Nyheter

2014-10-27

”Pestfågeln” – veckans fågel (5)

Sidensvansen lever till stor del av rönnbär och andra vilda bär vintertid, men den äter även gärna äpplen. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Så här i slutet av oktober är en invasionsvåg långsamt på väg söderut över Sverige. I år rör sig vågen ganska långsamt, andra år går den betydligt snabbare. Hastigheten avgörs av hur mycket rönnbär det finns i naturen. Man kan nämligen säga att de invaderande sidensvansarna ”äter sig ner genom landet”. Är det då gott om rönnbär, tar resan betydligt längre tid än om det är ont om bär.

 

Det är det starka beroendet av bär under vinterhalvåret som gjort sidensvansen till något av urtypen för begreppet invasionsfågel. Eftersom mängden rönnbär varierar kraftigt från år till år, varierar även sidensvansens uppträdande i söder kraftigt. Vissa år är den mycket talrik, andra år mera fåtalig. Även längden på utvandringen varierar. De flesta år når sidensvansarna bara ner till de norra delarna av den europeiska kontinenten, men enstaka år kan resan föra dem ända ner till Iberiska halvön eller till och med över till Nordafrika. Denna oregelbundenhet innebar förr att människorna nere i Europa såg sidensvansen som ett dåligt omen. Dess uppträdande ansågs förebåda svält, krig eller sjukdom. Än idag heter sidensvansen pestvogel på holländska.

 

Sidensvansen är en art som häckar i tajgabältet runt nästan hela jordklotet. Den hör till de fågelarter som ganska radikalt byter föda mellan sommar och vinter. Medan den under vinterhalvåret till allra största delen lever av bär och frukt, äter den huvudsakligen insekter under sommarhalvåret. Dessa insekter fångas på flugsnapparmanér, det vill säga med korta flygruscher från en exponerad sittplats.

 

Det har skrivits mycket om att sidensvansarnas begivenhet på bär ibland gör dem berusade. Bär som sitter kvar länge kan börja jäsa, varpå en del av sockret kan omvandlas till alkohol. Huruvida detta verkligen gör att sidensvansarna blir till ”fyllkajor” är omtvistat, men klart är att sidensvansen har en betydligt större lever än andra fåglar av liknande storlek och med liknande levnadssätt. Detta är rimligtvis en anpassning till den ibland alkoholhaltiga dieten.

 

Myten om sidensvansen som ”fyllkaja” har fått extra näring av att det varje år händer att inte bara enstaka individer utan hela flockar flyger ihjäl sig mot glasfasader eller bullerplank av glas. Men inte heller denna typ av massdöd har kunnat kopplas till att fåglarna varit berusade, även om det kan verka vara en rimlig slutsats.

 

Att fåglar flyger ihjäl sig mot glasrutor av olika slag är ett kraftigt ökande problem, både i Sverige och i andra delar av världen. Det har blivit allt mera populärt att klä in stora fastigheter med glas, liksom att bygga bullerplank och andra avskärmningar av glas. Dessa blir till dödsfällor för fåglar eftersom de antingen fungerar som stora speglar, som exempelvis speglar en närbelägen skogsdunge, eller lurar fåglar att de kan flyga igenom till andra sidan. Till viss del kan dödligheten minskas genom att man sätter upp självhäftande rovfågelsilhuetter på rutorna, men vill man få god effekt krävs betydligt mera långtgående åtgärder. Studier som gjorts i bland annat Tyskland har visat att det krävs ganska täta markeringar på rutan, till exempel i form av dekormålning, för att fåglarna helt ska undvika rutan.

 

Nya svenska studier kan möjligen komma att innebära att dödligheten kan begränsas markant samtidigt som de stora glasytorna behålls. Eftersom fåglar, till skillnad från oss människor, har möjlighet att uppfatta ultraviolett ljus, skulle man kunna måla UV-reflekterande band över rutorna. Dessa band skulle fåglarna uppfatta men inte vi. Ett problem är dock att alla fåglar inte ser på samma sätt. De tester som hittills gjorts pekar på att tättingar kan uppfatta en viss typ av UV-reflektion, medan rovfåglar inte gör det. Det får ändå ses som ett stort steg på vägen att man börjat forska kring lösningar. Det är också positivt att myndigheter av olika slag börjat se fågeldöden vid glasrutor som ett problem.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR