Internationella studier

Consolidating the State of Knowledge: A Synoptical Review of Wind Energy’s Wildlife Effects (Pdf 1,1 MB)

Ovanstående review-artikel är den senaste i raden av vetenskapliga sammanställningar om vindkraftens effekter på bl.a. fladdermöss, fåglar och däggdjur. Det område där det hänt mest på sistone är studier på havsbaserad vindkraft. Det konstateras dock att vi fortfarande vet väldigt lite om de verkliga kollisionstalen till havs, eftersom offren oftast hamnar i vattnet och därmed inte upptäcks, liksom om de kumulativa effekter som uppstår med de omfattande etableringar som är under uppförande. Vidare ifrågasätts huruvida företeelsen barotrauma verkligen är orsak till att fladdermöss i allmänhet förolyckas i mycket större utsträckning än fåglar. Att (olika) väderförhållanden är av avgörande betydelse för uppträdandet av fladdermöss och fåglar står dock utom tvivel. Hur fladdermöss uppfattar och rör sig i förhållande till vindkraftverk är också av stor betydelse för förståelsen av riskerna de utsätts för.

Artikeln innehåller ett flertal tabeller där ett stort antal hypoteser om vindkraftens effekter på djurliv listas. I de övriga två kolumnerna redovisas referenser som stöder eller förkastar (eller saknar tydlig slutsats om) varje hypotes i fråga. Ett samband som får starkt stöd i flera studier, och som vi i Sverige kanske inte uppmärksammat särskilt mycket, är det faktum att vindkraftsetablering ofta utgör en attraktionskraft för fåglar eftersom habitatet runt turbinerna förändras och därmed blir mer gynnsamt för vissa arter och bytesdjur. Liksom undvikandebeteende kan denna effekt vara både positiv och negativ beroende på artspecifika förhållanden. Ett annat faktum värt att nämna är att det nu genomförts studier som ger belägg för att vindkraftsutbyggnaden kan få negativa effekter på populationsnivå för särskilt utsatta arter. En tysk undersökning redovisar förväntade effekter på röd glada, en art som verkar drabbas särskilt hårt av kollisioner. Artikeln om denna kan laddas ner här (Pdf 0,8 MB).

A review of the impacts of onshore wind energy development on biodiversity (Pdf 1,2 MB)

I slutet av 2014 publicerade Northern Ireland Environment Agency (motsvarigheten till Naturvårdsverket) en sammanställning över (den landbaserade) vindkraftens påverkan på fåglar. En del nya resultat har tillkommit sedan syntesrapporten Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss kom från projekt Vindval 2011. Författarna slår fast att vindkraftsutbyggnaden kan medföra betydande negativa konsekvenser för lokal och regional biodiversitet.
 
Ett flertal undersökningar visar att vindkraftverk kan påverka populationers tillväxttakt och förändra den långsiktiga överlevnaden. I Tyskland har man konstaterat att ett större antal enskilda vindkraftverk spridda i landskapet skulle resultera i en populationsminskning för röd glada, medan ett mindre antal vindparker skulle ha lägre påverkan. Skotska studier på sångsvan visade att om den totala dödligheten (d.v.s. all mortalitet inkluderad) motsvarade 4 % av populationen, så skulle stammen minska. På Orkney förutspås populationen av blå kärhök minska över de kommande 50 åren, baserat på befintlig och framtida vindkraftsutbyggnad. Från Spanien rapporteras att smutsgamar med revir upp till 15 km från vindkraftverk är utsatta för förhöjd kollisionsrisk, på sikt så pass allvarlig att delpopulationer riskerar att utrotas.
 
Studier på fåglar och fladdermöss dominerar det vetenskapliga publikationsflödet. För fladdermöss redovisas bl.a. svenska data som pekar på att om vindkraftsutbyggnadstakten fortsätter som i dagsläget, så kan populationer på nationell nivå komma att minska med så mycket som 30-50 % bara fram till 2020. Tydliga indikationer finns på att dödligheten p.g.a. vindkraft kan vara betydligt högre än tidigare varit känt, exemplifierat av en studie från USA som beräknade att mer än 600 000 fladdermöss kan ha dött på detta sätt bara under 2012.

POST-CONSTRUCTION EVALUATION OF BIRD ABUNDANCES AND DISTRIBUTIONS IN THE HORNS REV 2 OFFSHORE WIND FARM AREA, 2011 AND 2012 (Pdf 10,4 MB)

Som en del av ett övervakningsprogram för den havsbaserade vindkraftparken Horns rev 2 utanför Danmarks västkust genomfördes 10 flygräkningar av fågelförekomst och fördelning från mars 2011 till april 2012. Sjöorre var den talrikaste arten med upp till 187.000 individer registrerade individer under ett enda räkningstillfälle (mars 2011). Området har därmed konstaterats vara av internationell betydelse för regionens sjöorrepopulation. Också betydande antal av smålom, sillgrissla och tordmule noterades. Analyserna koncentrerades emellertid till sjöorre och små-/storlom.

Lommar (huvudsakligen smålom) visade inga signifikanta skillnader i antal inom det toala undersökningsområdet före och efter konstruktion av Horns rev 2. Däremot fördelade sig lommarna annorlunda inom området, vilket tolkades som en förskjutning orsakad av vindkraftparken. Lägre tätheter konstaterade upp till 10 km från vindkraftverken, men antogs till viss del kunna bero på andra faktorer än undvikandebeteende.

Inte heller sjöorre uppvisade signifikanta skillnader i antal inom det toala undersökningsområdet före och efter konstruktion av Horns rev 2, men lägre antal sjöorrar observerades upp till ett avstånd av 5 km från vindkraftparken. Minskningen inom vindkraftparken uppgick till 5901 fåglar och inom en buffertzon på 2 km minskade antalet med 13.193 fåglar, vilket motsvarar 2,4 % av "flyway-populationen".

Sammanfattningsvis konstaterade studien några av de högsta undvikandebeteenden gentemot vindkraftverk som hittills noterats hos fåglar. Detta kan få betydande konsekvenser ifall fler viktiga födosöksområden bebyggs framöver, vilket förefaller högst sannolikt.

Studier av konflikter mellan fåglar och vindkraftverk på Smøla, Norge (2007-2010) (Pdf 10,3 MB)

Norsk Institutt for Naturforskning (NINA) har noggrant studerat vindkraftparken på Smøla. Tyvärr togs förvarningarna om att komplikationer skulle uppstå för örnarna inte på allvar vid uppförandet av anläggningen. T.o.m. maj 2011 har 43 havsörnar konstaterats dödade av kollisioner med vindkraftverk på Smøla, men utöver dessa finns rimligen ett mörkertal.
 
Nyligen publicerades en rapport som sammanfattar studier från området fram t.o.m. 2010. Fokus ligger på art-, plats- och säsongsbunden fågelmortalitet, samt att identifiera sårbara arter och platsspecifika faktorer som skulle kunna förbättra miljökonsekvensbeskrivningar med koppling till vindkraft. Man har beteende- och responsstudier på individ- och populationsnivå hos utvalda modellarter. En central art är givetvis havsörnen, för vilken man studerat beteende i förhållande till vindkraftverken samt försökt beräkna kollisionsrisker och populationsförändringar. Metodutveckling och framtagande av tekniska instrument för datainsamling har varit andra viktiga pusselbitar.
 
Vindkraftparken på Smøla i Norge lyfts ofta fram som en av de sämst placerade ur fågelsynpunkt. Den 68 vindsnurror stora anläggningen byggdes 2001-2005 och är den största i landet. Hittills har knappt 8 örnar omkommit per år eller 0,11 individer/vindkraftverk och år. De flesta (72%) kolliderar under våren (mars – början av juni). Innan vindkraftparken anlades häckade tretton par havsörnar i området samt 500 meter utanför. Dessa har nu reducerats till fyra par. Hela Smøla-arkipelagen hyser 55-60 par. Antalet aktiva revir har varit tämligen konstant under studien åren 2002-2010, medan antalet producerade ungar nådde toppnotering (36 stycken) år 2010. Av dessa kläcktes dock endast en inom vindkraftparken och det är tydligt att populationen förskjuts ut från densamma, dels p.g.a. av kollisioner och dels p.g.a. att par helt enkelt byter revir. De par som fortfarande häckar i närheten av vindkraftverken har sämre reproduktionsframgång.
 
Mellan 2003 och 2010 applicerades satellitsändare på 59 havsörnsungar, för att studera deras rörelser. Under sitt första levnadsår stannar de flesta kvar i närheten av kläckningsplatsen, men vid ett års ålder rör sig många därifrån. Honor förflyttar sig generellt längre än hanar, ofta mer än 80 mil norrut. Redan under följande höst återvänder många, varefter mönstret upprepas år tre och fyra. Analys av rörelserna inom vindkraftparken visar att en fjärdedel av flygningarna görs inom rotornivå och utgör således en potentiell kollision. Någon förändring av beteende eller tillvänjning noteras inte.
 
Havsörnspopulationen i Smøla-området har också kartlagts med genetiska studier av fjädrar från boplatser, närmare bestämt 82 stycken inom 48 aktiva revir. Ett intressant resultat är att populationen överskattas med ca 15% i de beräkningar som baseras på observationer, då vad som antas vara skilda revir faktiskt ockuperas av samma par. I åtta fall har partnerbyte konstaterats, vilket tolkas som att den försvunna individen omkommit. Fem av dessa har kollisionsdödats och vindkraftverken utgör således en betydande mortalitetsfaktor, ansvarig för mer än hälften av den detekterbara dödligheten hos adulta havsörnar. Den additiva mortaliteten bedöms vara 10%.
 
Den mest frekvent funna arten vid eftersök av kollisionsoffer är dalripa. Uppenbarligen kolliderar dessa tämligen ofta med tornen, men det har inte gått att avgöra hur stor andel av de 74 individerna som hittats inom vindkraftparken (under perioden augusti 2006 t.o.m. december 2010) som verkligen omkommit på detta sätt. Andra välrepresenterade arter bland kollisionsoffren är enkelbeckasin (11), kråka (10), ljungpipare (7), grågås (4) och häger (4). Preliminära resultat tycks visa att det inte är någon skillnad i populationstäthet hos dalripa inom vindkraftparken jämfört med ett kontrollområde.
 
Linjetaxering i Smøla vindkraftpark pekar mot att ljungpipare och stenskvätta förekommer längre ifrån vindsnurrorna än förväntat (d.v.s. om de inte påverkas av vindkraftverken), medan kärrsnäppa, sånglärka och ängspiplärka inte visar någon tydlig effekt. Ett annat område har inventerats i syfte att utgöra jämförelsematerial om en planerad vindkraftetablering blir verklighet. Generellt antas de vanligt förekommande arterna inte påverkas negativt i någon större mening. Författarna påpekar emellertid vikten av att inte dra långtgående slutsatser så snart efter en vindkraftetablering, utan att studierna måste fortsätta ett flertal år för att ge säkrare resultat. Det är antagligen främst för mer sällsynta arter som enstaka vindkraftparker kan ha större negativ påverkan, och författarna hävdar vikten av att undvika vindkraftetablering på lokaler med koncentrationer av sådana. Vid storskalig vindkraftutbyggnad kan även vanligare fåglar påverkas, då andra studier påvisat att ett flertal vanligare arter förkommer i lägre tätheter nära vindkraftverk.

Reduced breeding success in white-tailed eagles at Smøla windfarm, western Norway, is caused by mortality and displacement (Pdf 0,6 MB)

Analys av 47 havsörnsrevir på Smøla under 10 år konstaterar att häckningsframgången minskat signifikant i revir inom 500 meter från vindkraftverk. (Författarna understryker dock att påverkan säkerligen sträcker sig betydligt längre.) De kumulativa effekterna från ett flertal vindkraftparker längs Norges kust skulle kunna ha en betydande negativ påverkan på populationen. Man betonar vikten av konceptet ”BACI” (”before-after-control-impact”), d.v.s. att studera ett område före och efter, samtidigt som en kontrollplats undersöks på samma sätt, för att bedöma påverkan. Vidare framhålls betydelsen av att göra noggranna förstudier på sårbara arter innan vindkraft etableras.

Kollisionsrisk för havsörn på Smøla, Norge (Pdf 0,6 MB)

I försök att bedöma effekten av vindkraftetableringar på känsliga arter har modeller tagits fram för exempelvis havs- och kungsörn. En ofta använd metod i detta sammanhang är ”Band-modellen”, som anger kollisionsrisken baserat på antalet fåglar som flyger genom rotorarean samt sannolikheten att fågeln träffas av rotorbladen. I beräkningen används en korrektionsfaktor som utgörs av hur ofta örnarna aktivt undviker vindkraftverken. Denna rapport visar, med hjälp av observationspunkter och bevisad mortalitet, att undvikandefrekvensen kan vara avsevärt lägre än de 95-97% som brukar anges. Med inkluderade osäkerhetsintervall blev medelkorrektionsfaktorn 92.5% ± 9.7 SD. Således borde antalet beräknade kollisionsoffer i många fall vara betydligt fler än vad som tidigare antagits.

potensielle konfliktområder (Pdf 16,8 MB)

NINA har (utifrån tysk modell) utvecklat ett storskaligt analysverktyg för att identifiera områden som kan vara lämpliga för vindkraftparker till havs (i Norge). Metoden går ut på att ta fram ett artspecifikt sårbarhetsindex baserat på faktorerna manövreringsskicklighet, flyghöjd, procentuell flygtid, nattlig flygaktivitet, känslighet mot störning från helikopter- och fartygtrafik, flexibilitet i habitatutnyttjande, biogeografisk populationsstorlek, vuxenöverlevnad och bevarandestatus. Kombinerat med ett mått på täthet räknas sedan ett vindkraftkänslighetsindex fram, som sedan kan summeras för alla relevanta arter som befinner sig i aktuellt område vid en viss tid.

 

Resultatet presenteras i kartor med rutor om 10x10 km, så att områden där större eller mindre risker kan förväntas vid vindkraftetablering. För exempelvis havsfåglar och berguv är det främst de viktigaste häckplatserna som måste undvikas, medan vadare och gäss är mer sårbara i närheten av viktiga rast- och ruggningsområden. Författarna påpekar att sårbarhetsanalyserna gjorts utifrån separata områden i relation till närvarande fåglar och att de således inte tar hänsyn till eventuella kumulativa effekter, vilket är nödvändigt vid en storskalig utbyggnad. Verktyget kan heller inte användas som enda beslutsunderlag vid tillståndsbedömningar. Därtill krävs studier av lokala förhållanden.

Syntesarbete om hur fåglar och fladdermöss utnyttjar vindkraftområden och vilken mortalitet som förekommer (Pdf 0,6 MB)

Ett relativt tungt och omfattande amerikanskt dokument som kan sammanfattas i följande punkter:
  1. Den höga rovfågeldödligheten i Altamont Pass i Kalifornien (liksom på Smøla i Norge samt Navarra och Tarifa i Spanien) är tämligen unik och med befintlig kunskap kan liknande situationer undvikas vid nybyggnation.
  2. Hur mycket och vilka grunddata (t.ex. från fågelinventeringar) som behöver samlas in för att med stor sannolikhet göra en god bedömning av vindkraftanläggningens miljöpåverkan måste bestämmas från fall till fall. Faktorer som påverkar beslutet är bl.a. vilken förkunskap som finns om områdets natur och fågelliv samt den förväntade effekten av projektets genomförande. Projektets storlek och utformning är givetvis avgörande.
  3. En jämförande studie visar att en inventeringssäsong av rovfågelförekomst i många fall räcker för att förutsäga vindkraftparkers inverkan på densamma, i synnerhet i jordbrukslandskap. Det går dock inte att på förhand veta huruvida en säsong är representativ eller inte. I områden med betydande rovfågelförekomst rekommenderas mer än en säsongs inventeringar för att i möjligaste mån kunna anpassa vindkraftparkens utformning.
  4. Riklig fågelförekomst (gäller såväl våtmarksfåglar som rovfåglar och tättingar) behöver inte vara korrelerat till betydande kollisionsincidenter, men bör likväl tas i beaktande vid planering av vindkraftanläggningar.
  5. Fladdermuskollisioner förefaller nästan uteslutande inträffa under flyttning, främst på eftersommar och tidig höst.

Faktablad om vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss (Pdf 2,1 MB)

Här sammanfattas kunskapen om effekterna av landbaserad vindkraft på fåglar, fladdermöss och deras livsmiljöer i Nordamerika fram till 2010. I de allra flesta fall är kollisionsproblematiken försumbar på populationsnivå. Undantagen utgörs av enstaka vindkraftparker, t.ex. Altamont i Kalifornien, samt eventuellt för några fladdermusarter. Faktabladet poängterar att överensstämmelsen mellan förundersökningar och den senare konstaterade mortaliteten ofta är svag, vilket visar vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar följs upp för bekräftelse/dementi. Genom att höja minimigränsen för vid vilken vindhastighet bladen ska börja snurra har flera studier visat att antalet fladdermuskollisioner kan minskas med 50-87%.

Den vetenskapliga tidskriften Journal of Wildlife Management publicerade 2007 en artikel med titeln Wind Energy Development and Wildlife Conservation: Challenges and Opportunities (Pdf 1,3 MB). Ett av författarnas syften var att sammanställa vad som framkommit av den forskning som dittills genomförts på vindkraftens effekter på fåglar, fladdermöss och andra djur. Tyvärr var/är den överväldigande majoriteten av studier publicerad i icke-vetenskapliga forum, och ett fåtal uppfyller kriterierna för vetenskapliga undersökningar, vilket innebär att slutsatserna som kan dras är begränsade. Rekommendationer ges för hur vetenskapliga metoder kan användas för att bedöma konsekvenserna. Vidare föreslås vindkraftetablering i jordbruksmark hellre än i oexploaterade områden, med Texas kustområde som modell för de svårigheter och möjligheter som vindkraftexploatering innebär.

Med hjälp av undersökningar vid 18 brittiska vindkraftparker i högländerna har författarna gjort jämförelser mellan etableringar under olika byggnationsfaser samt med referensytor utan vindkraft. Tekniska egenskaper såsom vindkraftverkens höjd, antal och effekt föreföll betydelselösa för resultaten. En slutsats är att byggnationstiden utgör störst negativ påverkan på flera av tio arter med tillfredsställande datamaterial tillgängligt. Moripa, storspov och enkelbeckasin minskade alla påtagligt. Till skillnad från de båda vadarna återhämtade sig emellertid moripan sedan vindkraftverken tagits i bruk. Storspov uppvisade dessutom signifikant lägre förekomst vid vindkraftparker jämfört med referensområden. Förekomsten av sånglärka och svarthakad buskskvätta ökade istället, vilket indikerar att de kan dra nytta av de förändringar som vindkraftparker för med sig. Förutom de fem redan nämnda arterna ingick även ljungpipare, tofsvipa, kärrsnäppa, ängspiplärka och stenskvätta i studien, således inga rovfåglar, vilka anses särskilt utsatta för påverkan från vindkraft. Författarna uppmanar till större uppmärksamhet på konstruktionsfasens effekter och rekommenderar att denna främst utförs utanför aktuella arters häckningstid, liksom att föreslagna skyddszoner runt häckningsplatser tillämpas.

Litteraturstudie av inverkan från vindkraft m.m. på gräs- och stäpplandskapsfåglar (Pdf 1,0 MB)

NWCC (National Wind Coordinating Committee) har låtit ornitologer sammanställa befintlig litteratur om hur vindkraft och ”liknande mänskliga aktiviteter” påverkar fåglar i gräs- och stäpplandskap. Det är visserligen ingen av de främst representerade landskapstyperna i Sverige men där finns ändå en del lärdomar att dra, och paralleller finns givetvis med exempelvis det öländska alvaret. Sammanställningen visar på en mortalitet mellan 2,7 och 3,5 fåglar per genererad megawatt. Omkomna individer var huvudsakligen flyttfåglar (70%) och tättingar (82%). Fåglar undvek rader av vindkraftverk i större utsträckning än grupper, och de undvek ett område tre gånger större än den faktiska habitatförlusten orsakad av själva vindkraftverken. Vissa studier påvisar minskande häckpopulationer av rovfåglar och tättingar i närheten av vindkraftanläggningar, medan andra inte gör det. Andra företeelser som forskarna belyser är vilken påverkan vägar, gas- och oljekällor samt urbanisering har på olika arter.

Utbredning av häckfåglar runt större vindkraftparker på brittiska höglandet (Pdf 0,3 MB)

Data från nio stora vindkraftparker i Skottland och tre i England analyserades i syfte att utreda om häckfågelfaunan skilde sig jämfört med områden utan vindkraft och tillhörande infrastruktur. Resultaten visar att sju av tolv studerade arter förekom med signifikant lägre tätheter nära vindkraftetableringar. För ytterligare två arter var bevisen inte lika starka. Inom en 500-meters radie från vindkraftverken indikeras densiteten häckfåglar minska med 15-53%. Ormvråk, blå kärrhök, ljungpipare, storspov, enkelbeckasin och stenskvätta uppvisade störst påverkan.

Impact of wind power plants on black grouse, Lyrurus tetrix in Alpine regions (Pdf 0,8 MB)

I Österrike har vindkraftparker anlagts på relativt hög höjd inom områden med goda stammar av orre. I en sammanfattande artikel från en internationell konferens för arten, redovisas bl.a. drastiskt minskande populationer nära vindkraftetableringar. Betydelsen av långvariga studier belyses av att effekterna inte alltid uppenbaras omedelbart efter att vindkraftverken tagits i drift. Adulta hanar tenderar att ogärna ge upp sina spelplatser, varför förändringen (minskningen) i populationen blir mer påtaglig i följande generationer. Om ungproduktionen samtidigt minskar kan nedgången bli drastisk.

Vindkraft och fåglar i Flandern, Belgien (Word 0,2 MB)

Fåglars beteenden och antal kollisioner studerades vid tre vindkraftanläggningar i Belgien. Mortalitetsvariationen var stor; 0-125 fåglar per vindkraftverk och år (absoluta minimum). Medeltalen för de tre studieområdena var 24, 35 respektive 18 kollisionsoffer per vindkraftverk och år. Risken för en passerande fågel att kollidera beräknades till mellan 1:12 000 och 1:600. Majoriteten rastande och födosökande fåglar höll ett avstånd om 150-300 m från vindkraftverken, medan lokala häckfåglar (måsar och tärnor) på en av platserna flög obehindrat genom vindkraftanläggningen.

Mortalitet och beteenden hos rovfåglar vid Tarifa, Spanien (Pdf 0,2 MB)

Gibraltar utgör en av Europas viktigaste ”flaskhalsar” för flyttande rovfåglar mellan Europa och Afrika. Vindkraftparken vid Tarifa är därmed illa placerad ur fågelsynpunkt, även om mortaliteten inte är så hög som man kunnat befara. Vindkraftverken står för fler olyckor än luftledningarna. Främst är det de bofasta arterna gåsgam och tornfalk som drabbas (med 0,15 respektive 0,19 dödsfall per turbin och år). Författarnas rekommendation för vindkraftparken Tarifa är att stänga de mest kollisionsdrabbade turbinerna vid lägre vindhastigheter, då kollisionsriskerna för gamar förefaller vara störst.

Olyckor där rovfåglar kolliderar med vindkraftverk är inte direkt kopplade till rovfågelförekomst (Pdf 0,7 MB)

I den vetenskapliga tidskriften Journal of Applied Ecology rapporteras från Tarifa, Gibraltar, Spanien, att kollisioner mellan rovfåglar och vindkraftverk främst är kopplade till artspecifika och topografiska faktorer. Gåsgam (Gyps fulvus) är den hårdast drabbade arten, men mortaliteten är inte korrelerad med antalet närvarande individer.

Fågelmortalitet vid vindkraftparken Altamont, Kalifornien (1) (Pdf 0,5 MB)

Den 165 kvadratkilometer stora vindkraftparken Altamont framstår som den i särklass mest fågelkollisionsdrabbade (exempelvis uppskattas totalt 2 300 kungsörnar ha förolyckats!). Försök att minska riskerna, t.ex. genom att stänga av turbiner under lågvindsäsong samt förflytta/avlägsna vindkraftverk utpekade som högriskmoment, har inte gett önskad effekt mot målet att minska dödligheten hos kungsörn, rödstjärtad vråk, amerikansk tornfalk samt prärieuggla med 50% till 2009. Rapporten presenterar de två första åren (oktober 2005 till september 2007) av en studie på mortalitet i Altamont Pass Wind Resource Area omfattande 4 489 vindsnurror. Under dessa två år beräknas bl.a. 1 258 prärieugglor, 257 tornugglor, 327 rödstjärtade vråkar, 442 amerikanska tornfalkar och 57 kungsörnar ha omkommit.

Fågelmortalitet vid vindkraftparken Altamont, Kalifornien (2) (Pdf 1,0 MB)

En artikel i Journal of Wildlife Management redovisar (räknat på 5 400 vindkraftverk) något annorlunda årliga siffror jämfört med närmast ovanstående: 67 kungsörnar, 188 rödstjärtade vråkar, 348 amerikanska tornfalkar och 440 prärieugglor (totalt 1 127 rovfåglar och 2 710 fåglar).

Kungsörnsstudier vid vindkraftparken Altamont, Kalifornien (Pdf 2,0 MB)

Under sju år har totalt 257 radiosändarförsedda samt 60-70 par kungsörnar studerats i och kring Altamont Pass Wind Resource Area. Av 100 dödsfall bland de radiosändarförsedda örnarna konstaterades 42 bero på vindkraftverk, men den reella siffran antas vara större. Trots omfattande mortalitet bedöms kungsörnspopulationen vara stabil, sannolikt med stöd av inflyttning.

Observationsstudie av ett kungsörnspars beteenden före och efter uppförandet av en vindkraftpark, Skottland (Pdf 0,6 MB)

En åttaårig undersökning i Skottland visar på att ett kungsörnspar undviker en uppförd vindkraftpark, och istället nyttjar en yta där träd avverkats för att skapa lämpliga jaktmarker. Det är givetvis vanskligt att dra slutsatser utifrån ett enda par, men studien ger i alla fall en fingervisning om hur vindkraftetableringens påverkan kan studeras och i viss mån kompenseras.

Fågel- och fladdermusmortalitet vid Nine Canyon, Washington (Pdf 1,1 MB)

Till skillnad från i Sverige har åtskilliga kollisionsundersökningar genomförts vid vindkraftanläggningar i USA. Här redovisas ett exempel från gräs- och jordbruksbygd i delstaten Washington. Baserat på antal funna dödsfall samt inventerares effektivitet och hur fort kropparna försvinner (konsumeras/förflyttas/förmultnar), beräknades mortaliteten till 3,6 fåglar och 3,2 fladdermöss per vindkraftverk och år. Av omkomna fåglar var 47% berglärkor och 14% fasaner.

Kontrollstudie av fågel- och fladdermusmortalitet vid Maple Ridge, New York (Pdf 1,2 MB)

En studie lik ovanstående, men i skogs- och jordbrukslandskap i delstaten New York. Här beräknades så många som 9,6 fåglar och 14,9 fladdermöss omkomma per år och vindkraftverk.

Betydande inverkan från vindkraft på fågelkollisioner och anti-predatorbeteende hos jordekorrar (Pdf 0,5 MB)

I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal for Nature Conservation redogörs en studie som visar att:
  1. Vindkraft årligen dödar miljontals fåglar, och att sällsynta rovfåglar kan vara särskilt utsatta.
  2. Vindkraftparker i viktiga flyttstråk är särskilt farliga, och att placeringen kan försvåras av att flyttvägar ibland förändras.
  3. Enligt en beräkningsmodell är det rotorns centrala delar (där bladen är bredast) som utgör störst kollisionsrisk. Stora fåglar (t.ex. rovfåglar) är mest utsatta.
  4. Jordekorrars varningsläten skiljer sig mellan platser med/utan vindkraft, vilket tyder på att vindkraftverken förändrar djurlivet på platsen.

Effekter av rotorstorlek och navhöjd på kollisioner av fåglar och fladdermöss (i USA) (Pdf 0,1 MB)

Slutsatserna är att rotordiametern inte har någon större betydelse. Inte heller navhöjden påverkar fågelmortaliteten, men däremot ökar antalet omkomna fladdermöss exponentiellt med högre totalhöjd hos turbinerna. Detta tyder på att flyttande fladdermöss flyger på lägre höjd än sträckande fåglar. En konsekvens av att byta ut äldre och mindre vindkraftverk mot färre och större kan således bli att de nya i mycket större utsträckning når upp i den zon där migrerande fladdermöss rör sig. Resultatet i så fall blir färre fågelkollisioner (p.g.a. färre snurror) men fler omkomna fladdermöss.

Effekter på fåglar och fladdermöss när nya större vindkraftverk ersätter äldre och mindre (Pdf 0,9 MB)

Detta är en fortsättning på ett dokument från NABU (BirdLife i Tyskland) med den översatta titeln Sammanställning och analys av studier om vindkraftens (och andra förnyelsebara energikällors) påverkan på fåglar och fladdermöss (Pdf 0,3 MB)(under Dokument från BirdLife och dess partner-organisationer). Nu har ytterligare 45 studier analyserats för att bedöma hur omstruktureringen av vindkraftparker, från många små turbiner till större med högre effekt, påverkar fåglar och fladdermöss. Analysen styrker tidigare slutsatser att vindkraftverk generellt har relativt liten inverkan på häckfåglar, med undantag av vadare som undviker vindkraftanläggningar. Flyttande och övervintrande fåglar som änder, gäss och en del vadare tycks undvika vindkraftverk i större utsträckning. Vindkraftparker nära våtmarker och bergsryggar orsakar signifikant fler fågelkollisioner, medan anläggningar i eller nära skogsbygd drabbas värst av fladdermusmortalitet. Stick i stäv med andra studier tyder resultaten här på att turbinhöjden är korrelerad med risken för kollisioner av fåglar under flyttning, medan fladdermöss inte påverkades i denna undersökning. Om de nya större vindkraftverken blir färre än de snurror de ersätter, bör det hur som helst medföra positiva effekter för de flesta häckfåglar, eftersom habitatförlusterna minskar.

Beräknad väjningsfrekvens för röd glada vid vindkraftverk (Pdf 0,3 MB)

Vid bedömning av planerade vindkraftanläggningars inverkan på exempelvis rovfågelpopulationer används ofta väjningsfrekvens för att beräkna förväntad dödlighet. Rovfåglar uppskattas generellt undvika vindkraftverk i 98-100% av fallen. (Se dock Kollisionsrisk för havsörn på Smøla, Norge (Pdf 0,6 MB), som refereras längre upp på denna sida!) Den presenterade studien finner inget stöd för att röd glada skulle avvika från denna förväntan och bedömer att väjningsfrekvensen sannolikt ligger nära 99%.

Gåskollisioner och undvikandebeteenden vid vindkraftparker (Pdf 0,1 MB)

Fågelövervakningsdata från sex vindkraftparker (fem i USA och en i Nederländerna) med rastande/övervintrande gäss granskas. Alla uppvisar låga mortalitetstal, i storleksordningen en dödad gås per turbin och år, utan påverkan på populationsnivå. En kollisionsberäkningsmodell anger en väjningsfrekvens på 99.93%, samtidigt som författarna ifrågasätter giltigheten hos kollisionsmodeller.

Fåglars respons på vindkraftverk med UV-reflekterande färg (Pdf 1,0 MB)

Vid senaste sekelskiftet uppskattades årligen mellan 100 miljoner och en miljard fåglar omkomma genom kollision med ”människorelaterade objekt” i USA. (NWCC redovisar i en annan rapport följande antal fåglar per dödsorsak och år; fordon 60-80 miljoner, kraftledningar upp till 174 miljoner, kommunikationsmaster 4-50 miljoner och huskatter 100 miljoner.) Samtidigt bedömdes vindkraften ta 33 000 fåglar av daga varje år. Trots liten proportionell mortalitet är det rimligt att vidta åtgärder för att minska riskerna för fåglar att kollidera med vindkraftverk. En metod som framförts är att måla vindsnurror med färg som reflekterar ultraviolett ljus, som uppfattas av fåglar till skillnad från oss människor. Här presenteras en studie som dokumenterar låg mortalitet, men ingen signifikant skillnad gentemot konventionella vindkraftverk. Att undvika exempelvis luftledningar och vajersäkrade mätstationer antas ha betydligt större positiv inverkan för att minska antalet fågelkollisioner.

Sökeffektivitet och tid innan kollisionsoffer försvinner (Pdf 0,5 MB)

En amerikansk sammanställning belägger betydande skillnader mellan hur stor andel omkomna fåglar som inventerare finner, beroende på hur effektiva de är i sitt sökande och vilken vegetationstyp som förekommer. En del undersökningar ger låg fyndfrekvens (35-50%), medan andra visar betydligt högre (75-85%). Fågelstorleken har också betydelse. Exempelvis redovisar en studie att 50% av små och 88% av stora fåglar hittades. Därmed underskattas ofta antalet omkomna mindre fåglar. Resultaten pekar vidare på att 50-75% av kropparna är borta inom 1-4 veckor, men även här finns stora variationer mellan olika platser.

Utvärdering av att använda hundar för eftersök av fladdermöss som omkommit vid vindkraftverk (Pdf 0,1 MB)

Denna amerikanska studie undersökte skillnaden mellan hur stor andel kollisionsoffer som hundar respektive människor fann vid två vindkraftparker (i West Virginia och Pennsylvania). Hundar fann 71% respektive 81% och mänskliga inventerare 42% respektive 14% av kropparna. Vid båda anläggningarna minskade människors effektivitet drastiskt med tilltagande vegetation, medan hundarnas var fortsatt hög.

Kollisionsrisk för fåglar vid vindkraftparker till havs (Pdf 0,5 MB)

Havsbaserad vindkraft förväntas expandera avsevärt framöver, i takt med minskad tillgänglighet på land och lägre installationskostnader. En dansk studie visar att fåglar undviker vindkraftparker till havs. Nattetid undviker flyttande flockar inte området i lika stor omfattning, men håller längre avstånd till vindkraftverken. Mindre än 1% av flyttande änder och gäss var tillräckligt nära för att utsättas för kollisionsrisk.

Effekter av vindkraftverk på övervintrande ejdrars beteenden (Pdf 0,3 MB)

Vid en dansk vindkraftpark i Kattegatt studerades övervintrande ejdrars beteenden under olika omständigheter. Som hjälpmedel användes vättar och utifrån dessa bedömdes ejdrarnas benägenhet att flyga och landa i närheten av vindkraftverk. Det visade sig att ejdrar tydligt undviker att flyga nära vindkraftparker, och att deras beteende inte påverkas av vare sig bladens ljud eller rörelser. Antalet ejdrar som flög nära (0-200 m) vindkraftparken var 19% lägre än antalen som flög 200-400 m respektive 400-600 m utanför, och inom vindkraftparken flög hälften så många ejdrar. Antalet ejdrar som visade tendens att vilja landa vid grupperna av vättar var 54-60% respektive 48% lägre inom respektive nära (100 m) vindkraftparken jämfört med på 300 m och 500 m avstånd. Noterbart är att andra studier påvisat att ejdrar undviker vindkraftparker på upp till 4 km, varför undvikandefrekvensen kan vara betydligt högre än som redovisas här.

Fåglar och vindkraftparker till havs – en het potatis inom marinekologi (Pdf 0,03 MB)

En artikel som uppmärksammar att storskalig utbyggnad av vindkraftparker till havs kan komma att innebära betydande risker för de miljontals fåglar som häckar, rastar eller flyttar igenom Östersjön och Nordsjön. Fem riskområden behandlas:
  1. Kollisionsrisker
  2. Temporära habitatförluster under konstruktionsfasen
  3. Långtgående habitatförluster vid drift
  4. Barriäreffekter längs flyttningsvägar
  5. Separering av ekologiska enheter som rastplatser och födosöksområden

Forholdet mellom fugler og vindmøller og andre lufthindringer – en litteraturoversikt (Pdf 1,0 MB)

Den som på egen hand vill gräva djupare i referenser kan rekommenderas denna NINA-rapport från 2008, som är en tryckt version av en Internet-baserad referensdatabas (som uppdateras kontinuerligt) om relationen mellan fåglar och fladdermöss och de hinder som dessa kan stöta på i luftrummet, såsom vindkraftverk, torn, master och byggnader. Referenserna är uppdelade efter teman och sorterade efter årtal.

 
Fågelskydd
 
KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)
Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44440
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR