Nyheter

2013-01-23

Vita fåglar sällan albino(4)

En sothöna som uppehållit sig i Falsterbokanalen nu i januari har väckt viss uppmärksamhet eftersom den till stor del är vit. Sannolikt handlar det om "tilltagande grånande", dvs. att fågelns fjädrar förlorar alltmera av sina mörka pigment. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

I Falsterbokanalen i Skåne har en udda sothöna väckt visst uppseende på senare tid. Fågeln är inte mörkgrå och svart (som normalt) utan snarare grå- och vitbrokig. ”Partiellt albinistisk”, skulle säkert många fågelskådare säga, men någon sådan avvikelse finns inte. Dessutom är det ytterst få albinistiska fåglar som överlever botiden. Här handlar det i stället om ”tilltagande grånande”.

 

 

Fåglar som är vita, vitfläckiga eller bleka har alla brist på de mörka pigment som kallas melanin. Det finns två sorters melanin, och totalt brist på båda leder till albinism. En albinistisk fågel är vit men kan ha röda och gula inslag. Viktigare är att även ögon och skinn saknar mörka pigment, vilket gör dem extremt känsliga för solljus. Därför överlever sällan en albinistisk fågel länge sedan den lämnat det skyddande boet.

 

De flesta helvita fåglar, liksom fåglar med enstaka eller många vita fjädrar, skall i stället benämnas som leucistiska (efter det grekiska ordet leukos – vit). Hos dessa fåglar har både fjädrar, skinn, ben och näbb brist på pigment, men ögonen är normalt tecknade.

 

Ännu en ganska vanlig färgavvikelse är det vi kan kalla för ”tilltagande grånande” efter det engelska uttrycket ”Progressive greying”. Hos dessa individer förlorar fjädrar och skinn efter hand pigment, vilket ger dem ett allt blekare utseende. Även hos dessa är ögonen alltid normalfärgade.

 

Utöver dessa avvikelser finns ytterligare några varianter, enligt de forskare som är verksamma inom området. En sådan benämns på engelska ”Brown”, men skulle kanske på svenska i stället kallas blek. Hos dessa individer blir svarta eller mörkbruna fjädrar oftast ljust bruna, ungefär som ”kaffe med mjölk”. Många som skådat ejdersträck har säkert sett urblekta ejderhonor.

 

Från och till händer även det motsatta, dvs. att fåglar har ett onormalt överskott på melanin. Detta innebär i regel att individerna blir betydligt mörkare (eller får mörka partier) än normalt. Ett exempel, som då och då rapporteras från fågelmatningar, är talgoxar som saknar vita kinder utan har helsvarta huvuden. (Källa: British Birds, jan 2013.)

 

Anders Wirdheim

 

 

Läs mera om ämnet i Vår Fågelvärld nr 4, 2006, sid. 30-31, där Magnus Ullman skrivit om Färgavvikelser hos fåglar. 

 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44445
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR