Nyheter

2014-04-07

Sädesärlor ska man vara mån om – veckans fågel (2)

Sädesärlehanne med mat till ungarna. Hos sädesärlan är hannen ortstrogen och kommer varje år tillbaka till samma häckningsplats. Foto: John Larsen

Sädesärlan har länge varit en populär och omhuldad fågel. Det är kanske inte så konstigt eftersom den är ett av många efterlängtade vårtecken. Namnet sädesärla antyder ju också att dess ankomst innebar att det var dags att börja med vårbruket. Tidigare har den betraktats som den kanske första så kallade ”datumflyttaren”, men frågan är om vi inte måste revidera den uppfattningen. Under de milda vårarna på senare tid har de första sädesärlorna ofta dykt upp så snart markerna blivit tillgängliga, det vill säga som en ”väderflyttare”.

 

Med väderflyttare avses arter som kommer så snart vintern släppt sitt grepp och vars ankomst därför varierar kraftigt från år till år. Sånglärka och tofsvipa är typiska väderflyttare. Deras ankomst kan skilja mer än en månad från ett år till ett annat. Datumflyttare är huvudsakligen arter som övervintrar i tropikerna och som därför inte kan känna av väderläget hos oss under våren. Deras flyttning styrs i stället av det vi kan kalla för en inre biologisk klocka.

 

Frågar men äldre fågelskådare om sädesärlan är en datumflyttare eller väderflyttare, svarar de allra flesta det förstnämnda. Det är inte ovanligt att de även anger ett exakt datum för sädesärlans ankomst, till exempel 10 april i Jönköping eller 15 april i Gävle. Men yngre skådare har ofta en annan uppfattning: Sädesärlan kommer så snart snö och is försvunnit. Skillnaderna kan säkert förklaras med de senaste årtiondenas genomsnittligt tidigare vårar. Likt många andra arter har sädesärlan tidigarelagt sin vårflyttning.

 

Våra svenska sädesärlor övervintrar till allra största delen runt östra Medelhavet, bland annat i Egypten och Israel. Det är alltså ingen tropikflyttare, och möjligen kan fåglarna känna av och påverkas av storskaliga väderförhållanden när det börjar våras. Vi vet inte heller om sädesärlorna möjligen börjat övervintra längre norrut, vilket är fallet hos flera typiska väderflyttare.

 

Hur som helst är sädesärlans ankomst efterlängtad och uppskattad. Längre tillbaka i tiden var den en signal om att våren nått så långt att det var dags att börja bruka jorden. Men det ansågs också viktigt hur man såg den första sädesärlan. Den skulle helst springa bort från betraktaren. Då fick man medgång under året. Den skulle inte heller gå på is. Det ansågs innebära att sådden riskerade frysa bort. Sädesärlan var också en omhuldad fågel som man inte fick ha ihjäl. Den som slog ihjäl en sädesärla skulle mista en oxe eller annat kreatur.

 

I år anlände de första sädesärlorna till södra Sverige redan i början av mars månad. En påfallande stor andel av dessa tidiga ärlor utgjordes av den brittiska kusinen, det vill säga den form som kallas ”engelsk sädesärla” och har det vetenskapliga rasnamnet yarrellii. Dessa är svarta och inte grå på ryggen. Brittiska sädesärlor flyttar inte lika långt som våra, och det är väl möjligt att de fåglar som nådde Sverige under mars månad var exempel på det vi kallar förlängd flyttning. Särskilt yngre fåglar kan under våren utsträcka flyttningen längre norrut, möjligen för att hitta ett eget revir.

 

Hos sädesärlan är det hannarna som är ortstrogna. De återvänder år efter år till samma plats där de tidigare häckat. Honorna är inte lika bundna utan kan söka sig till ett nytt område. Det finns exempel på ringmärkta sädesärlehannar som häckat under samma takpanna flera år i sträck. Det finns även exempel på att denna ortstrohet också gäller på vinterkvarteret, det vill säga att en viss sädesärla kommer tillbaka till samma övervintringsplats år efter år.

 

Sädesärlan är en art som man kan träffa på i de mest skilda miljöer. De allra flesta har nog stiftat bekantskap med den i städer eller andra samhällen, men den finns hos oss från öar i yttersta skärgården via hyggen i skogslandskapet till trädlösa fjällhedar. Totalt sett i Sverige har sädesärlan behållit sin numerär under de senaste årtiondena. Men i många intensivt brukade jordbruksbygder har den minskat ganska markant.

 

(AW)

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR