Nyheter

2015-03-25

Utnyttjad av människan i tusentals år – veckans fågel (6)

Tamduva med utseende som hos det vilda ursprunget klippduva. Foto: Tomas Lundquist/N

 

När nyheten spreds den gångna helgen om att en pilgrimsfalk blivit förgiftad i nordvästra Skåne, riktades intresset också mot tamduvor. Det var nämligen en sådan som använts för att förgifta den gamla pilgrimsfalkhonan på den skånska häckningsplatsen. Dessutom var det andra gången detta tillvägagångssätt använts. En tamduva användes även när pilgrimsfalkarna på Kristianstads vattentorn förgiftades sommaren 2012.

 

Liknande fall rapporteras även från den europeiska kontinenten och Brittiska öarna. Vid dessa tillfällen har duvans huvud smorts in med ett medel innehållande det mycket giftiga ämnet carbofuran.

 

Tamduvan härstammar från den vilda klippduvan, men den kan knappast sägas vara någon fågelskådares favorit. Möjligen finns det enstaka äldre personer som trivs med att mata duvorna, men de flesta fågelskådare bryr sig inte alls om tamduvorna. Trots det är arten värd en viss respekt. Det är en av de fågelarter som människan domesticerade först, och det är också en fågel som har visat sig mycket anpassningsbar. Var helst det finns människor och stora byggnader, finns det också möjligheter för tamduvor att slå sig ner – antingen människan hjälper till eller inte. En betydande del av spridningen svarar tamduvan själv för.

 

Tamduvan är alltså en av de fågelarter som människan domesticerade först. Ursprunget är som sagt klippduvan, och det finns duvfigurer i terrakotta från dagens Irak som daterats till cirka 4500 f.Kr. Däremot är det oklart om människan redan då höll duvor i duvslag. I Mellanöstern och angränsande områden levde sannolikt klippduvor vid sidan av människan redan för flera tusen år sedan. Både människor och duvor sökte sig till klippiga områden med grottor eller till berg som var lätta att bearbeta för att ge dåtidens människor skydd mot väder och vind. Utan att vara tama, måste klippduvornas ungar ha varit lättfångade byten. Det var också som föda duvorna användes.

 

Bruket av brevduvor är långt senare, men det finns belägg för att duvor användes som budbärare under århundradet före vår tideräknings början. I detta sammanhang utnyttjas att duvan, var än den släpps, snabbt orienterar sig hem till sitt duvslag. Brevduvebruket spreds i Europa framför allt från medeltiden och framåt, och det var också i samband med denna spridning som man började använda brevduvor i Sverige.

 

Brevduvor har med framgång använts i krig, och det finns exempel på att de mottagit medaljer för sina tjänster. Den franska duvan Cher Ami fick medalj efter första världskriget. Irländska Paddy och amerikanska G.I. Joe fick det efter andra världskriget.

 

Idag är brevduvehobbyn på tillbakagång i Sverige, men den är fortfarande mycket stor på europeiska kontinenten, och den växer kraftigt i östra Asien. Riktigt bra brevduvor betingar mycket höga priser. Vid en auktion i Belgien sommaren 2013 såldes fem duvor till priser på vardera mer än en miljon kronor, och för den dyraste betalades 310 000 euro, motsvarande nästan 3 miljoner svenska kronor.

 

Eftersom människan avlat brevduvor under flera hundra år, har en mängd olika färgformer utvecklats. Detta är något som är påtagligt på alla de platser där tamduvor finns. Variationen i färg är till synes oändlig, men regelbundet finns individer som är mycket lika de ursprungliga klippduvorna.

 

Vilda klippduvor häckar som närmast på Brittiska öarna, och det har även funnits häckande klippduvor på Helgoland i tyska Nordsjön samt i sydvästra Norge. I Rogaland i sydvästra Norge fanns det ett par kolonier kvar till åtminstone slutet av 1930-talet, men efter andra världskriget var kolonierna försvunna, enligt uppgift på grund av predation från mink. Det bör noteras att det överallt inom det europeiska utbredningsområdet förekommer återkorsningar med tamduvor, vilket gör det i princip omöjligt att idag avgöra vad som utgörs av ”ursprungliga” klippduvor.

 

(AW)

 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-16.00 måndag-fredag.
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR