Nyheter

2015-05-29

Tajgans egen gås – veckans fågel (1)

Tajgasädgäss på övervintringsplats i Skåne. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder

 

Det kan kanske synas märkligt att sädgåsen figurerar som veckans fågel så här på senvåren. Det är ju främst under hösten som den ses i stora skaror, framför allt i mellersta och södra Sverige. Men nu i slutet av våren har de sädgäss som häckar i vårt land nått fram till sina häckningsplatser – och dessa gäss är värda all uppmärksamhet. Av allt att döma går det nämligen inte alls bra för dem.

 

Sädgåsen förekommer med två olika raser i Sverige. Den ras som häckar här, och som också länge dominerat på rast- och övervintringsplatser, är tajgasädgåsen Anser fabalis fabalis. Förutom i norra Fennoskandien häckar tajgasädgåsen i ett brett bälte genom tajgan till strax bortom Uralbergen i Ryssland. Längre österut ersätts den av en annan ras som inte övervintrar i Europa. Dessutom rastar och övervintrar även den tundrahäckande rasen Anser fabalis rossicus, tundrasädgås. Denna ras häckar från Kolahalvön och österut på den ryska och sibiriska tundran. De båda raserna är inte alltid lätta att skilja åt, men tundrarasen rossicus har generellt mindre gult på näbben, kortare hals och större kontrast mellan det mörka huvudet och den ljusare kroppen.

 

När det gäller tajgasädgåsen hyser Sverige under hösten sannolikt en betydande del av det totala beståndet. Hela världsbeståndet beräknades i slutet av 1990-talet till 90 000–110 000 individer, medan räkningarna i Sverige i oktober i regel visat på 50 000–60 000 rastande gäss. Bland dessa finns dock ett sannolikt ökande antal tundrasädgäss. Åtminstone tyder fågelrapporteringen på att fler och fler av denna ras rastar i Sverige.

 

De gåsinventeringar som görs i Sverige visar en nedåtgående trend för sädgåsen från slutet av 1980-talet fram till 2007. Därefter har antalet åter ökat, vilket antas bero på att tundrasädgåsen börjat rasta i Sverige. I den årliga rapporten från gåsräkningarna sägs följande: ”Av allt att döma är förekomsten av rossicus i Sverige om höstarna ny och skulle kunna förklara de högre siffrorna för sädgås totalt under några av de senaste höstarna.”

 

Det är inte enbart i Sverige som en nedgång av antalet tajgasädgäss registrerats. Tvärtom är det en vitt utbredd uppfattning att det går ganska dåligt för denna ras. Därför pågår det också arbete med att ta fram ett internationellt handlingsprogram. Vilka rekommendationer detta kommer att innehålla är ännu inte helt klart, men sannolikt kommer man bland annat att föreslå ett jaktstopp.

 

Idag är det fortfarande tillåtet att jaga sädgås i Skåne och Blekinge från 1 oktober till 31 december samt i form av skyddsjakt i några andra län. I våra grannländer har man däremot infört jaktstopp. I Norge gjordes det redan i början av 2000-talet, i Danmark för ett par år sedan och i Finland från och med hösten 2014. SOF-BirdLife har föreslagit ett jaktstopp även i Sverige, men hittills inte fått något gehör.

 

Tajgasädgåsen är notoriskt svårinventerad på sina häckningsplatser. Bland annat förekommer den ofta långt ut på svårtillgängliga myrar. Men de få inventeringsresultat som finns, liksom uppgifter från både ornitologer och jägare (åtminstone i Finland), pekar på en tämligen kraftig tillbakagång. Så här skriver exempelvis Jukka Jokimäki, som arbetat med tajgasädgäss i 30 år, såväl i Finland som i övriga Fennoskandien: ”Under de senaste 20 åren har den häckande populationen av Anser fabalis minskat kraftigt i nordliga områden, och observationer gjorda av ornitologer, jägare och enskilda forskare talar samma språk.”

 

Orsakerna till denna tillbakagång är oklara och minskningen kan verka något märklia eftersom i stort sett alla andra gåspopulationer ökat under samma tid. Sannolikt spelar flera faktorer in, men en sådan som förts fram i Finland är att sångsvanens kraftiga ökning gått ut över tajgasädgåsen. De förekommer ofta i samma områden och sångsvanen kan vara mycket aggressiv.

 

Med tanke på att så mycket talar för att tajgasädgåsen går tillbaka är det märkligt att den (i alla fall till viss del) lyftes ut ur den svenska rödlistan vid senaste revideringen. Som rastande i Sverige anses populationen nu vara Livskraftig (LC), medan den som häckfågel fortfarande betraktas som Nära hotad (NT). Obegripligt sett till utvecklingen under senare tid!

 

(AW)

 

 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR