Nyheter

2011-05-10

Rapport från norsk konferens om vindkraft.(1)

Under föregående vecka deltog två representanter från SOF, Daniel Bengtsson och Henri Engström, i en stor konferens i Norge om vindkraftsforskning - Conference on Wind Energy and Wildlife Impacts.

 

Conference on Wind Energy and Wildlife Impacts. Trondheim 2nd - 6th of May 2011

Ca 300 konferensdeltagare från mer än 30 länder visar på relevansen av och uppmärksamheten på vindkraftens effekter på naturvärden. NINA (Naturvårdsverket i Norge) genomför flera seriösa forskningsprojekt, och har tagit tillfället i akt att gå i bräschen genom att samla en stor del av eliten inom internationell vindkraftforskning. Mycket kort konstateras fortsatt stor fokus på kollisionsproblematiken, även om den allt mer antas vara sekundär jämfört med (på sikt) betydande habitatförluster. Den internationella trenden pekar tydligt mot en drastisk expansion av havsbaserad vindkraft, även om utbyggnaden på land sannolikt kommer att dominera i Sverige ett tag till. Forskningsresultaten visar också på svårigheterna att förutse och klargöra effekterna av en vindkraftetablering, varför SOF:s hållning att konsekvent undanta veterligen värdefull natur känns synnerligen motiverad.
Här nedan görs ett vidare försök att sammanfatta en del av alla de resultat och projekt som presenterades.

En av sponsorerna bakom konferensen var Statkraft, Norges motsvarighet till Vattenfall. De står för 33 % av Norges energiproduktion. 89 % därav är förnybar, resten är gas. De producerar därmed störst andel förnybar energi i Europa. Nya planer omfattar bl.a. ett gigantiskt vindkraftprojekt (tillsammans med andra aktörer) på Dogger bank i Nordsjön. Planering finns där för upp till 3 000 snurror, på en yta av kanske 8 500 km2.
Statkraft står också bakom vindkraftparken på Smöla, i det område som hyser Europas tätaste havsörnsstam. På förhand ansågs habitatförlust utgöra det största generella hotet och till en början noterades inga döda havsörnar, men 2006 hittades ett flertal. Det föranledde de studier vi nu fått en hel del resultat ifrån. Snart framstod dalripa och havsörn, två arter med väldigt olika ekologi och levnadsmönster, som de ojämförligt mest utsatta. Sändarmärkta dalripor på Smöla har visat att 56 % dödas av rovdjur (fåglar), medan 33 % omkommer vid vindkraftverk, främst (uteslutande?) p.g.a. kollisioner med tornen. Mortaliteten relaterad till vindkraft har emellertid till synes ingen påverkan på populationen. För havsörn är mortaliteten bland adulta fåglar i vindkraftparken 7 %, jämfört med 4,5 % utanför. Våren är ojämförligt den farligaste tiden. Statkraft hoppas med öppen redovisning av resultaten kunna bidra till ökad kunskap och tillämpning på andra håll.

Hokkaido är Japans nordligaste ö, men även den sydligaste häckplatsen för havsörn i östra Asien. Där produceras också mest vindkraft i Japan. Havsörnspopulationen har stigit från 56 par 1999 till 150 par 2010, men däremot har häckningsframgången per par försämrats. Högst dödlighet förekommer under vintern, då 500-700 havsörnar vistas på ön. Nästan uteslutande drabbas yngre fåglar, vilket alltså skiljer sig tydligt mot mönstret på Smöla, där adulta utgör en betydande del av de omkomna. Noterbart är också att trots större antal övervintrande jättehavsörnar, så har endast 1 jättehavsörn konstaterats kollisionsdödad, jämfört med 27 havsörnar.

Förnybar energi står mycket högt på EU-agendan, liksom förlust av biodiversitet. Det finns en potentiell konflikt mellan dessa två mål och därför är det viktigt att slå fast att vindenergiexpansionen inte får leda till betydande skada på värdefull natur. Artikel 6.3 i habitatdirektivet beskriver att en ”appropiate assessment” måste föregå ingrepp i värdefull natur. Som stöd har ett guidedokument för vindkraftetablering med avseende på Natura 2000-områden tagits fram för myndigheter, exploatörer och intresseorganisationer. Det är ett seriöst försök att sammanfatta det vi vet idag om metoder, risker och åtgärder, samt att lokalisera etableringen till de minst känsliga områdena. Bättre geografisk planering är bästa vägen för att minimera de negativa effekterna. Vindenergi måste inte vara ett hot, om den planeras på rätt sätt. Europa har tillräckligt med ur vindperspektiv attraktiva platser utanför skyddade naturområden för att nå de högt uppsatta målen. Det är därför SOF valt att gå lite längre (än exempelvis BirdLife International) och kräver att all skyddad natur ska undantas från vindkraftexploatering.

Habitatfragmentering framstår allt tydligare som den stora frågan för naturvården, och som på sikt förmodligen kommer ha betydligt större populationspåverkan än kollisioner. Ett exempel är mindre präriehöna (Tympanuchus pallidicinctus) i centrala USA. Arten har minskat med 92 % sedan 1800-talet och 43 000 individer finns nu inom 8 % av tidigare utbredningsområde. Präriehöns undviker konsekvent såväl vindkraftverk som luftledningar, med resultatet att populationen delas upp i smågrupper som därmed blir känsliga för exempelvis extrema väderhändelser och riskerar att på sikt utrotas. Även andra gräsmarksarter undviker vindkraftparker, men det finns också de som inte gör det. Således är det essentiellt att utreda vilka arter som faktiskt påverkas. Vid rätt placering kan vindkraft och natur samexistera!

En fråga som sannolikt, genom populationsmodellering, kommer att tas mer i beaktande framöver, är vilket bortfall som är rimligt för en livskraftig population. Kumulativa effekter och gemensam internationell planering framstår också allt viktigare. Förebyggande åtgärder måste också testas och bedömas, liksom kompensationsåtgärder. Det finns numera en hel del information att dra lärdom av och det är hög tid att börja tillämpa den.

Kumulativa effekter är ett något svårdefinierbart begrepp, särskilt eftersom de olika effekterna ofta inte är jämförbara. I fråga om vindkraft och fåglar är mortalitet och habitatförlust två viktiga parametrar, men frågan är hur de kombineras för att ge ett mått på den totala påverkan. Hur som helst är kunskap om populationens demografi nödvändig för att bedöma hur kumulativa effekter skulle kunna påverka densamma.

Flera presentationer behandlade beräkningar av fågel- och fladdermusmortalitet vid vindkraftanläggningar. I allmänhet tycks prediktioner av mortalitetstal vara för låga. Idag beräknas i storleksordningen 500 000 fladdermöss och 400 000 fåglar omkomma genom vindkraftkollisioner i USA, däribland 50 000 rovfåglar. Vid utbyte av gamla (mindre) vindkraftverk till nyare (större) blir fågelkollisionerna färre, men det verkar inte stämma för fladdermöss. I Altamont Pass ska 5 400 vindsnurror bytas ut mot 300 (med samma effekt), vilket förutspås minska fågelmortaliteten med 60 %.

Havsbaserad vindkraftenergi har de senaste åren ansetts för dyr att producera, åtminstone i Sverige, men med ett europeiskt perspektiv växer branschen mycket snabbt. Idag finns 3 000 MW installerad effekt till havs. Målet för år 2020 är dock 40 000 MW och för år 2030 hela 150 000 MW. En stor holländsk studie i Nordsjön visar på 18-34 % undvikandebeteende (beroende på art) vid vindkraftparker. När väl fåglarna äntrat området noteras 98 % av dem undvika rotorbladen. Fler fåglar flyger igenom vindkraftparken i dagsljus jämfört med mörker, och fler flyger igenom när turbinerna står stilla. Video- och radarstudier indikerar vidare att nattflyttande tättingar undviker en roterande vindkraftpark, men också att de (under speciella väderomständigheter) attraheras till densamma.

I sydvästra Östersjön har man beräknat att i genomsnitt 100-200 nattsträckande fåglar (95 % tättingar) kolliderar med varje vindkraftverk under ett år, vilket efter genomförande av nuvarande planer skulle innebära totalt en halv miljon individer/år. En viktig anledning är att fåglarna attraheras av belysningen, främst vid dåligt väder. Att tända upp belysningen enbart vid behov (för flygplan eller fartyg) verkar förvånansvärt svårt att genomföra, varför stängning av vindkraftverken under nätter då antalet flyttfåglar är som störst framstår som mer sannolikt. Det skulle kunna medföra en förlust som motsvarar 1-2 % av den årliga vinsten, vilket möjligen kan accepteras från exploatörens sida.

Noggranna statistiska beräkningar från BTO (British Trust for Ornithology) konstaterar att i många fall är de havsfågelinventeringar som görs idag inte tillräckliga för att upptäcka minskningar på så mycket som upp till 50 %. Detta beror på osäkerheter som kommer av arternas naturliga variationer. I detta fall studerades sjöorre, smålom, havssula och kentsk tärna.

På samma tema har man i Holland räknat på sannolikheten att man begår statistiska misstag av typ 1 eller 2 (d.v.s. att man drar slutsatsen att en förändring skett trots att den inte föreligger, eller att man inte upptäcker den förändring som inträffat). Således rekommenderas att uppföljande inventeringar inte bara består av en studie, utan att flera undersökningar krävs för att säkerställa effekter.

Antalet publicerade vetenskapliga artiklar om vindkraft har ökat de senaste åren, vilket är positivt, men fortfarande framstår tydligt svårigheten att tillämpa resultaten från en studie på annan plats. Omständigheterna är helt enkelt så variabla att varje vindkraftetablering är näst intill unik. Återigen framstår rätt placering som det viktigaste sättet att minimera påverkan. Lokaliseringsriktlinjer (se t.ex. http://www.rspb.org.uk/ourwork/policy/windfarms/map.asp) kan då vara ett värdefullt verktyg. Att vissa arter undviker vindkraftparker visas bl.a. i en skotsk studie där blå kärrhök, ormvråk, enkelbeckasin, ljungpipare och stenskvätta minskade med 40-52 %.

En studie av jordbruksmarksfåglar i nordvästra Tyskland pekar på tydligt vikande tätheter hos tofsvipa (möjligen även röd- och storspov) i ett vindkraftområde, medan ett flertal andra undersökta arter inte visade någon negativ trend. Bland tättingar konstaterades sånglärka påverkas genom att tätheten i bra habitat ökade i referensområdet jämfört med innan etableringen, medan det omvända inträffade i vindkraftparken. Habitatet framstår emellertid som en viktigare faktor än huruvida det finns vindkraft på platsen eller ej. Liksom flera tidigare studier tycks rastande/övervintrande fåglar undvika vindkraftverk i större utsträckning än häckfåglar. Beteendestudier visar att fåglar inom vindkraftparken spenderar mindre tid för vila. Slutligen noterades skillnader i storspovens reaktion på etablering av vindkraft jämfört med Skottland, där de verkar skyggare och undviker vindkraftparker med upp till 800 meter.

Under åren 1993-2010 hittades nära 3 000 fåglar som kolliderat med vindkraftverk nära Gibraltar. 43 % av dessa var rovfåglar, och av dessa var 63 % gåsgamar (mest ungfåglar, följt av subadulta och endast ett fåtal adulta fåglar). Tillfälliga stopp av utpekade vindkraftverk under intensiv flyttning medförde halvering av mortaliteten. Med ökad bevakning minskade kollisionerna med ytterligare 40 %. Studien visar på dålig överensstämmelse mellan miljökonsekvensbeskrivningens förutsägelse om kollisioner och verkligheten, mycket beroende på att bedömningen gjordes på hela parken och inte utifrån de enstaka verk som utgjorde störst risk.

I Portugal har man jobbat med habitatförbättring för kaniner, med resultat att kungsörnar undviker vindkraftparker och kollisionsriskerna där.

Det finns idag 300 vargar i norra Portugal, trots tät befolkning som dessutom generellt är negativt inställd till vargens närvaro p.g.a. att boskap utgör deras huvudföda. Hälften av flockarnas revir kommer snart att beröras av vindkraftparker. Vargarnas rörelsemönster verkar dock inte påverkas avsevärt. Däremot visade studien att lyor kunde lokaliseras till mindre optimal plats, något som kan göra vargarna mer utsatta för andra faktorer.

Slutpanelen konstaterade att vi måste ställa rätt frågor om påverkan och samla in de data som krävs för att besvara dessa frågor, oavsett kostnad. Trots allt vet vi väldigt lite, inte minst om framtiden. Vilken påverkan, såväl positiv som negativ, kommer vindkraften att ha framöver? Vi måste ta vårt eget ansvar, men till syvende och sist måste politiska beslut fattas som ger incitament i rätt riktning, både nationellt och internationellt.

Konferensen avslutades med ett dagsbesök till Smöla. När den färdiga parken med 68 snurror öppnades 2005 var den störst i Europa, men dess ryktbarhet beror främst av de 41 havsörnar som konstaterats omkomna p.g.a. kollisioner med vindkraftverken. De 18 km2 som tas i anspråk upptar en förhållandevis liten yta av ön, som också hyser betydande jordbruksbygder och till synes relativt orörda områden (där majoriteten av örnarna häckar). I sammanhanget känns det motiverat att påtala att frågan om vad som är acceptabelt i fråga om vindkraftens påverkan på natur och fåglar i många avseenden är av etisk karaktär.

 

Text: Daniel Bengtsson

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR