Det finns starka skäl att ägna mera intresse åt vad som händer med de andpopulationer som häckar, rastar eller övervintrar inom Norden. Det slår en grupp forskare från de fem nordiska länderna fast i en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Ann. Zool. Fennici nu i augusti.
Flyttande andfåglar, och alldeles särskilt änder av olika arter, har ett stort ekonomiskt och socialt värde. Det gäller inte minst jakt, men i vissa delar även som källa för duntäkt. Dessutom är änder bra som indikatorer på välmående våtmarker. Detta har också inneburit att flyttande änder tillmäts skydd genom flera internationella konventioner (exempelvis Våtmarkskonventionen, African–Eurasian Waterbird Agreement och inte minst EU:s Fågeldirektiv).
Flera andpopulationer flyttar mellan högproduktiva ekosystem för att häcka, rasta och övervintra, vilket skulle kunna göra dem mera kapabla att anpassa sig till nya förhållanden än mera stationära arter. Samtidigt är de emellertid ofta mycket beroende av speciella områden längs deras flyttningsvägar, vilket kan göra dem extra känsliga för storskaliga förändringar. Detta gäller inte minst klimatförändringar som kan leda till en mismatch mellan fåglarnas flyttningsmönster och toppar i födotillgång eller skydd från predatorer.
I de nordiska länderna förekommer 19 olika andpopulationer som häckar, ruggar, rastar eller övervintrar. Bland dessa fåglar finns individer från avlägsna delar av Ryssland och stora delar av Europa, liksom även sådana som tillbringar vintern i Afrika.
Det stora värdet hos änderna har också inneburit att dessa är mer välstuderade än de flesta andra arter. I Sverige har vi exempelvis medverkat i de internationella höst- och vinterinventeringarna i närmare 50 år. Detta innebär också att det finns mångårig statistik att falla tillbaka på.
Fram till nu har det inte funnits särskilt stor anledning till oro för andpopulationerna, men frågan är om det inte är hög tid att se mera allvarligt på utvecklingen. Exempelvis har de flesta simänder och i huvudsak sötvattenslevande dykänder mångåriga uppåtgående trender i Storbritannien nyligen vänts till minskningar. Östersjöns populationer av häckande och övervintrande dykänder har mer än halverats under de två senaste årtiondena. Ett annat oroande faktum är att andelen ungfåglar bland skjutna bläsänder i Storbritannien och Danmark har minskat i drygt 30 år.
För att kunna motverka de många negativa påverkansfaktorer som änderna i Norden utsätts för är det viktigt att både identifiera dessa hot och sammanställa kunskapen om dem. Först då kan inblandade myndigheter och andra intressenter ta rätt beslut för att behålla populationerna på en livskraftig nivå.
(AW)
Hela den vetenskapliga artikeln kan ses här:
https://www.sekj.org/PDF/anz52-free/anz52-193.pdf
Utsättning av gräsänder kan vara till nackdel för den vilda populationen. Det visar studier som gjorts i Sverige och som vi rapporterat om tidigare. Foto: Anders Wirdheim
