Nyheter

2013-12-07

SOF:s fågelkalender – 7 december(5)

Talltita. Lägg märke till den vita kinden och, framför allt, de vita kanterna på vingpennorna som bildar en ljus panel. Foto: Anders Wirdheim

 

Från 1 december och fram till jul presenterar vi en aktuell fågel varje dag. Samtliga är arter som gärna dyker upp vid fågelmatningar. En del är vanliga, andra ses mera sällan. Många hör till de klassiska fågelbordsgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Idag handlar det om talltita, en av de arter som minskat markant i stora delar av Sverige.

 

Talltita och entita tillhör messläktet och hör till de fåglar som kan vara mycket svåra att skilja åt. Men egentligen är det bara i södra Sverige, upp till sydligaste Norrland, som problemet finns. Längre norrut än till Gästrikland och Dalarna finns inte entitan. Norr därom är talltitan alltså ensam. I den norra halvan av landet har också talltitan förmått att behålla sin numerär hyfsat bra, medan den i söder minskat kraftigt sedan början av 1970-talet.

 

Om man nu har båda arterna i sin närhet finns det några knep för att skilja dem åt. Talltitan är överlag mera kontrastrik med en vit kind som kontrasterar mot den lite mera grådaskiga undersidan. Talltitan har också ett större huvud med framför allt lite kraftigare nacke. Dessutom är hjässan hos talltitan mattsvart, medan den hos entitan är mera glansigt svart. Allra bästa kännetecknet är dock vingen: Hos talltitan har varje enskild armpenna ett vitaktigt ytterfan. Detta skapar en liten ljus panel på vingen, medan entitans vinge är enfärgat gråbrun.

 

Både entitan och talltitan är hamstrare. Det innebär att de lägger upp förråd för kommande behov, något som man faktiskt kan notera vid fågelmatningen. Medan talgoxar och blåmesar tar ett frö som de flyger iväg med för att bearbeta och äta upp, far titorna i skytteltrafik. De tar ett frö, far iväg till ett närbeläget träd eller en buske och gömmer fröet. Därefter återvänder de snabbt för att hämta ett nytt frö.

 

Förr trodde man att fåglar hamstrade för kollektivet, dvs. att talltitor hamstrade på ”talltiteplatser” för alla traktens artfränder. Numera vet man att hamstring är ett rent ”egoistiskt” beteende och att fåglarna i de allra flesta fall återfinner de frön de gömt. Det är faktiskt till och med så att en talltita kan minnas uppemot ett tusental olika gömställen!

 

När jag flyttade till mitt hus för snart 35 år sedan hade jag både talltita och entita vid fågelmatningen vintertid. Huset ligger i ett ordinärt villaområde, ca 200 meter från ett naturskyddat skogsområde som domineras av stora tallar men som också har ett ganska väl utvecklat buskskikt. I denna skog häckade det då både entita och talltita, och vintertid sökte de sig gärna till villaområdets fågelmatningar. Nu är det nog 20 år sedan jag senast såg en entita eller talltita i denna trakt.

 

Bakgrunden till titornas kraftiga tillbakagång i södra halvan av landet finns i skogsbruket. Titorna vill ha mera varierade skogar och framför allt skogar med rikare buskskikt och undervegetation. Det är miljöer som inte finns i dagens produktionsskogar, och i de sistnämnda finner man inte heller några titor. Det räcker inte heller med att spara variationen i begränsade reservat om hela omgivningen domineras av produktionsskogar. För mig gäller det numera att lämna kusten och åka ett par mil in i land, upp mot Sydsvenska höglandet, för att över huvud taget ha en chans att möta en talltita.

 

Vid fågelmatningen äter titorna gärna solrosfrön och hampfrön samt fett av olika slag, t.ex. talg, fläsksvålar eller rent margarin. De gillar också talgbollar förutsatt att dessa inte är ”fuskbollar” som består av vetedeg i stället för fett.

 

Mesar häckar gärna i holkar, men faktum är att talltitan är mycket svårflörtad i detta sammanhang. Den vill helst hacka ut ett nytt bo varje år i en murken trädstam. Det går dock att locka den till holkar, men då måste man fylla holken med sågspån. Detta sågspån bär sedan talltitorna iväg med innan de är nöjda med boplatsen.

 

(AW)

I boken Holkliv ges bl.a. tips om hur man kan locka talltitan att häcka i holk.
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR