan insatserna från Projekt Pilgrimsfalk. I Norge, där det inte bedrevs något motsvarande projekt, har arten nämligen kommit tillbaka lika storstilat som i Sverige. Men även om det skulle vara på det viset, har Projekt Pilgrimsfalk i mycket hög grad bidragit till att skapa medvetenhet om både miljöproblem och värdet av effektiv naturvård.

 

När vi nu kan bli vittne till pilgrimsfalkens spektakulära jakter i luftrummet över flera svenska städer, bör detta också tjäna som en påminnelse att det inte behöver vara försent att göra något åt allvarliga problem. Idag är det många som känner en uppgivenhet inför klimatförändringarna. På samma vis upplevde många giftspridningen under 1960- och 70-talet. Den var så omfattande och hade starkt stöd inom näringsliv och politik. Men den gången kunde utvecklingen vändas, och det måste vara möjligt att även kraftigt begränsa de utsläpp som bidrar till klimatförändringarna.

 

När det gäller de stadslevande pilgrimsfalkarna har det redan nämnts att det främst är stadslevande duvor, kajor och måsar som står på menyn. Men de undersökningar av bytesrester som gjorts, antyder att falkarna lever ett delvis annorlunda liv än vad vi tror. Uppenbarligen jagar de mycket i gryning och skymning – och i belysta hamnområden kanske även mitt i natten. Det har nämligen visat sig att bland deras byten även har funnits arter som smådopping, vattenrall, rörhöna, morkulla och flera andra arter som vi sällan ser flyga under dagtid. Kan det vara så att falkarna förmår utnyttja det faktum att nattflyttande fåglar attraheras av starka ljuskällor?

 

Hur det än förhåller sig med dessa jakter i skumrask och mörker, kan vi glädja oss åt pilgrimsfalkens återkomst och även rikta en tacksamhetens tanke till dem som, likt Rachel Carson, tog strid för att stoppa giftspridningen.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR