Logg över Namnlistans uppdateringar (versionerna 5-4-3-2)

Halsbandskungsfiskaren betraktas numera av IOC som fem olika arter, på bilden en stillahavskungsfiskare (Todiramphus sacer). Foto: Markus Lagerqvist.


Namnlistan version 5


Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar i IOC v. 6.2–4


  • Klykstjärtad stormsvala (Oceanodroma leucorhoa) delas upp i tre arter. (Observera att det redan sedan tidigare finns en guadalupestormsvala):
    • klykstjärtad stormsvala (O. leucorhoa)
    • townsendstormsvala (O. socorroensis), sommarhäckare på Guadalupeön väster om Mexiko
    • ainleystormsvala (O. cheimomnestes), vinterhäckare på Guadalupeön
  • Långvingad petrell (Pterodroma macroptera) delas upp i två arter:
    • långvingad petrell (P. macroptera)
    • gouldpetrell P. gouldi), från Nordön, Nya Zeeland. (Observera: I och med att det redan sedan tidigare finns en art som heter gouldpetrell (P. leucoptera) ändras den sistnämnda nu till vitvingad petrell, i analogi med det vetenskapliga artepitetet och ett av dess vanliga engelska namn, White-winged Petrel).
  • Amerikansk sothöna (Fulica americana) och karibisk sothöna (Fulica caribaea) slås samman till en art; amerikansk sothöna (Fulica americana).
  • Smalnäbbad gökduva (Macropygia amboinensis) delas upp i två arter:
    • smalnäbbad gökduva (M. amboinensis), från delar av Moluckerna (Buru, Seram), Bismarckarkipelagen och östra Nya Guinea
    • sultangökduva (M. doreya), från Sulawesi, norra Moluckerna och östra Nya Guinea 
  • Rostgökduva (Macropygia emiliana) delas upp i tre arter:
    • rostgökduva (M. emiliana), från Java och västra Små Sundaöarna
    • engganogökduva (M. cinnamomea), från Enggano utanför Sumatra
    • barusangökduva (M. modigliani), från Nias, Mentawai och Simeulue i Barusanöarna, utanför Sumatra
    Större gökduva (Macropygia magna) delas upp i tre arter:
    • större gökduva (M. magna), från Timor och östra Små Sundaöarna
    • tanimbargökduva (M. timorlaensis), från Tanimbar
    • salayargökduva (M. macassariensis), från Salayaröarna i Floressjön
  • Vitmaskad gökduva (Turacoena manadensis) delas upp i två arter:
    • vitmaskad gökduva (T. manadensis), från Sulawesi
    • sulagökduva (T. sulaensis), från Sulaöarna
  • Purpurpannad fruktduva (Ptilinopus porphyraceus) delas upp i tre arter:
    • tongafruktduva (P. porphyraceus), från Tonga, Niue och småöar i Fiji
    • pohnpeifruktduva (P. ponapensis), från Pohnpei och Chuuk, i Karolinerna
    • kosraefruktduva (P. hernsheimi), från Kosrae, i Karolinerna
  • Dvärguv (Otus scops) delas upp i två arter:
    • dvärguv (O. scops)
    • cyperndvärguv (O. cyprius), endemisk för Cypern
  • Grön öronkolibri (Colibri thalassinus) delas upp i två arter:
    • mexikansk öronkolibri (C. thalassinus)
    • mindre öronkolibri (C. cyanotus)
  • Blåstrupig tukanett (Aulacorhynchus caeruleogularis) och violettstrupig tukanett (Aulacorhynchus cognatus) slås samman till en art; blåstrupig tukanett (Aulacorhynchus caeruleogularis).
  • Santamartatukanett (Aulacorhynchus lautus), gråstrupig tukanett (Aulacorhynchus griseigularis) och andinsk tukanett (Aulacorhynchus albivitta) slås samman till en art; vitstrupig tukanett (Aulacorhynchus albivitta).
  • Guldstrupig barbett (Psilopogon franklinii) delas upp i två arter:
    • guldstrupig barbett (P. franklinii), som förekommer från Nepal österut till södra Thailand
    • halsbandsbarbett (P. auricularis), från Laos och Vietnam
  • Blåstrupig barbett (Psilopogon asiaticus) delas upp i två arter:
    • blåstrupig barbett (P. asiaticus), som förekommer från Pakistan österut till Burma
    • turkosstrupig barbett (P. chersonesus), från södra Thailand
  • Svartgumpad flamspett (Dinopium benghalense) delas upp i två arter:
    • svartgumpad flamspett (D. benghalense), som förekommer från Pakistan österut till centrala Indien, samt på norra Sri Lanka
    • rödryggig flamspett (D. psarodes), från södra och centrala Sri Lanka
  • Blåvingad parakit (Brotogeris tirica) ändras till tiricaparakit för att undvika förväxling med blåvingeparakit (Neophema chrysostoma).
  • Hispaniolaparakit (Psittacara chloropterus) delas upp i två arter:
    • hispaniolaparakit (P. chloropterus), från Hispaniola
    • puertoricoparakit (P. maugei), numera utdöd, förekom tidigare på Mona Island utanför Puerto Rico, och troligen även på Puerto Rico
  • Rödbukig juveltrast (Erythropitta erythrogaster) delas upp i tio arter:
    • filippinjuveltrast E. erythrogaster), från Filippinerna, inkluderar sulujuveltrast (yairocho) från Suluöarna och talaudjuveltrast (inspeculata) från Talaud, vilka ibland ses som egna arter
    • sulajuveltrast (E. dohertyi), från ön Sula och Banggaiöarna, öster om Sulawesi
    • sulawesijuveltrast (E. celebensis), från Sulawesi
    • siaojuveltrast (E. palliceps), från ön Siao norr om Sulawesi
    • sangihejuveltrast (E. caeruleitorques), från ön Sangihe norr om Sulawesi
    • kryddjuveltrast (E. rufiventris), från norra Moluckerna, där den förekommer på bl. a. Halmahera, Morotai, Obi, Ternate och Gebe
    • burujuveltrast (E. rubrinucha), från södra Moluckerna, delas ibland upp ytterligare i burujuveltrast (rubrinucha) och seramjuveltrast (piroensis)
    • rosseljuveltrast (E. meeki), från Rossel Island i Louisiaderna öster om Nya Guinea
    • bismarckjuveltrast (E. novaehibernicae), från Bismarckarkipelagen norr om Papua Nya Guinea, delas ibland upp ytterligare i newirelandjuveltrast (novaehibernicae), tabarjuveltrast (splendida) och newbritainjuveltrast (gazellae)
    • papuajuveltrast (E. macklotii), från Nya Guinea och norra Queensland, delas ibland upp ytterligare i Habenichts juveltrast (habenichti), papuajuveltrast (macklotii) och D'Entrecasteauxjuveltrast (finschii)
  • Vilcabambaborststjärt (Asthenes vilcabambae) delas upp i två arter:
    • vilcabambaborststjärt (A. vilcabambae), från Vilcabambabergen i södra Peru
    • ayacuchoborststjärt (A. ayacuchensis), från Anderna i regionen Ayacucho i södra Peru
  • Mindre elenia (Elaenia chiriquensis) delas upp i två arter:
    • mindre elenia (E. chiriquensis), som förekommer från Costa Rica söderut till Argentina
    • coopmanselenia (E. brachyptera), från sydvästra Colombia och nordvästra Ecuador
  • Föranlett av splitten av mindre elenia, ändras namnet på Myiopagis olallai till gråhuvad elenia.
  • Vitörad kattfågel (Ailuroedus buccoides) delas upp i tre arter:
    • ockrabröstad kattfågel (A. stonii), från södra Nya Guineas lågländer
    • vitörad kattfågel (A. buccoides), från Raja Ampatöarna och nordvästra Nya Guineas lågländer
    • bronskronad kattfågel (A. geislerorum), från norra och östra Nya Guineas lågländer
  • Fläckig kattfågel (Ailuroedus melanotis) delas upp i sex arter:
    • fläckig kattfågel (A. maculosus), från nordöstra Queensland
    • huonkattfågel (A. astigmaticus), från Huonhalvön på Nya Guinea
    • svartkronad kattfågel (A. melanocephalus), från sydöstra Nya Guineas högländer
    • nordlig kattfågel (A. jobiensis), från norra och västcentrala Nya Guineas högländer
    • arfakkattfågel (A. arfakianus), från Misool och Vogelkophalvön
    • svartörad kattfågel (A. melanotis), från Nya Guinea och östra Australien
  • Bandavisslare (Pachycephala macrorhyncha) delas upp i två arter:
    • bandavisslare (P. macrorhyncha), som förekommer på en rad öar i och kring Bandasjön
    • baliemvisslare (P. balim), från den isolerade Beliemdalen i Västpapuas högländer
  • Vanuatuvisslare (Pachycephala chlorura) delas upp i två arter:
    • vanuatuvisslare (P. chlorura), från Vanuatu och Loyautéöarna
    • temotuvisslare (P. vanikorensis), från Temotuöarna
  • Korttålärka (Calandrella brachydactyla) delas upp i två arter:
    • korttålärka (C. brachydactyla)
    • mongolisk korttålärka (C. dukhunensis), från Mongoliet, som i själva verket är närmast släkt med höglandslärkan (C. acutirostris) från Himalaya
  • Orangetyglad bulbyl (Pycnonotus bimaculatus) delas upp i två arter:
    • orangetyglad bulbyl (P. bimaculatus)
    • acehbulbyl (P. snouckaerti), från regionen Aceh på nordvästra Sumatra
  • Streckörad bulbyl (Pycnonotus blanfordi) delas upp i två arter:
    • irrawaddybulbyl (P. blanfordi), endemisk för Burma, ungefär i de områden som Irrawaddyfloden flyter genom
    • streckörad bulbyl (P. conradi), som förekommer från Thailand österut till Vietnam och söderut till centrala Malackahalvön
  • Azurkronad monark (Myiagra azureocapilla) delas upp i två arter:
    • azurkronad monark (M. azureocapilla), från Viti Levu och Vanua Levu, de två största öarna i Fijiöarna
    • kastanjestrupig monark (M. castaneigularis), från Taveuni, Fijiöarna
  • Afrikansk glasögonfågel (Zosterops senegalensis) delas upp i två arter:
    • afrikansk glasögonfågel (Z. senegalensis), vidspridd i Afrika
    • skogsglasögonfågel (Z. stenocricotus), från sydöstra Nigeria till norra Gabon
  • Newgeorgiaglasögonfågel (Zosterops kulambangrae) delas upp i två arter:
    • newgeorgiaglasögonfågel (Z. kulambangrae), från bl.a. Kolombangara och New Georgia i New Georgia-öarna
    • tetepareglasögonfågel (Z. tetiparius), från Tetepare och Rendova i New Georgia-öarna
  • Grå glasögonfågel (Zosterops cinereus) delas upp i två arter:
    • kosraeglasögonfågel (Z. cinereus), från Kosrae i Karolinerna
    • gråbrun glasögonfågel (Z. ponapensis), från Pohnpei i Karolinerna
  • Kanelgärdsmyg (Cantorchilus modestus) delas upp i tre arter:
    • kanelgärdsmyg (C. modestus), förekommer från södra Mexiko till Costa Rica
    • zeledóngärdsmyg (C. zeledoni), förekommer från östra Nicaragua till nordvästra Panama
    • panamagärdsmyg (C. elutus), förekommer från gränsen mellan Costa Rica och Panama till strax öster om Panamakanalen
  • Gråbröstad skogsgärdsmyg (Henicorhina leucophrys) delas upp i två arter:
    • gråbröstad skogsgärdsmyg (H. leucophrys)
    • santamartaskogsgärdsmyg (H. anachoreta)
  • Bergtrast (Zoothera mollissima) delas upp i tre arter:
    • alptrast (Z. mollissima), i alpina miljöer ovan trädgränsen, från nordvästra Himalaya till södra Kina
    • himalayatrast (Z. salimalii), i skogsmiljöer nedan trädgränsen, från nordöstra Indien till södra Kina
    • sichuantrast (Z. griseiceps), från sydcentrala Kina till nordvästra Vietnam
  • Blåfink (Fringilla teydea) delas upp i två arter:
    • teneriffablåfink (F. teydea)
    • grancanariablåfink (F. polatzeki)
  • Gulgrön busksparv (Chlorospingus flavovirens) byter namn till gulgrön tangara då genetiska studier visat att arten står närmare tangarorna i släktet Bangsia än busksparvarna i Chlorospingus.
Språkliga korrektioner/mindre justeringar
  • vitbukig stormsvala (v. 4, vitmagad stormsvala)
  • svartbukig stormsvala (v. 4, svartmagad stormsvala)
  • beckpetrell (v. 4, Becks petrell)
  • brunsula (v. 4, brun sula)
  • vitmaskad gökduva (v. 4, vitmaskad duva)
  • timorgökduva (v. 4, timorduva)
  • wallacehökörn (v. 4, Wallaces hökörn)
  • everettdvärguv (v. 4, everetts dvärguv)
  • javastjärtmes (v. 4, javames)
  • cabanisgrönbulbyl (v. 4, Cabanis grönbulbyl)
  • rostbukig bergtangara (v. 4, rostbukig tangara)
  • guldvingad sparv (v. 4, guldvingad svarv)
  • rödgumpad kasik (v. 4, rödgumpkasik)
  • Några geografiska namn har justerats för att vara mer konsekventa i språkbruket:
    • chilebläsand, chileskogsjuvel, chileelenia (v. 4, chilensk)
    • magellandykpetrell (v. 4, magellansk dykpetrell)
    • colombianattskärra, colombiaskrikuv, colombiatandvaktel (v. 4, colombiansk)
    • costaricasparvuggla (v. 4, costarikansk)
    • etiopisk cistikola (v. 4, etiopien)
    • indokinesisk barbett (v. 4, indokinabarbett)
    • orientlärkfalk, orientpygméfalk (v. 4, orientalisk)
    • papuaberghöna, papuasvalstare (v. 4, papuansk)
Nytillkomna arter på utdödalistan
  • imberpetrell (Pterodroma imberi), nyligen beskriven (2015), från Chathamöarna
  • madeirarall (Rallus lowei), nyligen beskriven (2015), från Madeira
  • portosantorall (Rallus adolfcaesaris), nyligen beskriven (2015), från Porto Santo, Madeira
  • picorall (Rallus montivagorum), nyligen beskriven (2015), från Pico, Azorerna
  • sãomiguelrall (Rallus carvaoensis), nyligen beskriven (2015), från São Miguel, Azorerna
  • sãojorgerall (Rallus nanus), nyligen beskriven (2015), från São Jorge, Azorerna
  • hispaniolamorkulla (Scolopax brachycarpa), nyligen beskriven (2016), från Hispaniola
  • västindisk beckasin (Gallinago kakuki), nyligen beskriven (2016), från Bahamas, Kuba och Caymanöarna
  • maoriuggleskärra (Aegotheles novazelandiae), från Nya Zeeland
  • falklandskarakara (Phalcoboenus napieri), nyligen beskriven (2016), från Falklandsöarna
  • rodriguesbulbyl (Hypsipetes cowlesi), nyligen beskriven (2016), från Rodrigues
Övriga justeringar på utdödalistan
  • starknäbbad storfotshöna (Megavitiornis altirostris) flyttas till familjen mastodonthöns (Sylviornithidae) och får namnet starknäbbad jättehöna
  • lapitastorfotshöna (v. 1, tongastorfotshöna)
  • abacorall (v. 1, mindre abacorall)
  • hovarörhöna (v. 1, hovarall)
  • haititornuggla (v. 1, hispaniolatornuggla)
  • kauaipalmfink (v. 1, kauaipalmkrypare)
  • palmagrönfink (v. 1, lapalmagrönfink)
Markus Lagerqvist, Erling Jirle och Tommy Tyrberg, Tk, 5 november 2016.

Namnlistan version 4


Taxonomikommittén har avslutat det sista steget i arbetet med svenska namn på världens arter, nämligen arter som dött ut innan år 1500, men funnits under Holocen, den pågående geologiska epoken vilken inleddes för cirka 11 700 år sedan. Det rör sig om 214 arter, som inte finns med i IOC:s världslista.

Samtidigt publiceras version 4 av listan över svenska namn. Denna innehåller huvudsakligen ändringar föranledda av förändringar i IOC:s världslista version 5.4 (oktober 2015) och 6.1 (januari 2016). Listan innehåller även ett antal namnbyten föranledda av genetiska rön om arternas släktskap, samt några namnförtydliganden gjorda för att undvika förväxling mellan icke besläktade arter med samma namn.

Under de kommande månaderna kommer arbetet med att ta fram en tryckt version av hela namnlistan att slutföras. 

 

Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar/rön

  • Taiwanesisk bambuhöna (Bambusicola sonorivox) splittas från kinesisk bambuhöna (Bambusicola thoracicus).
  • Nordlig och sydlig hjälmhocko är inte varandras närmaste släktingar; namnen förenklas till hjälmhocko (Pauxi pauxi) och hornhocko (Pauxi unicornis).
  • Sumphönssläktet Porzana är kraftiskt parafyletiskt och flera av arterna står närmare andra rallsläkten än sumphönsen. Även släktet Neocrex är långt ifrån de egentliga sumphönsen. Namnen på fem arter justeras därför till fläckvingad dvärgrall (Porzana spiloptera), gulbröstad dvärgrall (Porzana flaviventer), vithakad rall (Porzana albicollis), colombiarall (Neocrex colombiana) och gulrödnäbbad rall (Neocrex erythrops).    
  • Dvärglira (Puffinus assimilis) delas upp i två arter:
    • dvärglira (Puffinus assimilis) i sydvästra Stilla havet och;
    • subantarktisk lira (Puffinus elegans) från södra Atlanten och södra Indiska oceanen.
  • Klippuggla (Strix butleri) delas upp i två arter:
    • östlig klippuggla (Strix butleri) som förekommer i Al Hajar-bergen i Oman, i östra Förenade Arabemiraten och i Iran och;
    • västlig klippuggla (Strix hadorami) som förekommer i Egypten, Israel, Syrien och Jordanien, samt övriga delar av Arabiska halvön.
  • Namnet på madagaskarspökuggla (Ninox superciliaris) förenklas till madagaskaruggla då den genetiskt inte är släkt med spökugglorna i släktet Ninox utan ugglorna i släktet Athene.
  • Mexikansk skogsnymf (Thalurania ridgwayi) är genetiskt inte närmast släkt med övriga skogsnymfer och får därför namnet jaliscokolibri.
  • Ödlevråk (Kaupifalco monogrammicus) justeras till ödlehök, för att det monotypiska släktet Kaupifalco står nära hökarna i Micronisus, Urotriorchis och Melierax.
  • Halsbandskungsfiskare (Todiramphus chloris) delas upp i fem arter:
    • halsbandskungsfiskare (Todiramphus chloris), den mest vittspridda arten som förekommer från Arabiska halvön österut till Karolinerna;
    • torreskungsfiskare (Todiramphus sordidus) från södra Nya Guinea och Australien;
    • louisiadkungsfiskare (Todiramphus colonus) från Louisiaderna och närliggande öar;
    • marianerkungsfiskare (Todiramphus albicilla) från Marianerna;
    • melanesisk kungsfiskare (Todiramphus tristrami) från Bismarckarkipelagen och delar av Salomonöarna och;
    • stillahavskungsfiskare (Todiramphus sacer) på öar i sydvästra Stilla havet.
  • Mikronesisk kungsfiskare (Todiramphus cinnamominus) delas upp i tre arter:
    • guamkungsfiskare (Todiramphus cinnamominus) på Guam;
    • palaukungsfisare (Todiramphus pelewensis) på ön Palau, i Karolinerna, och;
    • pohnpeikungsfisare (Todiramphus reichenbachii) på ön Pohnpei, också den i Karolinerna.
  • Tuamotukungsfiskare (Todiramphus gambieri) delas upp i två arter:
    • mangarevakungsfiskare (Todiramphus gambieri) på ön Mangareva (utdöd) och;
    • niaukungsfiskare (Todiramphus gertrudae) på ön Niau. Båda öarna ligger i Tuamotuarkipelagen.
  • Variabel kungsfiskare (Ceyx lepidus) delas upp i 13(!) arter:
    • moluckkungsfiskare (Ceyx lepidus), från Halmahera, Obi, Seram, Ambon och ytterligare några mindre öar i Moluckerna. Den utbredningsmässigt mer begränsade moluckendemen Todiramphus diops får samtidigt namnet ändrat från moluckkungsfiskare till blåvit kungsfiskare.
    • dimorfkungsfiskare (Ceyx margarethae), från Filippinerna;
    • burukungsfiskare (Ceyx cajeli), från ön Buru, i Moluckerna;
    • sulakungsfiskare (Ceyx wallacii), från Sulaöarna, i Moluckerna;
    • papuakungsfiskare (Ceyx solitarius), från Nya Guinea;
    • manuskungsfiskare (Ceyx dispar), från ön Manus, i Admiralitetsöarna;
    • newirelandkungsfiskare (Ceyx mulcatus), från New Ireland;
    • newbritainkungsfiskare (Ceyx sacerdotis), från New Britain;
    • ockrabröstad kungsfiskare (Ceyx meeki), från Buka, Bougainville, Choiseul och Isabel i Salomonöarna;
    • newgeorgiakungsfiskare (Ceyx collectoris), från New Georgiaöarna i Salomonöarna;
    • malaitakungsfiskare (Ceyx malaitae), från Malaita i Salomonöarna;
    • guadalcanalkungsfiskare (Ceyx nigromaxilla), från ön Guadalcanal i Salomonöarna, och;
    • makirakungsfiskare (Ceyx gentianus), från ön Makira i Salomonöarna;
  • Silverkungsfiskare (Ceyx argentatus) delas upp i två arter:
    • sydlig silverkungsfiskare (Ceyx argentatus), på öarna Mindanao, Basilan, Dinagat and Siargao i södra Filippinerna, och;
    • nordlig silverkungsfiskare (Ceyx flumenicola) på öarna Bohol, Leyte och Samar, i centrala Filippinerna.
  • Förledet ”falk-” stryks i namnen på två nattskärror i släktet Lurocalis, då de inte står nära de övriga falknattskärrorna i släktet Chordeiles.
  • De fem hackspettarna i släktet Dinopium byter namn från sultanspett till flamspett då de inte är genetiskt närstående sultanspettarna i släktet Chrysocolaptes.
  • Namnet på kubagrönspett (Xiphidiopicus percussus) förenklas till kubaspett, då den inte står nära grönspettarna i släktet Chrysophlegma.
  • Strimmig trögfågel (Nystalus striolatus) delas upp i två arter:
    • strimmig trögfågel (Nystalus striolatus) och
    • obamatrögfågel (Nystalus obamai), uppkallad efter den amerikanske presidenten Barack Obama.
  • Klätterbusksmygen (Acanthornis magna) tillhör inte busksmygarna (Sericornis) och får namnet snårsmyg.
  • Nominatrasen multicolor av melanesisk sydhake, från Norfolkön, splittas och får namnet norfolksydhake (Petroica multicolor). Melanesisk sydhake får det nya vetenskapliga namnet Petroica pusilla.
  • Forssydhaken (Monachella muelleriana) är nästlad bland flugskvättorna i släktet Microeca, varför namnet justeras till forsflugskvätta.
  • Nyazeelandsydhake (Petroica australis) delas upp i två arter:
    • sydösydhake (Petroica australis) från Sydön, och;
    • nordösydhake (Petroica longipes) från Nordön.
  • Nordlig snårsydhake (Drymodes superciliaris) delas upp i två arter:
    • kapyorksnårsydhake (Drymodes superciliaris) från Kap Yorkhalvön i norra Queensland, och;
    • papuasnårsydhake (Drymodes becarrii) från Nya Guinea.
  • Bergsmygsångare (Bradypterus centralis) från högländerna i centrala Afrika splittas från sumpsmygsångare (Bradypterus baboecala).
  • Rödvingesångare (Heliolais erythropterus) och rostpannad sångare (Urorhipis rufifrons) byter namn till rödvingad prinia, respektive rostpannad prinia, då de visat sig genetisk tillhöra släktet Prinia.
  • Namnet på trasttimalia (Ptyrticus turdinus) förtydligas till trastlövtimalia, då den genetiskt visat sig tillhöra lövtimaliorna i släktet Illadopsis.
  • De åtta arterna smygtimalior i släktet Spelaeornis byter namn till snårtimalior, för att undvika förväxling med de endast avlägset besläktade smygtimaliorna i familjen Pellorneidae.
  • De 17 arterna fulvettor i släktet Alcippe byter namn till alkippor, för att undvika förväxling med de egentliga fulvettorna i släktet Fulvetta, då de numera förs till olika familjer.
  • Större och mindre halsbandsfnittertrast är inte varandras närmaste släktingar varför namnen kan förenklas till kragfnittertrast (Garrulax pectoralis) och halsbandsfnittertrast (Garrulax monileger).
  • Starrgärdsmyg (Cistothorus platensis) delas upp i två arter:
    • gräsgärdsmyg (Cistothorus platensis) i Syd- och Mellanamerika, och;
    • starrgärdsmyg (Cistothorus stellaris) i Nordamerika.
  • Vitbrynad flugsnappare (Ficedula hyperythra) delas upp i två arter:
    • bundokflugsnappare (Ficedula luzoniensis) i Filippinerna, och;
    • vitbrynad flygsnappare (Ficedula hyperythra) i resten av utbredningsområdet.
  • Mindanaodjungelflugsnappare byter namn till Goodfellows flugsnappare (Vauriella goodfellowi) då genetiska studier visar att den inte står nära de andra arterna djungelflugsnappare (släktet Vauriella).
  • Kerala- och nilgirinäktergal byter namn till kerala- respektive rostsidig flugsnappare då genetiska studier visat att de inte står nära näktergalarna i släktet Myiomela, utan istället står nära flugsnapparna i släktena Niltava och Cyornis.
  • Hereroskvätta (Namibornis herero) byter namn till hereroflugsnappare då genetiska studier visar att den är nära släkt med flugsnapparna i släktet Melaeornis.
  • Violettnackad solfågel (Hypogramma hypogrammicum) står närmare spindeljägarna än solfåglarna och namnet justeras till violettnackad spindeljägare.
  • Sillems alpfink byter namn till Sillems rosenfink (Carpodacus sillemi), då studier av den nyligen återupptäckta arten visat att den är en rosenfink i släktet Carpodacus.
  • Karmosinrosenfink (Agraphospiza rubescens) är inte en egentlig rosenfink och byter namn till karmosinfink.
  • Mörk rosenfink (Procarduelis nipalensis) är inte en egentlig rosenfink och byter namn till nepalfink.
  • Mustaschsnårsparv (Atlapetes albofrenatus) delas upp i två arter:
    • mustachsnårsparv (Atlapetes albofrenatus) i östra Anderna i Colombia;
    • méridasnårsparv (Atlapetes meridae) i Anderna i Mérida (Colombia) och östra Táchira (Venezuela).
  • De två sparvarna i släktet Pselliophorus får efterledet ”-sparv”, då de visat sig genetiskt tillhöra snårsparvarna i släktet Atlapetes.
  • Tre av sierrafinkarna i släktet Phrygilus har visat sig vara endast avlägset släkt med de egentliga sierrafinkarna och får de nya namnen sorgfink (Phrygilus fruticeti), kolfink (Phrygilus carbonarius) och lärkfink (Phrygilus alaudinus).

Övriga justeringar

  • Mauritiusduva (Nesoenas mayeri) får namnet rosenduva för att undvika förväxling med den utdöda arten Nesoenas cicur i samband med publiceringen av svenska namn även på arter utdöda innan år 1500.
  • Indonesisk baza (Aviceda jerdoni) får namnet jerdonbaza, då en stor del av utbredningsområdet är utanför Indonesien.
  • Svenska namnlistan följer IOC:s och SACC:s beslut att förenkla namnen på två sydamerikanska örnarter till eremitörn (Buteogallus solitarius) och chacoörn (Buteogallus coronatus), tidigare svart eremitörn och kroneremitörn.
  • Orienttornuggla (Tyto delicatula) får namnet australisk tornuggla, då det tidigare namnet var missvisande.
  • Bronsstjärtad hjälmkolibri (Chalcostigma heteropogon) byter namn till bronsstjärtad nålnäbb för att överensstämma med namnet på de andra nålnäbbarna i släktet.
  • Fläckig dvärgspett (Picumnus pygmaeus) får namnet vitfläckig dvärgspett, för att undvika förväxlingsrisk med fläckdvärgspett.
  • Namnet på Ispidina lecontei specificeras till afrikansk dvärgkungsfiskare för att undvika förväxling med andra arter som också heter dvärgkungsfiskare.
  • Svarthättad lorikit (Lorius lory) justeras till svarthättad lori för ett få ett konsekvent namnbruk inom släktet.
  • Klippsmyg (Origma solitaria) byter namn till origma, för att undvika förväxling med klippsmygarna i familjen Acanthisittidae.
  • De nio spretstjärtana i släktet Asthenes byter namn till borststjärtar, för att undvika förväxling med spretstjärtarna i familjen Erythrocercidae.
  • Gråbukig marktyrann (Agriornis micropterus) byter namn till gråbukig törntyrann för att harmonisera med de övriga törntyrannerna i släktet Agriornis, och särskiljas från marktyrannerna i släktet Muscisaxicola.
  • De fyra arterna långnäbb i släktena Oedistoma och Toxorhamphus byter namn till böjnäbbar, för att undvika förväxling med långnäbbarna i familjen Macrosphenidae.
  • Rosttyrann (Myiarchus semirufus) byter namn till rosttopptyrann för att harmonisera med alla de andra topptyrannerna i släktet Myiarchus, och skilja sig från rosttyrannerna i släktet Casiornis.
  • De två arterna i släktet Limnornis har visat sig endast vara avlägset släkt med varandra, varför namnen förenklas från kroknäbbad sumpjägare och raknäbbad sumpjägare, till rörsmyg, respektive sumpjägare.
  • Förledet glans- stryks på tre stararter som justeras till svartbukig stare (Notopholia corrusca), purpurhuvad stare (Hylopsar purpureiceps) och kopparstjärtad stare (Hylopsar cupreocauda).
  • De fyra arterna eldstjärtar i släktet Stagonopleura byter namn till astrilder, för att undvika förväxling med arten eldstjärt (Myzornis pyrrhoura).
  • Strimpiplärka (Anthus lineiventris) byter namn till sundevallpiplärka, för att undvika förväxling med strimmig piplärka (Anthus sylvanus). Arten uppkallas efter den svenska ornitologen Carl Jakob Sundevall.
  • Namnet på lanaikroknäbb (Dys­morodrepanis munroi) förtydligas till lanaikroknäbbsfink för att undvika förväxling med kroknäbbarna i släktet Clytorhynchus.
  • Maui-akioloa (Akialoa lanaiensis) byter namn till lanai-akialoa, då den endast fanns på ön Lanai, en av de mindre öarna som utgör ögruppen Maui-Nui.
  • Namnet på Sericossypha albocristata specificeras till vitkronad tangara för att undvika förväxling med de två arterna krontangaror i släktet Coryphospingus.
  • Namnet på två arter i släktet Hemispingus justeras till vitbrynad hemispingus (Hemispingus auricularis), vitbrynad tangara (Hemispingus superciliaris), för att bättre spegla deras släktskap.
  • För att förtydliga att följande fågelnamn är uppkallade efter personer vars namn slutar med dubbla konsonanter eller ett s justeras följande fågelnamn: bartlettinamo (Crypturellus bartletti) blir Bartletts tinamo, newellira (Puffinus newelli) blir Newells lira, scottrupial (Icterus parisorum) blir Scotts trupial, Lawes strålparadisfågel (Parotia lawesii) blir lawesstrålparadisfågel, Bates vävare (Ploceus batesi) blir batesvävare, Weyns vävare (Plocus weynsi) blir weynsvävare, Willcocks honungsvisare (Indicator willcocksi) blir willcockshonungsvisare samt slutligen ändras Edwards fikonpapegoja (Psittaculirostris edwardsii) till edwardsfikonpapegoja för att betona att den är uppkallad efter Edwards och inte Edward. För att få ett konsekvent namnbruk justeras samtidigt Salvadoris fikonpapegoja till salvadorifikonpapegoja.


Språkliga korrektioner/mindre justeringar

  • trinidadguan (v. 3, trinidadpipguan)
  • lössbergshöna (v. 3, lössberghöna)
  • rostbröstad pipare (v. 3, rostbröstpipare)
  • veraguasvaktelduva (v. 3, veraguavaktelduva)
  • tuxtlavaktelduva (v. 3, tuxlavaktelduva)
  • eukalyptusduva (v. 3, eucalyptusduva)
  • ockrabröstad fruktduva (v. 3, ockrabröstrad fruktduva)
  • tambourinfläckduva (v. 3, tamburinfläckduva) – namnet syftar på det provensalska truminstrumentet tambourin, inte på slagverksinstrumentet tamburin
  • Turakor (v. 3, Turakoer)
  • livingstoneturako (v. 3, livingstoneturko)
  • yaruquíeremit (v. 3, yaruquieremit)
  • veraguasmango (v. 3, veraguamango)
  • rostbukig hackspett (v. 3, rostbukig spett)
  • streckbröstad hackspett (v. 3, streckbröstad spett)
  • blekhuvad hackspett (v. 3, blekhuvad spett)
  • yasunímyrsmyg (v. 3, yasunimyrsmyg)
  • ríosunomyrsmyg (v. 3, riosunomyrsmyg)
  • humaitámyrfågel (v. 3, humaitamyrfågel)
  • cocostyrann (v. 3, cocosflugsnappare)
  • MacGregors lövsalsfågel (v. 3 Macgregors lövsalsfågel)
  • guadalcanalmyzomela (v. 3, guadalcanalmyzonela)
  • banksiahonungsfågel (v. 3, banksiahonungsätare)
  • dryandrahonungsfågel (v. 3, dryandrahonungsätare)
  • arnhemhonungsfågel (v. 3, arnhemhoungsfågel)
  • nullarbortaggnäbb (v. 3, nullabortaggnäbb)
  • svarttyglad visslare (v. 3, svarttyglad vissare)
  • västaustralisk visslare (v. 3, västautralisk visslare)
  • nordlig pitohui (v. 3, nordlig pitohiu)
  • gulvingad brokvireo (v. 3, gulvingad broktimalia)
  • Drongor (v. 3, Drongoer)
  • ljusbent stubbstjärt (v. 3, ljusbent stubbsjärt)
  • shimlames (v. 3, simlames)
  • pygmégrönbulbyl (v. 3, pygmégrönbulbul)
  • glasögonbulbyl (v. 3, glasögogonbulbyl)
  • Shelleys grönbulbyl (v. 3, Shelleys grönbulbul)
  • enfärgad blomsterpickare (v. 3, enfärgad blomstersterpickare)
  • andamanblomsterpickare (v. 3, andamanblomstersterpickare)
  • halmaherablomsterpickare (v. 3, halmaherablomstersterpickare)
  • gulgumpad siska (v. 3, gulgumpsiska)
  • gulhalsad klorofonia (v. 3, gulhalsad kolofonia)
  • tacarcunaskogssångare (v. 3, tacaracunaskogssångare)
  • burmayuhina (v. 3, burmayuhinia)
  • gulgumpad kasik (v. 3, gulgumpkasik)
  • storfotssparv (v. 3, storfotsparv)
  • antioquiasnårsparv (v. 3, antiquiabusksparv)
  • chocósnårsparv (v. 3, chocóbusksparv)
  • svartvit fröfink (v. 3, svartvit frösparv)
Markus Lagerqvist & Erling Jirle, Tk, 27 januari 2016.

Förändringar i version 3

Purpurhönan betraktas numera av IOC som sex olika arter, på bilden en afrikansk purpurhöna (Porphyrio madagascariensis). Foto: Markus Lagerqvist.


Version 3 av listan över svenska namn innehåller huvudsakligen ändringar föranledda av förändringar i IOC:s världslista version 5.3 (juli 2015).


Nya familjer

  • Papegojorna delas upp i två familjer; afrikanska och amerikanska papegojor (Psittacidae) och asiatiska och australiska papegojor (Psittaculidae). Sedan tidigare har även maoripapegojorna (Strigopidae) på Nya Zeeland familjestatus.


Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar

  • Newellira (Puffinus newelli) delas upp i två arter; newellira (Puffinus newelli) från Hawaii och rapalira (Puffinus myrtae) som bara häckar på ön Rapa Iti i Australöarna.
  • Gråhalsad skogsrall (Aramides cajaneus) delas upp i två arter; gråhalsad skogsrall (Aramides cajaneus) och centralamerikansk skogsrall (Aramides albiventris).
  • Purpurhöna (Porphyrio porphyrio) delas upp i fem arter; västlig purpurhöna (Porphyrio porphyrio) från västra Medelhavsområdet, gråhuvad purpurhöna (Porphyrio poliocephalus) som finns från Turkiet österut till Kina, sydöstasiatisk purpurhöna (Porphyrio indicus), filippinsk purpurhöna (Porphyrio pulverulentus) och australisk purpurhöna (Porphyrio melanotus). Sedan tidigare är afrikansk purpurhöna (Porphyrio madagascariensis) splittad från artkomplexet, det är den art man ser i Egypten.
  • Genetiska studier visa att nordlig kråsuggla och mexikansk kråsuggla inte är varandras närmaste släktingar, vilket föranleder namnbyte till kråsuggla (Strix varia) och askuggla (Strix sartorii).
  • Rivolikolibri (Eugenes fulgens) delas upp i två arter; rivolikolibri (Eugenes fulgens) och paradiskolibri (Eugenes spectabilis) som är den art man ser i Costa Rica och Panama.
  • Bahamakolibri (Calliphlox evelynae) delas upp i två arter; bahamakolibri (Calliphlox evelynae) och inaguakolibri (Calliphlox lyrura) från den lilla ön Great Inagua.
  • Genetiska studier har visat att hjälmspillkråka (Dryocopus galeatus) inte är en spillkråka (släktet Dryocopus) utan en kastanjespett (släktet Celeus). Arten får det nya namnet hjälmkastanjespett. Släktestillhörighet är ännu inte uppdaterad av IOC.
  • Blåvingad sparvpapegoja (Forpus xanthopterygius) delas upp i tre arter; blåvingad sparvpapegoja (Forpus xanthopterygius), turkosvingad sparvpapegoja (Forpus spengeli) och tjocknäbbad sparvpapegoja (Forpus crassirostris).
  • Rubinbusktörnskata (Telophorus viridis) och fyrfärgad busktörnskata (Telophorus quadricolor) slås samman till en art som behåller namnet rubinbusktörnskata (Telophorus viridis).
  • Rödbrun smygsångare (Locustella mandelli) delas upp i två arter; rödbrun smygsångare (Locustella mandelli) och den vietnamesiska endemen dalatsmygsångare (Locustella idonea).
  • Javasmygsångare (Locustella montis) och timorsmygsångare (Locustella timorensis) slås samman till en art som behåller namnet javasmygsångare (Locustella montis).
  • Den nyligen beskrivna arten sichuansmygsångare (Locustella chengi) tillkommer.
  • Pekingsångare (Rhopophilus pekinensis) delas upp i två arter; pekingsångare (Rhopophilus pekinensis) och tarimsångare (Rhopophilus albosuperciliaris), med utbredning kring Tarimbäckenet i västligaste Kina.
  • Större akialoa (Akialoa ellisiana) delas upp i tre arter; oahu-akialoa (Akialoa ellisiana), kauai-akialoa (Akialoa stejnegeri) och maui-akialoa (Akialoa lanaiensis). Samtliga är utdöda.
  • Nukupuu (Hemignathus lucidus) delas upp i tre arter; oahu-nukupuu (Hemignathus lucidus), kauai-nukupuu (Hemignathus hanapepe) och maui-nukupuu (Hemignathus affinis). Alla tre är med största sannolikhet utdöda.
  • Akepa (Loxops coccineus) delas upp i tre arter; hawaii-akepa (Loxops coccineus), oahu-akepa (Loxops wolstenholmei) och maui-akepa (Loxops ochraceus). De två senare är med största sannolikhet båda utdöda.


Namnändringar på grund av ändrade engelska namn

  • Tk följer IOC:s princip och byter namn till nordötakahe (Porphyrio mantelli) och sydötakahe (Porphyrio hochstetteri), tidigare mohoau och takahe. Nordötakahen dog troligen ut i slutet av 1800-talet.


Språkliga korrektioner

  • Tornugglor (v. 2, tornuggglor).
  • Bennetts uggleskärra (v. 2, Bennets uggleskärra).
  • karmosinryggig hackspett (v. 2, karmonsinryggig hackspett).
  • kordiljärgräsfågel (v. 2, cordilleragräsfågel), endemisk för bergskedjan Centralkordiljären på ön Luzon i Filippinerna.
  • bikolgräsfågel (v. 2, bicolgräsfågel), från Bikolhalvön, också på Luzon.
  • maricoflugsnappare (v. 2, mariquaflugsnappare), uppkallad efter Marico River i Sydafrika.
  • arunachalflugsnappare (v. 2, arunachalflugsnappre).
  • thyolosnårskvätta (v. 2, cholosnårskvätta), uppkallad efter berget Thyolo i Malawi.
  • maricosolfågel (v. 2, mariquasolfågel).
Markus Lagerqvist & Erling Jirle, Tk, 16 aug 2015.

Förändringar i version 2

 

Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar (följer IOC version 5.2, publicerad 26 april 2015)

  • Forstens storfothöna (Megapodius forsteni) och halmaherastorfothöna (Megapodius freycinet) slås samman till en art som får namnet mörk storfotshöna (Megapodius freycinet).
  • Nordlig nikobarhjälmörn (Spilornis minimus) omklassificeras till en ras av orienthjälmörn (Spilornis cheela). Sydlig nikobarhjälmörn (Spilornis klossi) blir därmed den enda endemiska arten på Nikobarerna och får namnet nikobarhjälmörn.
  • Blåmaskparakit (Northiella haematogaster) delas upp i två arter; östlig blåmaskparakit (Northiella haematogaster) och västlig blåmaskparakit (Northiella narethae).
  • Mjölamazon (Amazona farinosa) delas upp i två arter; nordlig mjölamazon (Amazona guatemalae) och sydlig mjölamazon (Amazona farinosa).
  • McConnells tyrann (Mionectes macconnelli) delas upp i två arter; McConnells tyrann (Mionectes macconnelli) och tepuítyrann (Mionectes roraimae).
  • Flikhonungsfågel (Foulehaio carunculatus) delas upp i tre arter; polynesisk flikhonungsfågel (Foulehaio carunculatus), nordlig flikhonungsfågel (Foulehaio taviunensis) och sydlig flikhonungsfågel (Foulehaio procerior).
  • Jättehonungsfågel (Gymnomyza viridis) delas upp i två arter; gulnäbbad honungsfågel (Gymnomyza viridis) och jättehonungsfågel (Gymnomyza brunneirostris).
  • Bergsångsmyg (Gerygone cinerea) flyttas till taggnäbbarna i släktet Acanthiza och får det nya namnet grå taggnäbb (Acanthiza cinerea).
  • Svartbröstad vakteltrast (Cinclosoma castanotum) delas upp i två arter; svartbröstad vakteltrast (Cinclosoma castanotum) och kopparryggig vakteltrast (Cinclosoma clarum).
  • Nordlig papegojnäbb (Paradoxornis polivanovi) och vasspapegojnäbb (Paradoxornis heudei) slås samman till en art som behåller namnet vasspapegojnäbb (Paradoxornis heudei).
  • Genetiska studier har visat att madanga (Madanga ruficollis) från ön Buru i Indonesien inte är en glasögonfågel utan en piplärka. Arten får det nya namnet burupiplärka.
  • Koltrast (Turdus merula) delas upp i två arter; koltrast (Turdus merula) och kinesisk koltrast (Turdus mandarinus).
  • Indigokardinal (Amaurospiza concolor) delas upp i två arter; indigokardinal (Amaurospiza concolor) och ecuadorkardinal (Amaurospiza aequatorialis).
  • Blåsvart kardinal (Cyanocompsa cyanoides) delas upp i två arter; blåsvart kardinal (Cyanocompsa cyanoides) och rothschildkardinal (Cyanocompsa rothschildii).
  • En omklassificering av näshornsfåglarna gör bruket av det svenska namnet toko olämpligt för andra släkten än de två närbesläktade Tockus och Lophoceros. Detta föranleder en justering av namnet på sex arter, vilka får de nya namnen svart dvärgnäshornsfågel (Horizocerus hartlaubi), långstjärtad näshornsfågel (Horizocerus albocristatus), rajanäshornsfågel (Anthracoceros coronatus), ghatsnäshornsfågel (Ocyceros griseus), ceylonnäshornsfågel (Ocyceros gingalensis) och indisk näshornsfågel (Ocyceros birostris).

Språkliga korrektioner

  • Sulawesibivråk (v. 1, sulawesibrivråk)
  • Chaparralvireo (v. 1, chaparallvireo)
  • Brahmaputraskriktrast (v. 1, bramaputraskriktrast)
  • Fem arter cistikola (v. 1, cisticola)
  • Solfjädersångsmyg (v. 1, solfjärdersångsmyg)
  • Gulflikad och rödflikad honungsfågel ändras till gulflikig resp. rödflikig honungsfågel i konsekvens med andra namn på -flikig
  • östlig sköldparadisfågel (v. 1, ötstlig sköldparadisfågel)
  • Kämpfers todityrann (v. 1, Keampfers todityrann)
  • Namnen på fyra arter har förenklats genom att skriva ihop dem istället för att använda genitivform (bertonimyrfågel, salvadorimyrsmyg, iheringmyrsmyg, cherriemyrsmyg)

Angående bruket av foge-s


Tk har sedan version 1 av namnlistan publicerades i februari 2015 fått flera frågor kring bruket av foge-s. Tk:s policy för namnlistan är i princip att följa svenska språkregler, men avseende bruket av foge-s kompliceras detta dels av bristen på entydliga regler, dels av historiskt bruk av foge-s i ett flertal väletablerade svenska artnamn som inte följer de språkregler som ändå finns.

För tvåledade sammansättningar är bruket splittrat, och i många fall är det språkkänslan som avgör vad som är rätt och fel och för vissa ord är bruket av foge-s valfritt. 
Exempelvis är det korrekt att skriva såväl bergvägg, som bergsvägg. Samtliga etablerade tvådelade artnamn med förledet berg- skrivs normalt utan foge-s (t.ex. bergand, berghöna, berguv, bergfink, bergsångare). Detta bruk har följts även för nybildade tvådelade sammansättningar med förledet berg-.

Ett fåtal regler, som dock har en del undantag, finns ändå. Foge-s används normalt inte i följande fall:
  1. Sammansättningar där förledet slutar på s eller sje-ljud + ev. ytterligare konsonant (t.ex. maskibis).
  2. Sammansättningar där förledet slutar på vokal, särskilt om vokalen är betonad (t.ex. snögam).
  3. Sammansättningar där förledet slutar på trycksvagt -el, -er, -en, -on (t.ex. kungsfågelsångare).
  4. Sammansättningar där förledet slutar på betonat -ad, -ett, -id, -ik, -on, -ur, -yr (t.ex. floretteremit).
  5. Sammansättningar där förledet är enstavigt och slutar på konsonant (t.ex. revhäger).
Däremot används foge-s i sammansättningar där förledet slutar på -(n)ing, -itet och –tion (t.ex. vandringsalbatross).

Sammansättningar med tre ordled där sammansättningens förled i sin tur är sammansatt ska som regel ska normalt ha ett foge-s. Foge-s visar här ordledens relationer till varandra. 

Detta gäller även när efterledet börjar på s, även om detta s oftast försvinner i talspråk. Detta har dock ofta inte tillämpats vad gäller äldre svenska fågelnamn, det heter alltså sedan länge exempelvis rostgumpsvala och vitgumpsnäppa (fast det borde vara rostgumpssvala och vitgumpssnäppa). Då dessa namn är mycket väletablerade har Tk valt att inte ändra dem utan att acceptera att ett antal undantag från regeln vad gäller väletablerade namn och även några snarlika nybildningar. 

De undantag från denna regel som finns i namnlistan är vitgumpsnäppa, taggstjärtseglare (14 arter), stubbstjärtseglare, bandgumpseglare, blekgumpseglare, grågumpseglare, vitgumpseglare, rostgumpsvala, vitgumpsvala, grågumpsvala, gräshoppsångare och piplärksångare (3 arter).

Undantag från regeln att sammansättningar med tre ordled där sammansättningens förled i sin tur är sammansatt, ska ha ett foge-s är framför allt sådana ord som också passar in under punkt 1–5 ovan. Det heter alltså citronbröstsiska, inte citronbröstssiska (regel 1 ovan).

Vissa sammansättningar där förledet slutar på -e eller -a får dessutom i stället e i fogen.

När den primära sammansättningen består av ord 2 + 3, sätts foge-s däremot inte ut. Det heter alltså berg-tajgasångare (1+2 ord, en tajgasångare i berg), men spetsbergs-gås (2+1 ord, en gås från Spetsbergen).

Inför publiceringen av version 2 av namnlistan har en extra genomgång av bruket av foge-s gjorts och ett antal artnamn har justerats för att följa ovanstående regler. Till exempel har storfothöns ändrats till storfotshöns. En komplett lista på samtliga ändringar från version 1 till version 2 finns här.

Markus Lagerqvist & Erling Jirle, Tk, 15 maj 2015.

Lista på samtliga ändringar i version 2 av Namnlistan (17 maj 2015)

KONTAKTA OSS

BirdLife Sverige
Telefon: 0485-444 40, 09:00-15.00 mån-fre (lunchstängt 12-13) 
Postadress: Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 386 62 Mörbylånga

Medlemsfrågor (adressändring m.m.)
Telefon: 0485-444 40
E-post: medlem@birdlife.se

Press
Niklas Aronsson, presskontakter och redaktör Vår Fågelvärld

Telefon: 073-915 60 99
ÖVRIGA VERKSAMHETER

Naturbokhandeln

Telefon: 0485-44440
E-post:
info@naturbokhandeln.se

AviFauna Naturresor
Telefon: 0485-44440
E-post:
admin@avifauna.se

Ottenby fågelstation
Telefon: 0485-661093
E-post:
ottenby@ottenby.se

naturum Ottenby
Telefon: 0485-661200
E-post:
naturum@ottenby.se
 
REGIONALFÖRENINGAR