Nyheter

2014-09-29

Från fjällbjörk till bokskog – veckans fågel (5)

Under vinterhalvåret lever bergfinken ofta i mycket stora flockar som drar omkring mellan olika bokskogsområden på jakt efter bokollon. Foto: John Larsen

 

Många flyttande fåglar byter radikalt miljö mellan sommar- och vinterhalvår. Detta gäller inte minst dem som flyttar till tropikerna. Men även bland dem som håller sig inom Europa kan det handla om stora skillnader i miljöerna. Bergfinken byter inte bara miljö, den byter även kost: från en sommardiet som domineras av insektslarver till att vintertid i huvudsak leva på bokollon. Där det är gott om bokollon, är det i regel också gott om bergfinkar – ibland i rent otroliga mängder.

 

Den senaste tiden har många säkert läst om de nordamerikanska vandringsduvorna och de enorma flockar som rörde sig över kontinenten på 1800-talet. Det är ju i år 100 år sedan den sista vandringsduvan dog, ensam kvar i en zoologisk trädgård. Men innan det gick så illa, var vandringsduvan Nordamerikas talrikaste fågel. Den förekom ibland i flockar på åtskilliga miljoner fåglar, och det berättas om flockar som förmörkade himlen.

 

En motsvarande upplevelse, men i mindre skala, kan man vintertid få i sydsvenska bokskogar, liksom i bokskogar nere på den europeiska kontinenten. Det handlar då om bergfinkar, som även de kan förekomma i flockar på flera miljoner.  Jag har själv upplevt en sådan jätteflock på Hallandsåsen en vinterdag. När flocken drog från ett bokskogsparti till ett annat någon mil bort, tog det mer än en kvart innan hela den breda och strida strömmen av fåglar passerat över våra huvuden. När finkarna omsider slog sig ner i bokarna, var det som dessa plötsligt fått löv igen. Så tätt var det mellan bergfinkarna i lövverket. Ännu många fler hoppade omkring på marken under träden och plockade bokollon.

 

Nu under flyttningen kommer bergfinkarna ofta tillsammans med bofinkar, och i redovisningarna från sträckräkningarna i Falsterbo står det i regel bo-/bergfink. Men såväl i Falsterbo som längs svenska västkusten, där sträcket kan vara mycket massivt i samband med ostvindar, kan man notera att bergfinkarna i regel flyger i lite tätare flockar än bofinkarna. Bra dagar handlar det om hundratusentals fåglar. I helgen inträffade en sådan dag i Falsterbo, när närmare 190 000 finkar sträckte ut söndagen 28 september. Två dagar tidigare räknades 160 000 bo-/bergfinkar där.

 

Den kommande helgen blir det kanske inte lika höga summor vid Falsterbo eftersom det nu vankas vindar från ostsektorn. Då lämnar ofta finkar och andra dagflyttare Sverige längre norrut längs den skånska kusten. Med vinden i ryggen vågar de lämna kusten och ta sig över till Danmark där Öresund är som smalast. Så vill man uppleva stora flyttande finkflockar den kommande helgen är det kanske snarare till lokaler längs Hallandskusten man ska bege sig.

 

Vintertid är bergfinken som sagt specialiserad på bokollon, men den äter naturligtvis även andra fröer. Vid fågelmatningar är solrosfrön något av favoritföda, men även hampfrön och diverse mindre fröer slinker ner. Nu under höstflyttningen kan man även se stora bergfinkflockar på skördade rapsfält där stubben får stå kvar. Där är det spill i form av små rapsfrön på marken som lockar finkarna. Ett oskördat rapsfält kan bli till en veritabel magnet som lockar stora mängder finkar av flera olika arter.

 

Bergfinken hör även till de fågelarter som brukar sätta myror i huvudet på vanligt folk. Det gäller särskilt vintertid vid fågelmatningar. Har man bara tillgång till en enklare fågelbok hemma, där fåglarna enbart är avbildade i häckningsdräkt, kan det var svårt att hitta bergfinken. I fågelboken är hannen avbildad med sitt blanksvarta huvud och honan ser allmänt blek ut. Den där finken med ett markant orange bröst, gulaktig näbb och spräckligt huvud som hoppar på marken, hittar man helt enkelt inte. I det sammanhanget kan det vara värt att nämna att den pråliga sommardräkten hos bergfinken redan är anlagd under hösten. Men då göms de blanksvarta huvud- och ryggfjädrarna under ljusa bräm ytterst på varje fjäder. Dessa bräm slits eller fälls frampå vårkanten när bergfinkarna flyttar tillbaka till sina nordliga häckningsområden.

 

(AW)

En bergfink i vinterdräkt vållar lätt huvudbry för den som inte år så fågelkunnig och som bara har tillgång till en enklare fågelbok. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR