Logg över uppdateringar i Namnlistan versionerna 7 och 6.

En av nyheterna i IOC:s lista är att mindre korsnäbb delas upp i två arter; mindre korsnäbb (bilden) och cassiakorsnäbb. Foto: Markus Lagerqvist.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Version 7 av listan över svenska namn innehåller ändringar föranledda av förändringar i IOC:s världslista version 7.2 (april 2017), 7.3 (juli 2017) och 8.1 (januari 2018).

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar i IOC v. 7.2, 7.3 och 8.1

  • Rostkindad frankolin (Pternistis castaneicollis) delas upp i två arter:
    • rostkindad frankolin (P. castaneicollis), som förekommer i Etiopien och Somaliland (norra Somalia);
    • svartpannad frankolin(P. atrifrons), som förekommer i ett mindre område på gränsen mellan södra Etiopien och norra Kenya.
  • Rödbröstad kronduva (Goura scheepmakeri) delas upp i två arter:
    • scheepmakerkronduva(G. scheepmakeri), från sydöstra Nya Guinea;
    • sclaterkronduva(G. sclaterii), från sydcentrala Nya Guinea.
  • Glanssalangan (Collocalia esculenta) delas upp i hela åtta arter:
    • fjäderfotssalangan (C. affinis), från bl.a. Andamanerna, Nikobarerna, Malackahalvön, Sumatra och Borneo;
    • julösalangan (C. natalis), endemisk för Julön;
    • bergsryggssalangan (C. isonota), från norra Luzon, Mindoro, Mindanao och Suluarkipelagen i Filippinerna;
    • grågumpssalangan (C. marginata), från Babuyan, Calayan, Camiguin, centrala–södra Luzon, västra Visayaöarna och Palawan i Filippinerna;
    • tenggarasalangan (C. sumbawae), från västra Små Sundaöarna (bl.a. Lombok, Sumbawa, Flores och Sumba), på indonesiska Nusa Tenggara;
    • timorsalangan (C. neglecta), från östra Små Sundaöarna (bl.a. Timor, Alor och Wetar);
    • glanssalangan(C. esculenta), som förekommer från Sulawesi österut till Salomonöarna;
    • satängsalangan (C. uropygialis), från Santa Cruz-öarna, Vanuatu, Loyautéöarna och Nya Kaledonien.
  • Tornuggla (Tyto alba) delas upp i två arter:
    • tornuggla (T. alba), i Europa, Mellanöstern och Afrika;
    • amerikansk tornuggla (T. furcata), i Nord- och Sydamerika.
  • Archbolds uggleskärra (Aegotheles archboldi) stryks från listan, archboldi räknas numera som en underart av berguggleskärra (Aegotheles albertisi).
  • Stålblåbukig smaragd (Amazilia saucerottei) delas upp i två arter:
    • stålblåbukig smaragd (A. saucerottei), som förekommer i Colombia och Venezuela;
    • hoffmannsmaragd (A. hoffmanni), från Nicaragua och Costa Rica.
  • Flaggkolibri (Ocreatus underwoodii) delas upp i tre arter:
    • vittofsad flaggkolibri (O. underwoodii), som förekommer från norra Venezuela till västra Ecuador;
    • peruflaggkolibri (O. peruanus), som förekommer från östra Ecuador till nordöstra Peru;
    • boliviaflaggkolibri (O. addae), från centrala Peru och Bolivia.
  • Thayertrut (Larus thayeri) stryks från listan, thayeri räknas numera som en underart av vitvingad trut (Larus glaucoides).
  • Rödkronad parakit (Psittacara wagleri) delas upp i två arter:
    • rödkronad parakit (P. wagleri), från Colombia och Venezuela;
    • kordiljärparakit (P. frontatus), från Kordiljärerna i Peru.
  • Zusikolibri (Heliangelus zusii) stryks då genetiska studier av det enda kända exemplaret visat att det är av hybridursprung.
  • Brokblåsmyg (Malurus lamberti) delas upp i två arter:
    • purpurryggig blåsmyg (Malurus assimilis), i västra och centrala Australien;
    • brokblåsmyg (Malurus lamberti), i sydöstra Australien.
  • Silkesstjärt (Lamprolia victoriae) delas upp i två arter:
    • taveunisilkessjtärt (L. victoriae), endemisk för Taveuni i Fijiöarna;
    • natewasilkesstjärt (L. klinesmithi), endem som bara finns på Natewahalvön på Vanua Levi i Fijiöarna.
  • Olivbulbyl (Iole viridescens) delas upp i två arter:
    • olivbulbyl (I. viridescens), från Burma, Thailand och Malackahalvön;
    • kacharbulbyl(I. cacharensis), från nordöstra Indien och östra/sydöstra Bangladesh. Artens namn anspelar på det gamla kungadöme som fanns i området fram till det införlivades i Brittiska Indien.
  • Ockragumpad bulbyl (Iole crypta) delas upp i två arter:
    • ockragumpad bulbyl (I. crypta), från Burma, Thailand, Malackahalvön och Sumatra;
    • charlottebulbyl (I. charlottae), från Borneo.
  • Liberisk grönbulbyl (Phyllastrephus leucolepis) styrks då den visat sig vara en färgvariant av citrongrönbylbyl.
  • Varfågel (Lanius excubitor) delas upp i två arter:
    • varfågel (L. excubitor), som förekommer från norra Europa österut till centrala Ryssland (underarterna excubitor ochhomeyeri);
    • beringvarfågel (L. borealis), som förekommer både på den asiatiska och den amerikanska sidan om Berings sund, från sydcentrala Ryssland och Kazakstan till Alaska och Kanada (underarterna bianchii, mollis, funereus, sibiricus och borealis).
  • Miombosolfågel (Cinnyris manoensis), delas upp i två arter:
    • västlig miombosolfågel(Cinnyris gertrudis);
    • östlig miombosolfågel(Cinnyris manoensis).
  • Angolasolfågel (Cinnyris ludovicensis) delas upp i två arter:
    • angolasolfågel (C. ludovicensis), endemisk för Angola;
    • whytesolfågel (C. whytei), från Zambia, Malawi och Tanzania.
  • Gulbröstad skogstrast (Catharus dryas) delas upp i två arter:
    • gouldskogstrast(Catharus dryas), som förekommer från södra Mexiko, söderut till Nicaragua;
    • sclaterskogstrast(Catharus maculatus), som förekommer i Anderna i Sydamerika, från västra Venezuela till norra Argentina.
  • Nilgirifnittertrast (Montecincla cachinnans) delas upp i två arter:
    • nilgirifnittertrast (M. cachinnans), förekommer i Nilgiribergen i västra Tamil Nadu och nordöstra Kerala i sydvästra Indien;
    • banasurafnittertrast (M. jerdoni), förekommer i sydvästra Karnataka och nordöstra Kerala (bl.a. Banasura Peak) i sydvästra Indien.
  • Keralafnittertrast (Montecincla fairbanki) delas upp i två arter:
    • palanifnittertrast(M. fairbanki), förekommer i södra Västra Ghats, i sydöstra Kerala och sydvästra Tamil Nadu (bl.a. Palani Hills), i sydvästra Indien;
    • ashambufnittertrast (M. meridionale), förekommer i sydligaste Kerala och Tamil Nadu (bl.a. Ashambu Hills) i sydligaste Indien.
  • Mindre korsnbäbb (Loxia curvirostra), delas upp i två arter:
    • mindre korsnäbb (Loxia curvirostra);
    • cassiakorsnäbb (L. sinesciurus), som endast förekommer i Cassia County och troligen även delar av angräsande Twin Falls Country i sydligaste Idaho.
  • Gråsiska (Acanthis flammea) delas – i avvaktan på ytterligare studier i komplexet – upp i två arter:
    • gråsiska (A. flammea);
    • brunsiska (A. cabaret).
  • Gräspiplärka (Anthus lutescens) delas upp i två arter:
    • gräspiplärka (A. lutescens), som finns stora delar av Sydamerika;
    • perupiplärka(A. peruvianus), som förekommer längs Perus västkust, söderut till nordligaste Chile.
  • Kortnäbbad piplärka (Anthus brevirostris) delas upp i:
    • kortnäbbad piplärka (A. furcatus) som förekommer i tempererade gräsmarker i lågländerna i Argentina, Uruguay och sydöstra Brasilien;
    • punapiplärka(A. brevirostris) som förekommer i punagräsmarker upp till 4 300 meters höjd från centrala Peru, genom Bolivia till nordvästligaste Argentina.
  • Gulögd junco (Junco phaeonotus) delas upp i två arter:
    • gulögd junco (J. phaeonotus), som förekommer från södra Arizona, söderut till Guatemala;
    • californiajunco (J. bairdi), endemisk för sydligaste Baja California.
Två nyligen beskrivna arter tillkommer:
  • Gråbrynad myrfågel(Myrmoderus eowilsoni), från Cordillera Azul i norra Peru.
  • Tatamátapakul(Scytalopus alvarezlopezi), från västra Anderna i Colombia; arten är uppkallad efter berget Cerro Tatamá.
Tre numera utdöda arter läggs till huvudlistan:
  • bermudavråk(Bermuteo avivorus).
  • norfolkmarkduva(Alopecoenas norfolkensis).
  • bermudaspett(Colaptes oceanicus).
Familjer
Flera nya familjer tillkommer, framför allt som en följd av genetiska studier av superfamiljen Passeriodea.De nya familjerna är:
  • Sångtangaror(Phaenicophilidae). Fyra arter som alla förekommer på Hispaniola.
  • Snårtangaror (Calyptophilidae). Två arter, även denna familj är endemisk för Hipaniola.
  • Puertoricotangaror (Nesospingidae). Monotypisk familj, som endast består av puertoricatangaran, endemisk för Puerto Rico.
  • Trasttangaror (Rhodinocichlidae). Monotypisk familj, som endast består av trasttangaran, som förekommer från Mexiko till Venezuela.
  • Falsktangaror (Mitrospingidae). Fyra huvudsakligen sydamerikanska arter.
  • Kubasångare (Teretistridae). Två arter som båda förekommer i Kuba.
  • Zeledonior(Zeledoniidae). Monotypisk familj, som endast består av zeledonian, som förekommer i Costa Rica och Panama.
  • Ikterior (Icteriidae). Monotypisk familj, som endast består av den nordameriska arten gulbröstad ikteria. OBS! Ej ett förväxla med familjen Icteridae (trupialer)!
  • Spindalior (Spindalidae), består av fyra karibiska arter, för vilka det svenska namnet justeras från spindalis till spindalia för att bättre passa svenskt böjningsmönster.
  • Amerikanska sparvar (Passerellidae), består av de amerikanska arter som tidigare fördes till fältsparvarna (Emberizidae).
Övriga justeringar
  • Sydlig brunand (Netta erythrophthalma) byter namn till sammetsand, då den inte tillhör samma släkte som brunand (Aythya).
  • Madagaskarbrunand (Aythya innotata) byter namn till madagaskardykand då den troligen står närmare t.ex. australisk dykand och amurdykand än brunand.
  • Uppdelningen av rallarna i två familjer (Sarothruridae och Rallidae) fick som konsekvens att ”skogsrallar” används som beteckning på två olika släkten i skilda familjer; Canirallus i Sarothruridae ochAramides iRallidae. För att undvika detta begränsas skogsrall till de två arterna i Canirallus, medan arterna i Rallidae – som hör till de ”egentliga” rallarna framöver endast kallas ”rall”. Detta medför följande justeringar:
    • grånackad rall (v. 6, mindre skogsrall)
    • rödhalsad rall (v. 6, rödhalsad skogsrall)
    • gråhalsad rall (v. 6, gråhalsad skogsrall)
    • centralamerikansk rall (v. 6, centralamerikansk skogsrall)
    • brunrall (v. 6, brun skogsrall)
    • ipécaharall (v. 6, jätteskogsrall)
    • saracúrarall (v. 6, gråbröstad skogsrall)
    • rödvingad rall (v. 6, rödvingad skogsrall)
  • Svartbandad rall (Laterallus fasciatus) justeras till svartbandad dvärgrall för att spegla artens tillhörighet till dvärgrallarna.
  • För att bättre spegla släkesttillhörigheten justeras några namn bland hönsfåglarna:
    • långnäbbshöna(v. 6, långnäbbad skogshöna)
    • dulithöna(v. 6, Hoses skogshöna)
    • svarthöna(v. 6, svart skogshöna)
    • madagaskarvaktel(v. 6, madagaskarhöna)
    • papuavaktel(v. 6, papuaberghöna)
    • rosthöna(v. 6, rostskogshöna)
    • blodhöna(v. 6, rödhuvad skogshöna)
  • Newells lira (Puffinus newelli) justeras till hawaiilira, då den efter splitten av rapalira (Puffinus myrtae) numera är endemisk för Hawaiiöarna.
  • Australisk skedstork (Platalea regia) byter namn till kungsskedstork, vilket den heter på de flesta andra språk.
  • Praktnatthäger (Gorsachius magnificus) ändras till prakthäger då arten verkar stå närmare hägrarna i släktet Egretta än natthägrarna.
  • Genetiska studier visar att de två arterna tofsduvökar inte är nära släkt med övriga arter i släktet Accipiter, varför namnen justeras till tofshökar; orienttofshök (v. 6, tofsduvhök) och sulawesitofshök (v. 6, sulawesiduvhök).
  • De amerikanska markduvorna i släktena Columbina, Claravis, Metriopelia och Uropelia kallas framledes sparvduvor för att särskilja dem från de avlägset besläktade markduvorna i Gamla världen. Columbina minuta hette sedan tidigare sparvduva och får namnet specificerat till dvärgsparvduva. Av samma anledning byter tjocknäbbad markduva (Trugon terrestris) namn till gladiatorduva.
  • Australisk tornuggla (Tyto javanica) justeras till östlig tornuggla för att bättre spegla utbredningområdet som sträcker sig från Pakistan österut till Melanesien.
  • Kragdvärguvar förenklas till dvärguvar, berör fem arter vilka får namnen indisk dvärguv, kinesisk dvärguv, japansk dvärguv, sundadvärguv och filippindvärguv.
  • Papuahökuggla (Uroglaux dimorpha) ändras till papuaspökuggla för att spegla artens släktskap. Detta föranleder att papuaspökuggla (Ninox theomacha) samtidigt får det nya namnet häxspökuggla.
  • Nacundanattskärra (Chordeiles nacunda) justeras till nacundafalknattskärra, för att harmoniera med övriga arter i släktet Chordeiles.
  • Brokpipare (Hoploxypterus cayanus) ändra till brokvipa då arten står nära viporna (Vanellus), snarare än pipare.
  • Bergpipare (Charadrius montanus) ändras till präriepipare för att bättre spegla den miljö arten faktiskt återfinns i.
  • Skovelnäbbskungsfiskare (Clytoceyx rex) justeras till skovelnäbbskokaburra, då släktet Clytoceyx i en ny studie visat sig vara inbäddat i kokaburrorna (släktet Dacelo).
  • De tre arter som har namnet dvärgkungsfiskare är inte släktmässigt nära varandra, och justeras till dvärgkungsfiskare (v. 6, afrikansk dvärgkungsfiskare), orientkungsfiskare (v. 6, orientalisk dvärgkungsfiskare) och bronskungsfiskare (v. 6, grön dvärgkungsfiskare).
  • Större gråfiskare (Megaceryle lugubris) ändras till tofskungsfiskare då den inte tillhör samma släkte som gråfiskaren (Ceryle).
  • Svartnäbbad tukan (Ramphastos ambiguus) justeras till gulstrupig tukan. Namnet svartstrupig tukan reserveras till underarten ambiguus.
  • Blåvingad parakit (Brotogeris tirica) byter namn till tiricaparakit för att undvika förväxling med blåvingeparakit (Neophema chrysostoma).
  • Namnen på de två papegojfamiljerna Psittacidae och Psittaculidae förenklas till västpapegojor och östpapegojorfrån tidigare "Afrikanska och amerikanska papegojor" respektive "Asiatiska och australiska papegojor". Tilläggas kan att båda familjerna förekommer i Afrika i ungefärligen lika hög grad.
  • Portlincolnparakit (Barnardius zonarius) justeras till ringparakit (eng. Australian Ringneck). Namnet portlincolnparakit reserveras för underarten zonarius (Port Lincoln Ringneck), en av fyra distinkta underarter, som ibland splittas.
  • Kastanjemussmyg (Crateroscelis nigrorufa) och origma (Origma solitaria) justeras till kastenjebusksmyg och klippmussmyg då de genetiskt visat sig tillhöra busksmygarna (Sericornis) respektive mussmygarna (Crateroscelis).
  • Blek vattentyrann (Ochthornis littoralis) har visat sig inte stå nära de andra vattentyrannerna och får namnet brinktyrann.
  • Pygmétyrannerna i släktena Myiornis, Lophotriccus och Atalotriccus är inbäddade bland todityrannerna och endast avlägset släkt med andra pygmétyranner, namnen justeras därför till todityrann och blir då örontodityrann, vitbukig todityrann, svartkronad todityrann, stubbstjärtad todityrann, rosttofsad todityrann, långtofsad todityrann, tvåbandad todityrann, hjälmtodityrann och blekögd todityrann. Namet påHemitriccus griseipectusjusteras till vitbröstad todityrann (pga. konflikt med albiventris).
  • Rostvingad piggstjärt (Premnornis guttuliger) har visat sig stå långt ifrån övriga piggstjärtar och är istället nära släkt med markkryparna i släktet Tarphonomus. Den får därför istället namnet stamkrypare, från det vetenskapliga namnet Premnornis.
  • Roraimapiggstjärt (Roraimia adusta) och fläcktaggstjärt (Cranioleuca gutturata) tillhör samma klad som mjukstjärtar i släktet Thripophaga och justeras till roraimamjukstjärt och fläckmjukstjärt.
  • Nakenhalsad fruktkråka (Gymnoderus foetidus) står inte nära de övriga tre fruktkråkorna och ändras till nakenhalsad kotinga.
  • Gråstjärtad piha (Snowornis subalaris) och olivpiha (S. cryptolophus) ändras till gråstjärtad kotinga och olivkotinga då de står närmare andra kotingasläkten än pihorna i släktet Lipaugus.
  • En ny studie har visat att de två silkessjärtarna och drongosolfjädersjärt (Chaetorhynchus papuensis) från Nya Guinea, vilka idag förs till familjen solfjäderstjärtar (Rhipiduridae), tillsammans med sangihemonarken (Eutrichomyias rowleyi) tillsammans utgör en relikt klad av arter, som kan särskiljas till en egen familj; ”silkesstjärtar” (Lamprolidae). För att visa på det nära släktskapet justeras namnen på de två senare till papuasilkessjärt och sangihesilkesstjärt.
  • Klippsvala reserveras för arterna i släktet Ptyonoprogne (dit ”vår” klippsvala hör). Förledet ”klipp-” stryks från namnen på tre arter i släktet Petrochelidon; rödstrupig svala, rödahavssvala och kapsvala.
  • De två arterna bärpickare i familjen Paramythiidae byter namn till bärfåglar för att undvika förväxling med bärpickarna i familjen Melanocharitidae. Familjenamnet ändras därmed också; från Mesbärpickare till Bärfåglar.
  • Genetiska studier har visat att av vissa av arterna i släktet Alcippe inte är nära släkt med varandra, tio av arterna bör flyttas till familjen Leiothrichidae, medan övriga sju hör hemma i familjen Pellorneidae – dessa behöver flyttas till ett nytt släkte; Schoeniparus. Dessa sju står nära timaliorna i släktena Gampsorhynchus och Malacopteron och byter namn alla namn från alkippa till timalia. De nya namnen blir gulpannad timalia, gulbröstad timalia, rostvingad timalia, langbiantimalia, rosthalsad timalia, bronskronad timalia och brunkronad timalia.
  • De tre släktena Zosterornis, Dasycrotapha och Sterrhoptilus som tidigare troddes vara timalior och idag heter trädtimaliror är inbäddade inom glasögonfåglarna och inte heller varandras närmaste släktingar, varför det är bättre att kalla dem glasögonfåglar. De nya namnen blir brunmaskad glasögonfågel, luzonglasögonfågel, panayglasögonfågel, negrosglasögonfågel, palawanglasögonfågel, praktglasögonfågel, mindanaoglasögonfågel, samarglasögonfågel, gulkronad glasögonfågel, svartkronad glasögonfågel, rostkronad glasögonfågel. Samt pga. namnkonflikt justeras av ytterligare tre namn till goodfellowglasögonfågel (Lophozosterops goodfellowi), låglandsglasögonfågel (Zosterops meyeni) och svarthättadad glasögonfågel (Zosterops atricapilla).
  • De fyra arter som tidigare fördes till släktet Speirops och även har det engelska/svenska namnet speirops är alla inbäddade i släktet Zosterops och inte heller varandras närmaste släktingar, de byter därför till glasögonfågel, som de övriga arterna i släktet och får då namnen biokoglasögonfågel (Zosterops brunneus), kamerunglasögonfågel (Zosterops melanocephalus), silverglasögonfågel (Zosterops leucophaeus), och sotglasögonfågel (Zosterops lugubris).
  • Namnet på två lövsångararter förenklas; Phylloscopus affinis från alpinsångare till alpsångare (konsekvent med den nyligen beskrivna alptrasten) och Phylloscopus subaffinis från subalpin sångare till lidsångare.
  • Gråvingad snårskvätta (Cossypha polioptera) har visat sig vara en akalat (släktet Sheppardia) och namnet justeras till gråvingad akalat.
  • Goodfellows flugsnappare (Vauriella goodfellowi) justeras till Goodfellows djungelflugsnappare för att spegla nya rön om släktskapsförhållande bland flugsnapparna.
  • Granlöpare (Peucedramus taeniatus) ändras till tallsmyg, då arten framför allt förekommer i tall- snarare än granskogar och ”-löpare” kan ge en felaktig bild av att arten är markbunden (jämför med t.ex. ökenlöpare). Påverkar även namnet på familjen Peucedramidae som ändras till tallsmygar.
  • Stresemanns rosenfink (Carpodacus waltoni) justeras till aurorarosenfink. Namnet Stresemanns rosenfink reserveras för underarten eos.
  • Gulgumpad skogssångare (Setophaga coronata) justeras till myrtensångare. Namnet gulgumpad skogssångare reserveras för gulgumpad skogssångare i vid mening (dvs. inklusive auduboni, nigrifrons och goldmani).
  • Rostbrynad (Hemispingus rufosuperciliaris) och gråryggig hemispingus (H. goeringi) justeras till rostbrynad resp. skifferryggig sångfink då de genetiskt visat sig vara inbäddade bland sångfinkarna i släktet Poospiza.
  • Puertoricosångtangara (Nesospingus speculiferus) justeras till endast puertoricotangara då den först till en egen monotypisk familj skild från sångtangarorna.
  • Kubansk sångtrupial (Ptiloxena atroviolacea) ändras till violtrupial då den inte tillhör samma släkte som sångtrupialen (Dives).
  • Geografiska förled har justerats för konsekvens:
    • filippinsk till filippin-
    • kambodjansk till kambodja-
    • karibisk till karib-
    • kubansk till kuba-
    • malajisk till malaj-
    • mexiko- till mexikansk
    • nepalesisk till nepal-
    • nykaledonsk till nyakaledonien-
    • nyzeeländsk till nyazeeland-
    • tasmansk till tasman-
    • tropisk till tropik-
  • Några arter med patronymikon (dvs. namn som getts för att hedra en person) får enklare namn:
    • fläckörn (v. 6, ayresörn)
    • sahelormörn (v. 6, Beaudoins ormörn)
    • törnnattskärra (v. 6, Donaldson-Smiths nattskärra)
    • borstpapegoja (v. 6, Pesquets papegoja)
    • gulbröstad spettpapegoja (v. 6, Meeks spettpapegoja)
    • grön spettpapegoja (v. 6, Fischers spettpapegoja)
    • parámyrpitta (v. 6, Snethlages myrpitta)
    • sonettcistikola (v. 6, Levaillants cistikola)
  • Ytterligare några namn med patronymikon har för att få mer lättanvända namn skrivits samman; taczanowskitinamo, mellerand, sauzierkricka, shelleyfrankolin, temmincktragopan, stejnegerpetrell, pinskerhökörn, wallacehökörn, gurneyörn, cassinörn, doriahök, cooperhök, meyerduvhök, böhmdunrall, lewinrall, jerdonökenlöpare, sjöstedtduva, fischerfruktduva, mackinlaygökduva, coquerelkoua, horsfieldglansgök, hodgsonhökgök, gurneydvärguv, sjöstedtsparvuggla, blewittuggla, köpckeskrikuv, hodgsongrodmun, blythgrodmun, gouldgrodmun, bennettuggleskärra, köpckeeremit, jourdanskogsjuvel, whiteheadtrogon, böhmbiätare, tickellnäshornsfågel, austennäshornsfågel, waldennäshornsfågel, cassinhonungsvisare, wahlberghonungsvisare, zenkerhonungsvisare, buckleyskogsfalk, müllerpapegoja, lyallklippsmyg, whiteheadbrednäbb, grauerbrednäbb, ménétriesmyrsmyg, parkermyrfågel, oustaletdvärgtyrann, kämpfertodityrann, hudsonsottyrann, cassinkungstyrann, toddvisseltyrann, nuttingtopptyrann, zimmerflatnäbb, zimmerschifforn, wiedmanakin, willardbusktörnskata, füllebornbusktörnskata, turatibusktörnskata, petitnålfågel, blythbrokvireo, fischerfinklärka, temminckgrönbulbyl, cassingrönbulbyl, shelleygrönbulbyl, ansorgegrönbulbyl, sjöstedtgrönbulbyl, prigoginegrönbulbyl, fischergrönbulbyl, xaviergrönbulbyl, sharpegrönbulbyl, baumanngrönbulbyl, hartertsångare, levaillantcistikola, gurneysockerfågel, sclatergärdsmyg, hildebrandtglansstare, wallerglansstare, fraserrosttrast, finschrosttrast, hodgsonrödstjärt, hartertflugsnappare, jacksonvidafink, dybowskidroppastrild, jamesonamarant, sillemrosenfink.
  • Ett antal tvåstaviga namn där förledet utgörs av en färg eller ett väderstreck har skrivits samman, dels för att namnen blir tydligare (bruntrast eller brun trast), dels för att få namnbruket mer konsekvent; blådaknis, brunkivi, brunkricka, brunkroknäbb, brunlori, brunmesit, brunrävsparv, brunskriktrast, brunsprötstjärt, brunsångsmyg, brunvaktel, gråbulbyl, grådrillfink, gråjako, gråpoto, gråsångfink, grönjery, grönkrombek, grönmango, gröndrillfink, rödlori, svartbaza, svartbulbyl, svartfibi, svartguan, svarthocko, svartlori, svartmamo, svartmunia, svartpivi, svartshama.
  • Likaså har några arter med kort efterled, med ledförledet nordlig, sydlig, västlig eller östlig skrivits samman; norddunrygg, nordkrombek, nordpoto, nordschifforn, västbortssmyg, västgrässmyg, västkilnäbb, östgråmes.
  • Övriga justeringar/språkliga korrektioner:
    • malackapåfågelfasan (v. 6, malajpåfågelfasan)
    • Isidores hökörn (v. 6, Isidors hökörn)
    • tofsörn (v. 6, afrikansk tofsörn)
    • selayargökduva (v. 6, salayargökduva)
    • kapturkduva (v. 6, kapturturduva)
    • kortvingegök (v. 6, indisk gök)
    • saheluv (v. 6, grå fläckuv)
    • dunkelspökuggla (v. 6, Humes spökuggla)
    • chólibaskrikuv (v. 6, sydamerikansk skrikuv)
    • djungelnattskärra (v. 6, orientnattskärra)
    • gulpannad jaçana (v. 6, centralamerikansk jaçana)
    • gulpannad sothöna (v. 6, rödgulpannad sothöna)
    • tjocknäbbad tärna (v. 6, sydamerikansk flodtärna)
    • maoritärna (v. 6, nyzeeländsk flodtärna)
    • dvärgtoko (v. 6, rödnäbbad dvärgtoko)
    • dvärgnäshornsfågel (v. 6, svart dvärgnäshornsfågel)
    • spetsgröngöling (v. 6, indokinesisk gröngöling)
    • blyspett (v. 6, askspett)
    • vitgumpsfalk (v. 6, orientalisk pygméfalk)
    • mindrechathambeckasin (v. 6, chathambeckasin)
    • siaujuveltrast (v. 6, siaojuveltrast)
    • sultanjuveltrast (v. 6, kryddjuveltrast)
    • rostnackad honungsfågel (v. 6, östlig sylnäbb)
    • rosthalsad honungsfågel (v. 6, västlig sylnäbb)
    • bambusmyg (v. 6, fläckig bambusmyg)
    • kolmyrfågel (v. 6, beckmyrfågel)
    • rödkronad tyrann (v. 6, social tyrann)
    • chocóvisseltyrann (v. 6, västlig visseltyrann)
    • sundasångsmyg (v. 6, orientsångsmyg)
    • sittella (v. 6, sitella), berör tre arter i familjen Neosittidae
    • Lawes strålparadisfågel (v. 6, lawesstrålparadisfågel)
    • sotholärka (v. 6, transvaallärka)
    • taiwankupvinge (v. 6, taiwanesisk kupvinge)
    • bronsstjärtad glansstare (v. 6, bronsstjärtsglansstare)
    • solfjädersbärpickare (v. 6, solfjädersstjärtsbärpickare)
    • gråhättad gråfågel (v. 6, bismarckgråfågel)
    • arabsångare (v. 6, arabisk sångare)
    • gyllingsångare (v. 6, gyllingssångare)
    • sukatsjovfnittertrast (v. 6 Sukatjovs fnittertrast)
    • tibetansk koltrast (v. 6, tibetkoltrast)   
    • rödbent trast (v. 6, rödfotad trast)
    • miombotermitskvätta (v. 6, vitkronad termitskvätta)
    • campossparv (v. 6, grässparv)
    • stenknäckssiska (v. 6 stenknäcksiska)
    • citronbröstad siska (v. 6, citronbröstsiska)
    • laysan-apapane (v. 6, laysanhonungsfink)
    • LeContes sparv (v. 6, Le Contes sparv)
Markus Lagerqvist och Erling Jirle, Tk, 30 januari 2018.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Namnändringar föranledda av taxonomiska förändringar i IOC v. 7.1, implementerade i namlistan ver. 6 (januari 2017).

  • Stewartskarv (Leucocarbo chalconotus) delas upp i två arter:
    • otagoskarv (L. chalconotus), som förekommer huvudsakligen i Otagoprovinsen på sydöstra Sydön, Nya Zeeland.
    • foveauxskarv (M. stewarti), som förekommer på båda sidor om Foveuaxsundet som skiljer Sydön från Stewart Island.
  • Ametiststrupig solängel (Heliangelus amethysticollis) delas upp i tre arter:
    • ametiststrupig solängel (H. amethysticollis), som förekommer från södra Ecuador till nordvästra Bolivia.
    • méridasolängel (H. spencei), endemisk för provinsen Mérida i Venezuela.
    • longuemaresolängel (H. clarisse), som förekommer i östra Colombia och västra Venezuela.
  • Kilnäbbskolibri (Schistes geoffroyi) delas upp i två arter:
    • östlig kilnäbbskolibri (S. geoffroyi), som förekommer från östra Colombia och norra Venezuela söderut till östra Peru och centrala Bolivia.
    • västlig kilnäbbskolibri (S. albogularis), från västra Colombia och västra Ecuador.
  • Halsbandsmånbröst (Melanopareia torquata) delas upp i två arter:
    • halsbandsmånbröst (M. torquata), som förekommer i östra och centrala Brasilien och nordöstra Paraguay.
    • boliviamånbröst (M. bitorquata), endemisk för östra Bolivia.
  • Rubintyrann (Pyrocephalus rubinus) delas upp i fyra arter:
    • rubintyrann (P. rubinus), som förekommer från sydöstra Bolivia, Paraguay, och sydöstra Brasilien till Argentina och Uruguay.
    • cinnobertyrann (P. obscurus), som förekommer i Nord- och Mellanamerika, söderut till norra Chile.
    • darwintyrann (P. nanus), från Galápagosöarna, förutom San Cristóbal.
    • sancristóbaltyrann (P. dubius), endemisk för San Cristóbal, men sågs senast 1987 och betraktas numera som utdöd.
  • Grå flugsnappare (Muscicapa striata) delas upp i två arter:
    • grå flugsnappare (M. striata).
    • tyrrensk flugsnappare (M. tyrrhenica), med raserna balearica från Balearerna och tyrrhenica från Korsika, Sardinien, några små öar utanför Toscana och möjligen även längs tyrrenska kusten i Italien. Ordet tyrrensk kommer från grekiskan och betyder “icke-greker”. Man tror att grekerna med det främst avsåg etrusker, men även raeter och lemnier. Dessa talade vad man nu kallar tyrrenska språk. Just etruskerna befolkade området där denna flugsnappare häckar, och havet mellan Italien, Korsika och Sardinien heter Tyrrenska havet.
  • Svartbröstad rubinnäktergal (Calliope pectoralis) delas upp i två arter:
    • svartbröstad rubinnäktergal (C. pectoralis), som förekommer från Tian Shan, söderut till Afghanistan och vidare österut genom Himalaya till Sikkim.
    • tibetansk rubinnäktergal (C. tschebaiewi), som förekommer i norra Kashmir, de södra, östra och nordöstra delarna av Tibetanska högplatån, norra och nordvästra Sichuan, nordvästra Yunnan och norra Myanmar – ett område som nästan helt täcks av det historiska Tibet.
  • Spetsnäbbad darwinfink (Geospiza difficilis) delas upp i tre arter:
    • spetsnäbbad darwinfink (G. difficilis), som förekommer över stora delar av Galápagosöarna.
    • genovesadarwinfink (G. acutirostris), från Genovesa.
    • vampyrdarwinfink (G. septentrionalis), från Darwin och Wolf i nordvästra Galápagosöarna. Namnet kommer av dess vana att dricka blod från andra fåglar, fr.a. sulor.
  • Större kaktusfink (Geospiza conirostris) delas upp i två arter:
    • españoladarwinfink (G. conirostris), från Española. Arten är systerart till större darwinfink (G. magnirostris), inte som man tidigare trott till genovesakaktusfink (G. propinqua), därav namnbytet från kaktusfink till darwinfink.
    • genovesakaktusfink (G. propinqua), från Genovesa.
Markus Lagerqvist och Erling Jirle, Tk, 29 januari 2017.

Förändringar i tidigare versioner     Tillbaka

KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)

Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44440
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR