Nyheter

2014-02-10

Gröngöling – veckans fågel (2)

Gröngöling. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder

 

Om man under en skogspromenad i södra eller mellersta Sverige träffar på en myrstack med djupa hål är det ofta gröngölingen som varit framme. Den lever till mycket stor del på myror, och särskilt vintertid gräver den sig ner till stackmyrorna. När det nu så sakteliga börjar bli vår i luften gör sig gröngölingen också påmind genom att ropa ljudligt. Den finns i löv- och blandskogar, oftast med inslag av öppna marker som hagar eller hyggen. Den hackar ut ett nytt bohål varje vår, så den kan även sägas ha betydelse som byggmästare för andra hålhäckare.

 

Gröngölingens gröna färg skvallrar om att den lever en del av sitt liv på marken. Huvudfödan utgörs av myror av olika slag. Främst är det stacklevande myror som står på menyn. Det innebär att gröngölingen, precis som dessa myror, föredrar öppna och solexponerade marker med kortvuxen vegetation på marken. Som andra hackspettar vill den också ha tillgång till träd, vilket innebär att den främst förekommer i småbrutna landskap med en mosaik av skog och öppna marker, men den finns även i glesa skogar samt lokalt i tätorternas utkanter.

 

Gröngölingen undviker ren barrskog som häckningsmiljö, men vintertid söker den sig ofta till myrstackar inne i barrskog. Dessa är mera lättåtkomliga än stackar i andra miljöer, eftersom det i regel är mindre snö inne i barrskogen. Förutom myror är även vedlevande skalbaggslarver en viktig föda. Förekomsten av sådana är allmänt sett rikare i solexponerade träd än i träd som står skuggigt. Detta kan förklara att de områden som gröngölingen föredrar ofta är rika på bryn med många solbelysta trädstammar.

 

Så vitt man kan bedöma av äldre källor var gröngölingen den vanligaste hackspetten i stora delar av södra Sverige ända fram till mitten av 1900-talet. Då passerades den med marginal av större hackspetten som gynnats kraftigt av barrträdsplanteringar. Samtidigt missgynnades gröngölingen av att betade hagmarker började försvinna liksom att andra öppna marker började växa igen. Denna utveckling fortsatte därefter under 1900-talets andra hälft, och förmodligen är det ökad igenväxning i kombination med allmänt sett tätare skogar som varit de mest negativa förändringarna för gröngölingen. I Sverige i stort gick gröngölingen kraftigt tillbaka under slutet av 1900-talet, men därefter ser utvecklingen ut att ha stabiliserats. Den förekommer idag i Götaland utom Gotland, i Svealand förutom inre och norra delarna av Dalarna samt i Norrland upp till södra Ångermanland.

 

En närmare titt på gröngölingens utbredning i vårt södra grannland, Danmark, är intressant och säger en del om dess starka koppling till trädbevuxna områden. I Danmark är nämligen gröngölingen helt begränsad till Jylland och saknas på öarna. Trots att den häckar så nära som i trakten av Helsingborg i Sverige, finns den inte i norra Själlands öppna bokskogsområden – en miljö som annars borde passa gröngölingen fint. Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att den ogärna flyger över större öppna områden, som Öresund och de danska bälten.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR