Nyheter

2014-06-23

Kärrsnäppan, en av flera hotade vadare på strandängarna – veckans fågel (4)

Sydlig kärrsnäppa. Individer av den sydliga underarten är oftast inte lika kontrastrikt tecknade som de nordliga. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder

 

Nu är midsommarfirandet passerat, liksom även sommarsolståndet. Det kan kännas vemodigt, men nu går vi obevekligt mot mörkare tider. Å andra sidan är det mesta kvar av sommaren, och för alla som gillar fåglar väntar högtidsstunder på stränderna. Men då handlar det inte om vita sandstränder utan snarare om dyiga, tångfyllda och inte alltid så välluktande havsvikar. I dessa trivs vadare som nu startat sin höstflyttning. En av dem är kärrsnäppan, en art som hos oss förekommer i två geografiskt skilda underarter.

 

Egentligen inleddes vadarnas sydflyttning redan i slutet av maj. Då började skogssnäppornas honor sin färd söderut efter att ha lagt sina fyra ägg och överlåtit resten åt hannen. Därefter har allt fler arter dykt upp på vadarstränderna, t.ex. svartsnäppor, gluttsnäppor och brushanar. Visst är det mycket som konkurrerar med fågelskådandet mitt i sommaren, men det fina med att se på vadare just nu är att de allra flesta har den finaste bröllopsstassen kvar. De är helt enkelt i praktdräkt.

 

När det gäller kärrsnäppan är det ofta nu runt månadsskiftet juni/juli som de första sydflyttarna dyker upp. Kanske handlar det om fåglar som avstått från att häcka eller misslyckats med häckningen? Merparten låter nämligen vänta på sig ytterligare ett par veckor: Mitten till slutet av juli är normalt den tid då de flesta adulta kärrsnäpporna passerar vårt land på höstflyttning.

 

Kärrsnäppan förekommer hos oss med två geografiskt skilda underarter. I norra Sveriges fjälltrakter häckar den så kallade nominatformen Calidris alpina alpina. Den förekommer från norra Skandinavien och österut på den ryska/sibiriska tundran men ersätts efter hand av andra raser. Det svenska beståndet av nominatformen beräknas till närmare 15 000 par, och totalt i Västpalearktis handlar det om miljoner individer.

 

I södra Sverige finns en liten spillra kvar av den sydliga kärrsnäppan Calidris alpina schinzii. Denna form var förr ganska vanlig på strandängar och slåtterängar från Bohuslän till Uppland samt lokalt även i Götalands och Svealands inland. Idag återstår som sagt enbart en spillra – det totala beståndet uppgår endast till cirka 100 par enligt boken Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. Dessa par följs numera noggrant, och mycket kraft och även medel satsas på att rädda dem kvar.

 

Men samtidigt verkar utvecklingen av inte minst jordbruket i motsatt riktning. De strandängar som finns kvar betas ofta antingen för hårt eller för dåligt. Det förstnämnda innebär att gräset blir så kort att vadarfåglarna inte finner tillräckligt skyddade platser för sina bon, det sistnämnda att biotoperna växer igen. Detta innebär att utvecklingen är dyster för vadarna ängs hela södra Sveriges kust. Antalet par minskar stadigt på strandängarna, och det gäller inte enbart sydlig kärrsnäppa utan även för strandskata, tofsvipa, rödbena, storspov och andra arter.

 

Två faktorer som bidragit till den negativa utvecklingen är dels en ökad gödsling av strandängar och dels några gåsarters närmast explosionsartade ökning. Studier som gjorts på längs kusterna av Vadehavet (dvs. södra Nordsjön) har visat att gödsling av strandängar har en tydligt negativ effekt på antalet häckande vadarfåglar. Varför vet man inte riktigt, men skillnaderna är påtagliga mellan gödslade och ogödslade strandängar. När det gäller gässen bidrar deras bete till att gräset blir allt för kort. Vissa kraftigt gåsbetade områden ser mera ut som golfbanor än som strandängar. Än en gång stöter vi alltså på problem där en eller flera fågelarters expansion går ut över andra arter.

 

Den sydliga kärrsnäppans framtid som häckfågel i Sverige är oviss. Däremot bör de nordliga bestånden klara sig bättre. De storskaliga studier som gjorts har också visat att de arktiska vadarpopulationer som flyttar längs Europas och västra Afrikas kuster har en förhållandevis god utveckling. Men det finns naturligtvis hot även mot dessa, och det allvarligaste är förmodligen fortsatta klimatförändringar. Eftersom den sibiriska tundran till betydande del består av is, kan en fortsatt avsmältning leda till att betydande arealer helt enkelt försvinner.

 

Samtidigt är vadarna goda ambassadörer för sin sak. Många av dem är mycket vackra, och det är fascinerande att slå sig ner på en strand och bara njuta av myllret. Vad gör det då att det luktar rutten tång!?

 

(AW)

Nordlig kärrsnäppa som rastar i södra Sverige under höstflyttningen. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR