Nyheter

2012-10-16

Mysteriet med karminbiätarna

Nordliga karminbiätare vid Klacknäset på Ingarö utanför Stockholm 14 oktober 2012. Fåglarnas klara färger talar för att de nyligen blivit insmugglade till Nordeuropa och sedan rymt (såvida de inte flugit hit för egen maskin från tropiska Afrika). Foto: Hans Bister

Många är de som fascinerats av och beundrat nordliga karminbiätare i Sverige i år. De allra flesta har också undrat över varifrån fåglarna kommer och hur de nått våra trakter. Det började vid Stora Frö på Öland i juni. Den 2 juni dök en vacker nordlig karminbiätare upp där och jagade getingar. Dagen efter hade fågeln flyttat sig till den närbelägna fågellokalen Beijershamn, varpå sannolikt samma fågel dök upp vid Ottenby 16 juni. Där stannade den tre dagar för att därefter återvända till Beijershamn där den sågs tillfälligt 20 juni.

Fem dagar senare, den 25 juni, fanns en nordlig karminbiätare vid Djurröd utanför Kristianstad i Skåne, och det är väl troligt att det var Ölands-fågeln som då börjat röra sig mot sydväst.

Därefter passerade hela sommaren och en del av hösten utan att någon klarröd biätare rapporterades från Sverige. Men så plötsligt den 5 oktober fanns inte bara en utan tre nordliga karminbiätare vid Ljungsbro utanför Linköping i Östergötland. Där stannade fåglarna till 7 oktober, och liksom på Öland sågs de fånga getingar och humlor.

Så gick det ytterligare några dagar, men den 11 oktober fanns två nordliga karminbiätare vid Klacknäset på södra Ingarö utanför Stockholm. Av allt att döma var det två av östgötafåglarna, en med långa stjärtspröt och en utan spröt. Den sena tidpunkten till trots verkade fåglarna inte ha svårt att hitta byten utan tog såväl humlor och getingar som flugor. Fåglarna fanns kvar på Ingarö till åtminstone 16 oktober.

Frågan är då varifrån karminbiätarna kom? Den nordliga arten Merops nubicus skiljs från den sydliga Merops nubicoides på att ha blågrön strupe (den sydliga har rosaröd strupe). Samtliga fåglar som setts i Sverige har varit av den nordliga arten. Denna häckar i savannområdena söder om Sahara från Atlantkusten till Afrikas horn på östra sidan av kontinenten. Vissa populationer flyttar i begränsad omfattning, men det handlar i huvudsak om kortare sträckor kopplat till växlingar mellan torrtid och regntid. Någon långflyttande population, med potential att flyga fel och hamna i Europa, finns inte. Hur är det då med arten i fångenskap? Borde inte biätare vara ganska svåra att hålla i fångenskap? Bengt Larsson, redaktör på tidskriften Fågelhobby, berättar:

– Nej, det är inte svårt att hålla biätare, förutsatt att man vet vad fåglarna behöver. Det finns idag mycket insekter att köpa som foder, och med rätt skötsel kan biätarna bli ganska gamla i fångenskap. Köpenhamns zoo har haft några fåglar i mer än tio år.

Vad som däremot är svårt är att få tillstånd att föra in arter som nordlig karminbiätare till EU. I samband med larmen om fågelinfluensa 2005 blev det i praktiken omöjligt att handla med vilda fåglar från tropikerna, och 2007 infördes ett importförbud inom EU. I enstaka fall kan dock zoologiska trädgårdar få dispens, men detta är ovanligt. Däremot förekommer det en illegal handel med fåglar som smugglats in.

– Jag känner inte till att några nordliga karminbiätare skulle förts in i Sverige, men i somras såg jag ett tiotal hos en dansk fågeluppfödare. Han hade fåglarna i en stor utomhusvoljär, bl.a. tillsammans med europeiska biätare, berättar Bengt Larsson.

Ett problem med karminbiätare i fångenskap är att de relativt snabbt tappar en del av sina klara färger och blir till bleka kopior. De klara och starka färgerna får fåglarna uppenbarligen via födan, och även om det går att hålla fåglar i fångenskap, verkar det vara svårt att förse dem med en lika varierad kost som i naturen.

– Att döma av de bilder som publicerats har karminbiätarna som setts i Sverige haft mycket klara och fina färger. Det betyder att de antingen smugglats in ganska nyligen eller så har de kommit hit för egen maskin, säger Bengt Larsson.

Bengt Larsson berättar också att europeisk biätare fötts upp i Dresden, Frankfurt, Walsrode och Wien de senaste åren. Vitpannad biätare Merops bullockoides har fötts upp i Hamburg och Wien, vitstrupig biätare Merops albicollis i Wuppertal och nordlig karminbiätare Merops nubicus i Hamburg, Köln, Krefeld, Magdeburg, Walsrode och Basel. Samtliga anläggningar håller flockar och har byggt specialvoljärer med jordbankar för bobyggnad.

 

Anders Wirdheim

 

Den nordliga karminbiätaren som var på Öland i juni gjorde som sin senare påträffade artfränder: käkade getingar och humlor med god aptit. Här har den oskadliggjort en bålgeting. Ottenby 16 juni 2012. Foto: Catharina Engebrand
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR