Nyheter

2014-08-31

Fågelstationer långt bort från Falsterbo(5)

Stuart Mackenzie från Kanada berättade om pågående forskning där man kartlägger fåglarnas rörelser medan de rastar. Gränsdragningen mellan rastande fåglar, som rör sig lokalt, och fåglar som sträcker är inte särskilt tydlig. Foto: Lotta Berg

 

Dagens nedslag bland presentationerna vid IBOC-konferensen i Höllviken kommer att beröra två olika föredrag, varav det första gavs av Stuart Mackenzie från Kanada. Han berättade med stor inlevelse och sprudlande energi om pågående forskning med syfte att kartlägga fåglarnas rörelser både under flyttning och mer lokalt medan de rastar, vilket kan göras med hjälp av olika digitala metoder för att följa fåglarnas rörelser. Digitala radiosändare är en metod som framför allt kan användas inom begränsade områden, det vill säga medan fåglarna rastar under flyttning, och då bara rör sig relativt korta sträckor. Man har längs delar av landets östra kust byggt upp ett helt system av antenner för detta ändamål, för att kunna använda systemet även över större ytor. Resultaten från denna forskning visar att fåglarna – i detta fall tättingar – i praktiken rör sig betydligt mer än man trott medan de uppehåller sig på rastlokalerna, och att gränsdragningen mellan fåglar som rastar och då bara rör sig lokalt och fåglar som sträcker inte alls är särskilt tydlig.

 

En annan mycket intressant presentation gavs av Chris Hassell från Broome Bird Observatory, som ligger i de torra tropikerna i nordvästra Australien. Detta är en mycket avlägset belägen plats, som av flera skäl är en riktig fågelmagnet. Dels drabbas området under regnsäsongen ibland av cykloner, som för med sig fåglar av arter som egentigen inte alls hör hemma i området, och dels är stränderna perfekta för rastande vadare. Kusten består av ett vidsträckt tidvattenområde med lerbankar; tidvattenskillnaden är 10 meter (!) och det område som täcks av tidvatteneffekten är upp till 12 kilometer brett. Det består till stora delar av lerbankar, och längs delar av området finns även mangroveträsk. På dessa lerbankar rastar alltså mängder av vadare, men även tärnor, hägrar och skarvar trivs bra där. Lite inåt landet finns stora grässlätter vilka tidvis översvämmas under cyklonsäsongen och då fungerar som stora, attraktiva våtmarker för änder och gäss.

 

I detta område vid bukten Roebuck Bay startade Birdlife Australia år 1988 en fågelstation, där man med hjälp av finansiering från bland annat Birdlife Nederländerna bedriver ett antal olika forskningsprojekt. Mycket handlar om migrationsstudier av sträckande och rastande fågel. Man bedriver förvisso en del nätfångst av lokala tättingar (det sker i praktiken ingen tättingfyttning genom området), men det hör inte till den centrala verksamheten på fågelstationen. Istället ligger fokus på stränderna, och det handlar inte enbart om fåglar. Stationen genomför även provtagning och inventering på lerbankarna, efter olika små djur (krabbor, blötdjur, maskar) som lever i leran. Men framför allt handlar det alltså om vadare. Man genomför dels regelbundna vadarräkningar under flyttsäsong, och det handlar då om ett 30-tal olika vanligt förekommande arter. Detta kan vara nog så knepigt, eftersom flockarna ofta är både stora, täta och blandade. Säsongsvis bedriver man också vadarfångst på stränderna med hjälp av kanonnät. Vid denna tid på året är hettan tuff, och fåglarna (och märkpersonalen) placeras därför under mobila tälttak på stränderna, i vad som ser ut som ett hastigt uppslaget och tättbefolkat tältläger. Målarter är bland annat myrspov, rödspov och kustsnäppa, och man använder sig i huvudsak av färgringmärkning samt märkning med små bokstavs- och sifferförsedda ”flaggor” på fåglarnas ben, flaggor som kan avläsas på håll. Detta gör att återfyndsprocenten är förhållandevis hög – man kan avläsa fågelns identitet utan att behöva fånga in den. Avläsningarna görs vanligen med hjälp av tubkikare, men man har också noterat en ökande förekomst av fotografier av de märkta fåglarna, bilder som fotografer och skådare sedan skickar in till fågelstationen. Man strävar mycket aktivt efter snabb feedback till alla rapportörer; inom högst ett dygn ska uppgifter om fågeln (art och ålder, märkdatum, märkplats) skickas tillbaka till den som sänt in en återfyndsrapport. Imponerande effektivt! 

 

I sammanhanget ska nämnas att det finns stora problem med flyttvägarna för vadare i östra Asien, främst vid den kinesiska kusten vid Gula havet. Problemen bottnar i att man där i mycket stor skala vallar in tidvattenområden och torrlägger dem av exploateringsskäl (industrietableringar), vilket helt förstör stora delar av de viktiga rastområdena för dessa vadare. Personal från Broome tillbringar årligen ungefär två månader om året vid Gula havets stränder, för att med hjälp av tubkikare söka efter återfynd från märkningen i Broome. Mer information om detta internationella projekt kan man finna på www.globalflywaynetwork.com.au. Även projekt med ljusloggar och satellitsändare på flera olika vadararter bedrivs vid Broome, där man bland annat lyckats kartlägga flyttvägarna för myrspovar, vilka har extremt långa non-stop-flygningar i nord-sydlig riktning.

 

Området kring Broome är, i likhet med hela nordvästra Australien, mycket glest befolkat. Likväl förekommer en del besök och turism längs kusten, vilket i många fall innebär välkomna tillskott till fågelstationens verksamhet genom guidningar med mera, men ibland tyvärr medför onödiga störningar av de rastande vadarna. De störningsstudier som genomförts vid Broome visar att rovfåglar står för de flesta störningarna i området, men också ovetande besökare som inte förstår att de stör de rastande flockarna när de vandrar längs strandkanten. Likaså är helikoptrar ett påtagligt störningsmoment, som man från fågelstationen tillsammans med ansvariga myndigheter arbetat med att kanalisera genom mindre känsliga områden.

 

Chris Hassell nämnde slutligen att man mycket gärna tar emot volontärer från övriga världen, i synnerhet för de tre intensiva veckorna av vadarmärkning i februari-mars. Något för den som gillar vadare, värme och stora mängder lera!

 

Utöver föredragen består konferensen även av paneldiskussioner och givetvis mängder av informella samtal under exkursioner och matpauser. Förutom att knyta kontakter och planera för utbyte i form av ringmärkare eller inventerare som gästmärker eller på annat sätt engagerar sig i verksamheten vid olika fågelstationer, diskuteras även olika samarbetsprojekt, och inte minst hur all den data som samlas in vid stationerna ska komma till så stor nytta som möjligt. Data som sitter i en pärm eller i en sluten databas gör inte så mycket nytta, i synnerhet som många fågelstationer har svårt att hinna med att sammanställa och analysera alla sina resultat i den utsträckning man skulle önska. Här har formerna för delade databaser, ”open access”, diskuterats. Man kommer då lätt in på frågan om vem som äger data, vem som lagt tid, kraft, frivillig tid och kanske även stora pengar på att samla in informationen ifråga, och hur den sedan ska hanteras. Några entydiga svar finns naturligtvis inte, men viljan att åtminstone under kontrollerade former dela med sig av sina resultat tycks i alla fall vara stor.

 

(Lotta Berg) 

Chris Hassell från Bromme Bird Observatory i nordvästra Australien berättade om de omfattande studier man bedriver på övervintrande sibiriska vadare. Foto: Lotta Berg
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR